Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Städer är i ständig förändring och övergången från industrisamhälle till kunskapssamhälle medför en omstrukturering av stadens ytor.

Postindustriella landskap uppstår centralt i städerna och med den urbanisering som sker idag tas de ofta i anspråk med syftet att skapa nya attraktiva stadsdelar. En lyckad stadsutveckling handlar dock om mer än bara fysiska förändringar. Även om alla fysiska förutsättningar är på plats måste det finnas liv i området för att göra det attraktivt.

I detta examensarbete studeras begreppet tillfällig landskapsarkitektur och dess betydelse inom stadsplanering. Syftet är att undersöka om tillfällig landskapsarkitektur kan vara ett sätt att uppmärksamma ett utvecklingsområde och göra det attraktivt innan byggprocessen dragit igång. Arbetet är indelat i två delar. Den första delen består av en litteraturundersökning samt en studieresa och den andra delen beskriver skapandet av en tillfällig installation i det gamla industriområdet Östra Saltängen i Norrköping.
Tillfällig landskapsarkitektur är projekt som har en tydlig start och ett bestämt slut. Tiden används som designmetod vilket skapar andra förutsättningar än projekt utan tidsbegränsning. Tillfälliga aktiviteter har ökat den senaste tiden då postindustriella ytor centralt i städerna skapar tillåtande miljöer för dem att äga rum. I Danmark används tillfälliga projekt som katalysatorer för att skapa liv i nya stadsdelar. De kan ge stadens invånare en chans att återupptäcka en plats och skapa ett större engagemang för utvecklingen av området.

Industriområdet Östra Saltängen i Norrköping ska omvandlas till en ny attraktiv stadsdel. Området ligger i periferin av innerstaden men med närhet till centrum. Mitt i Östra Saltängen finns en tomt, Gamla gasverket, där Norrköpings gasverk tidigare legat. Där finns starka kulturhistoriska spår i form av karakteristiska tegelbyggnader och en
asfalterad cirkel där en av gasklockorna stått. Där finns också en grönyta med stora träd som kontrasterar mot den hårda industrimiljön. Denna plats valdes ut för vårt tillfälligt projekt. De historiska spåren på platsen
inspirerade oss till idén för en installation som fick namnet Energiväven.

Idén grundar sig i platsens historia som viktig energikälla i Norrköping och vi ville bevara och förstärka den historiska identiteten. Samtidigt ville vi ge folk en möjlighet att se platsen ur ett nytt perspektiv. Vi kom
fram till att platsens nuvarande energi finns i träden och i människorna som besöker området och vi skissade på ideér kring hur den energin kunde förstärkas. Vi skapades en installation med trådar som drogs från träden och samlades i en konstruktion på den asfalterade cirkeln.

Installationen var interaktiv och uppmanade besökare att fortsätta binda trådar i konstruktionen. Besökarna bidrog på så sätt med sin energi på platsen och tillsammans utgjorde trådarna en väv av energi som lagrades i den forna gasklockan. För att locka folk ut till området skapades en röd tråd som ledde folk från ett populärt gångstråk i centrum och vidare ut till Gamla gasverket. Installationen stod uppe under fyra dagar i maj och det kom 129 besökare. Genom samtal med besökarna och lappar med skrivna kommentarer fångade vi upp folks upplevelser av installationen.

Många kommentarer var positiva och de mest förekommande orden var roligt, spännande, nytänkande och kreativt. Flera personer påpekade att de aldrig varit på platsen förut och att de inte skulle kommit dit om inte Energiväven funnits där.

Tillfälliga projekt kan fungera som verktyg i stadsutveckling då de skapar en experimentanda och gör städer mer levande. Det krävs dock resurser och mod för att våga kliva lite utanför ramarna. Med Energiväven
uppmärksammades Gamla gasverket och folk blev nyfikna på områdets utveckling. Trots att tillfällig landskapsarkitektur är förgänglig kan den ändå ses som en investering för framtiden.

Cities are constantly changing and the transition from an industrial society to a knowledge-based society affects the city structure. In the city centres post-industrial landscapes are created and in the process of urbanisation these areas are often rebuilt for the purpose of creating new attractive neighbourhoods. However, a successful urban development means more than just physical changes.

Although all physical conditions exists there also need to be life and activity in the area to make it attractive. This master thesis investigates the concept of temporary landscape architecture and its significance in urban planning. The purpose is to examine how temporary landscape architecture can highlight a development area and make it attractive before the construction process starts. The essay is divided into two parts, a theoretical study and a practical part that describe the creation of a temporary
installation. Temporary landscape architecture involves projects with a pronounced start and a definite end. Time is used as a design method which gives different prerequisites compared to projects without an end date. One of the main driving forces behind the development of temporary activities is the increase of post-industrial landscapes in cities. Temporary projects can be used as catalysts to give life to such forgotten areas. Östra Saltängen in Norrköping is an industrial area where there are plans to create a new neighbourhood. In the central parts of the district a gas plant previously existed. It
supplied Norrköping with energy for many years. At the site Gamla gasverket characteristic brick buildings and a paved circle, where one of the gasometers once stood, are traces from the history and creates a strong historical identity. There is also a green area with trees that contrasts with the harsh industrial environment. The site with its historical background inspired us to the idea of a temporary
installation called Energiväven. The concept focuses on the site's history as an important source of energy in Norrköping and aims to preserve and enhance the historical value of the site. It should also give people an opportunity to experience the area from a new perspective. The installation was interactive and encouraged people to contribute to the structure. During four days in late May the installation was opened and it had 129 visitors. Many of them had never been at the site before and their reactions were positive. Temporary projects can serve as a tool in urban development as they create an experimental spirit and makes cities more vibrant. However, it requires courage and resources in these kinds of projects.
Energiväven created an attention and a curiosity about the
development of Östra Saltängen. Although temporary landscape architecture is perishable, it can nevertheless be seen as a long term investment for the future.