Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Pathogenic microorganisms pose a big threat towards food production. Meanwhile, negative impacts on humans and environment are seen by the use of pesticides. Biological control agents are an alternative to the use of chemical pesticides, and plant-growth promoting rhizobacteria, such as Bacillus amyloliquefaciens has been shown to have good properties as biocontrol agents. Before these bacteria can be used commercially their impact on other soil organisms has to be evaluated. This thesis looks into what biocontrol bacteria are and how they might affect earthworms. The thesis consists of a literature review and an experiment where earthworms (Aporrectodea longa), kept in natural soil, were exposed to the bacteria B. amyloliquefaciens. Earthworms were exposed to the bacteria in three ways; contact with skin, gut or both, they were either directly dipped in the bacterial solution or the solution was added to the soil. Earthworm growth, mortality and reproduction were measured to evaluate bacterial impact. Though neither of the treatments affected the earthworms negatively further research to test other means of bacterial exposure is needed before the bacteria can be used in agricultural management. Amongst others it is suggested to investigate how earthworms are affected by eating crop residues treated with the bacteria and to study if earthworms show avoidance behavior when exposed to the bacteria.

Sjukdomsframkallande mikroorganismer utgör ett stort hot mot världens matproduktion. Samtidigt uppmärksammas negativa konsekvenser av pesticidanvändningen för både människor och miljön. Biologisk kontroll är ett alternativ till användningen av kemiska pesticider. Tillväxtfrämjande bakterier, så som Bacillus amyloliquefaciens, har visat bra egenskaper för att utföra biologisk kontroll, men innan dessa bakterier kan användas kommersiellt måste deras inverkan på andra markorganismer bli utredd. Denna uppsats utforskar vad biokontroll bakterier är och hur B. amyloliquefaciens skulle kunna påverka daggmaskar. Uppsatsen består av en litteratur genomgång och ett experiment där daggmaskar (Aporrectodea longa) hölls i naturlig jord där de exponerades för bakterien B. amyloliquefaciens. Dagmaskarna utsattes för bakterien på tre olika sätt; kontakt med skinn, mag-tarmkanal eller båda, genom att de antingen doppades direkt i bakterielösningen eller att bakterielösningen tillsattes i jorden. Tillväxt, mortalitet och reproduktion var de mått som utvärderade bakteriens inverkan på daggmaskarna. Resultatet visar att daggmaskarna inte är negativt påverkade av bakterien men vidare forskning behövs innan bakterien kan användas inom jordbruket. Tidigare studier har föreslagit att vidare forskning skulle kunna ske genom att utvärdera hur daggmaskarna påverkas av att äta rester av grödor behandlade med bakterien och att studera om daggmaskar visar undvikandebeteende när de är exponerade för bakterien.