Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Today's planning strategy, densification of cities, makes it difficult for municipal authorities to find spaces to build preschools and daycare centers on. The Planning and Building Act , Chapter 8, § 9 states that " if the site should be developed with buildings that contain one or more dwellings or premises for after-school , preschool, school or other activities, it should be on the property or near it, enough free space which is suitable for play and being outdoors. " Each municipality has to define the expression enough free space and a number of municipalities have established guidelines for preschool and daycare centers concerning dimensions. The guidelines measure the number of square meters of free space per child with the aim of contributing to a qualitative environment. But the size is just one quality and the issue is how other non-quantifiable qualities are taken into account in the planning process.
The paper compares three municipalities, Gothenburg, Malmö and Lund. What guidelines have they implemented, why a certain size, and how do they take other qualities into account. The purpose of this paper is to problematize the concept of quality in planning for children in the urban context by exploring municipal guidelines for preschools and daycare centers. To understand the existing planning conditions, policy documents such as laws, regulations, ordinances and guidelines were studied. The municipalities were interviewed and because they rely on older guidelines as the basis for their current guidelines, a historical search of these documents was executed.
The conclusion of the historical search is that the guidelines are based on practice and very little on scientific research. Observed in the study was how the guidelines usually is torn from their context, and that many are not aware of what the guidelines are based on and why they are a certain square feet. Considering planning practice, quantifiable guidelines are tradition but simplify the reality. Guidelines are necessary tools to render the planning process effective, but to create a more qualitative preschool and daycare center environments there is need for additional tools to highlight the so-called "soft", non-quantifiable values.

Dagens planeringsstrategi att förtäta städerna har lett till att det är svårt för kommunerna att hitta markytor att bygga förskolor på. I Plan- och bygglagen kapitel 8 § 9 står det att ”om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse”. Det är upp till varje kommun att definiera begreppet tillräckligt stor friyta och ett antal kommuner har upprättat riktlinjer för förskolegårdens storlek. Riktlinjerna mäter antalet kvadratmeter friyta per barn och ska bidra till att förskolegårdar med hög kvalitet byggs. Storleken är dock bara en kvalitet och frågan är hur andra icke kvantifierbara kvaliteter tas med i beräkningen i planeringsprocessen.
I uppsatsen jämförs tre kommuner, Göteborg, Malmö och Lund, för att undersöka vad de har för riktlinjer, hur de kommit fram till den rekommenderade storleken och hur de planerar för andra kvaliteter än storleken. Syftet med uppsatsen är att problematisera kvalitetsbegreppet i planeringen för barn i staden genom att undersöka kommunala riktlinjer för förskolegården. För att veta vilka förutsättningar kommunerna har att planera utifrån studerades gällande styrdokument såsom lagar, föreskrifter, förordningar och allmänna råd. Kommunerna intervjuades och eftersom de hänvisade till äldre normer och riktlinjer, som utgångspunkt till deras nuvarande riktlinjer, gjordes en historisk sökning av dessa dokument.
Slutsatsen av den historiska sökningen är att riktlinjerna är baserade på hävd och mycket lite på vetenskaplig forskning. Något som observerades i studien var hur riktlinjen oftast rycks ur sitt sammanhang och att många inte är medvetna om vad den är baserad på och varför den är si och så många kvadratmeter. Det är tradition inom planeringspraktiken att använda kvantifierbara riktlinjer och normer men de är en grov förenkling av verkligheten. Det finns ett behov av riktlinjer som verktyg för att effektivisera planprocessen, men för att utforma en bra förskolegård krävs kompletterande verktyg för att belysa de så kallade ”mjuka” icke kvantifierbara värdena.