Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The soybean can be used in multiple ways, and its high oil content makes it suitable for extraction. Soy bean meal, a by-product of the oil extraction, is a good source of protein with a high feeding value, and is therefore used in a number of different animal feeds. Further, soy bean meal has a low production price, which is one of the reasons for the extensive export of the product. There is a great demand for vegetable-based proteins, especially in the organic production where synthetic amino acids are banned. However, the current production of soy beans is not environmentally sound and that combined with the long transport distances amplifies the need of finding a locally produced protein source. The faba bean is an indigenous crop that is well adapted to the Swedish climate. It also has a high content of both protein and energy, which gives it a good feeding value. The disadvantage that can be seen in soy bean, as well as faba bean, is the presence of anti-nutritional substances (ANS), which can potentially lower the feeding value of the beans. The negative effects of ANS may be reduced with proper processing and appropriate feeding schemes that considers the ANS content which make it possible for the faba bean to replace soy bean meal to growing pigs.

Sojabönan har ett brett användningsområde, bland annat används den för oljeutvinning på grund av det höga innehållet av olja. Sojamjöl används i flera olika foderblandningar, och är restprodukten av oljeutvinningen. Mjölet är en förhållandevis billig produkt, vilken även anses ha ett mycket bra fodervärde, speciellt med avseende på protein. Därför sker en omfattande export av sojamjöl, bland annat till Sverige, då det finns ett stort behov av vegetabiliskt protein inom animalieproduktionen. Då synteiska aminosyror inte tillåts inom den ekologiska produktionen förstärks behovet av ett fullgott proteinfodermedel ytterligare inom denna sektor. Produktionen av sojabönor anses dock inte miljömässigt försvarbar avseende dess produktionsformer och den omfattande transporten. Detta har resulterat i en ökad fokus på att finna ett inhemskt proteinfoder som kan reducera användningen av sojaprodukter. Åkerbönan är en gröda som med fördel kan odlas i Sverige och som innehåller en hög halt av både protein och energi, vilket ger den ett högt fodervärde. Nackdelen med både sojaböna och åkerböna är att de innehåller en relativt hög halt av antinutrionella substanser (ANS) vilket reducerar deras fodervärde. De negativa effekterna av ANS kan minskas med lämplig produktbearbetning och med en väl anpassad foderstat. Detta gör att åkerbönan har möjlighet att ersätta användningen av sojaböna i fodret till växande grisar.