Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

BACKGROUND
Until 1988, it was forbidden to neuter male dogs in Sweden without a veterinary medical cause, so there is clearly no long tradition of this procedure in healthy dogs. According to the website of The Swedish Kennel Club (SKK), February 11, 2011, there has been an increase of castrated male dogs in Sweden. They see this increase as worrying, especially in cases of the less common breeds, where it is most important to maintain the gene pool. The SKK expresses concern that castration is used as a tool to influence the personality of dogs, instead of training and education of the dog. They write that castration should be preceded by a discussion initiated by the veterinarian, where the pros and cons of castration are weighed against each other. The Swedish Veterinary Association shares the SKK's views and developed a standpoint stating that they do not think veterinarians should recommend castration of healthy dogs without having a discussion with the owner in each case.

METHODS, MATERIAL AND RESULTS
A questionnaire was designed for Swedish dog owners with the question “What information do dog owners get concerning castration of their male dog?”
Of the 71 dog owners who responded to the survey, the majority (76%) answered that they had received sufficient information before they decided to have their male dog castrated. The majority of dog owners who responded to the survey received verbal information (80%), while a third of dog owners who responded to the survey also received written information. Dog owners said they received information about the procedure of the castration, the expected effects of castration and the possible side effects of the castration. Dog owners were also asked about which side effects they were informed of. 75% of dog owners who responded to the survey had been told that the dog's appetite could increase after castration and 83% of dog owners had been informed that there was an increased risk that the dog could become overweight after castration. About half of the dog owners had been notified that the dog’s coat could change, and one-third had been informed that there is an increased risk of incontinence. Only one person received information about the risk of osteoporosis after castration. 11% of dog owners had been informed that there is a risk of temperament changes with increased aggressiveness after castration, a side effect in the study by Andersson (2001) that was noted to affect 4% of the castrated males that were included in her study.

SUMMARY
The results of this survey indicate that most dog owners received information that the dog could gain weight after castration. Information about other possible side effects could be considered inadequate.

Svenska kennelklubben (SKK) skriver 2011-02-11 på sin hemsida att de noterat att det skett en ökning av kastrationer av hanhundar i Sverige. SKK tycker att det är oroande att friska hanhundar kastreras i tidig ålder, innan deras avelsvärde utvärderats. Speciellt oroande anser de att det är om hunden tillhör en numerärt liten ras, där det är viktigt att bibehålla en bred avelsbas. Att kastrera friska hanhundar av raser med smal avelsbas motarbetar SKK:s mål att bedriva ett långsiktigt avelsarbete för friska, sunda hundar. På hemsidan uttrycks en farhåga att kastration används för att förändra mentaliteten hos hundar istället för att hunden och hundägaren utbildas och tränas. SKK skriver att en kastration bör föregås av en diskussion initierad av veterinären där kastrationens för- och nackdelar vägs mot varandra. Om anledningen till kastrationen är beteendeproblem vill SKK att veterinären istället ska rekommendera att hundägaren tar kontakt med någon som har kompetens inom det området. Svenska Veterinärförbundet delar SKK:s synpunkter och har utformat en norm som beskriver att de inte tycker att veterinärer bör ”rekommendera rutinmässig kastration av friska hundar utan att ingreppet föregås av en diskussion med ägaren i varje enskilt fall”. Det var fram till 1988 förbjudet att kastrera hanhundar i Sverige utan veterinärmedicinsk orsak, och därför finns det inte någon lång tradition av att kastrera friska hanhundar.
Med detta som bakgrund utformades en enkät vänd till svenska hanhundsägare med frågeställningen -Vilken information får hundägare i samband med kastrering av sin hanhund?
71 hanhundsägare svarade på enkäten. En majoritet av hundägarna (76 %) svarade att de hade fått tillräcklig information inför beslutet att kastrera sin hund. De flesta hundägarna hade fått muntligt information (80 %) och en tredjedel hade även fått skriftlig information. Hanhundsägarna svarade att de fått information om både utförandet av kastrationen, förväntad verkan av kastrationen, och de biverkningar som kastrationen kunde tänkas medföra. En klar majoritet av hanhundsägarna hade fått information om att det fanns en risk att hunden skulle få ökad aptit och gå upp i vikt efter kastrationen. Ungefär hälften av hundägarna hade fått information om att pälsen kunde förändras och en tredjedel att det fanns risk för att hunden skulle bli inkontinent. Risken för benskörhet efter kastration hade bara en person hört talas om. Temperamentsförändringar med ökad aggressivitet, en biverkan som forskning säger att 4 % av kastrerade hundar får, hade 11 % av hundägarna fått information om.
De flesta hundägarna angav att de hade låtit genomföra kastrationen för att få en lugnare och mindre stressad hund och endast 15 % hade kastrerat sin hund av veterinärmedicinsk orsak.
I enkätundersökningen svarade de flesta hundägarna att de var nöjda med beslutet av kastration av sin hanhund och inte kände att de fått bristande information inför beslutet. Det var inte förrän hunden drabbats av biverkningar som hundägarna observerade att det fanns brister i den information som de fått inför beslutet. Att djursjukvården, förutom postoperativ sårvård och risken för viktuppgång, även informerar om övriga fysiska och psykiska förändringar som hundägaren kan förvänta sig, kan anses rimligt. Om hunden kastreras för att hundägaren önskar förändra beteendet, är det viktigt att den som ger informationen på djurkliniken först skapar sig en bild av de beteendestörningar hundägaren upplever som ett problem. Det bör ifrågasättas om dessa beteenden är relaterade till hundens könsdrift, eller om det behövs andra behandlingsmetoder för att nå önskat resultat.
Inom vissa raser kan information om pälsförändringar vara viktig, då en kraftigt ökad pälsmängd kan försvåra skötseln av hunden väsentligt, medan denna information inte är lika relevant att ge ägare till hundar av släthårsraser. De hundägare som enligt enkätundersökningen önskat mer information om pälsförändringar, hade bland annat hundraserna cockerspaniel, irländsk setter, tibetansk terrier och schäfer.
Att ge en mer nyanserad bild av de för- och nackdelar som kastration av hanhund för med sig är en lämplig uppgift för djursjukskötare, vilka ska ha en helhetsbild av djursjukvårdens inverkan på hund och hundägare. Ofta är det en djursjukskötare som är hundägarens första kontakt med djurens hälso- och sjukvård. Information redan vid den inledande telefonkontakten skulle kunna hjälpa hundägarna att avgöra om kastration är lösningen för dem och deras hund eller om det finns andra alternativ som är mera lämpliga.