Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trots att forskning visat att en grön utemiljö spelar en stor roll för människors hälsa och välbefinnande har de gröna ytorna i svenska städer både blivit färre och minskat i storlek under de senaste 30 åren (Boverket, 2007). För att vända denna trend har flera städer börjat arbeta med någon form av grönytefaktormodell. Huvudsyftet med modellen är att skapa grönyta, men det är också möjligt att gynna andra funktioner av utemiljön. En av dessa funktioner är rekreation. Om rekreation gynnas och i så fall på vilket sätt, varierar dock mellan olika modeller.
Syftet med detta arbete är att beskriva hur olika grönytefaktormodeller behandlar rekreation. Begreppet rekreation definieras här utifrån de åtta karaktärer som forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp tagit fram för att beskriva sociala värden i parker och grönområden (Grahn, 2005, Grahn & Stigsdotter, 2010 m.fl.). De modeller som granskats närmare är den som används i Malmö och Lund inom ramen för Miljöbyggprogram SYD version 2 (Malmö Stad, Lunds Kommun & Lunds Universitet, 2012), Norra Djurgårdsstadens Grönytefaktor (Exploateringskontoret Stockholms Stad, 2011) samt Berlins Grönytefaktor (Senate Department for Urban Development and the Environment). I arbetet finns två övergripande frågeställningar:
• Hur har rekreation inkluderats i redan befintliga Grönytefaktormodeller?
• Finns de åtta karaktärerna representerade i Malmös och Stockholms Grönytefaktormodeller?
Den första frågan besvarades med hjälp av en litteraturstudie som behandlar dels rekreation i bostadsnära miljöer och de åtta karaktärerna, dels grönytefaktorn och dess bakgrund. Den grönytefaktor som används i Berlin berör inte alls rekreation, medan Malmö och Stockholm har valt två andra förhållningssätt. Malmös modell utgår från att en rekreativ utemiljö är ett resultat som uppnås genom att garantera en viss mängd grönyta. I Stockholmsmodellen däremot, finns särskilda tilläggsfaktorer för rekreativa värden.
För att närmare undersöka vilka aspekter av rekreation som behandlas av de svenska grönytefaktormodellerna och för att besvara den andra frågeställningen analyserades de åtta karaktärerna utifrån hur de återfinns i Malmös respektive Stockholms grönytefaktorer. Analysen visade en starkare koppling mellan karaktärerna och grönytefaktorn i Stockholm än i Malmö för alla karaktärer utom artrikedom, som representerades på liknade sätt i de båda modellerna. Fyra karaktärer återfanns inte alls i Malmös modell.
De karaktärer som saknades i Malmös grönytefaktor var framför allt de som bygger på att brukarna kan använda miljön för någon typ av aktivitet, och inte enbart titta på den på avstånd. Denna studie visar att det inte räcker med att garantera grönyta för att kunna hävda att grönytefaktorn bidrar till att skapa en rekreativ utemiljö. För att grönytefaktorn ska anses bidra till rekreation krävs också faktorer som är särskilt inriktade på att skapa dessa värden i miljön, likt de tilläggsfaktorer som Stockholm använder i Norra Djurgårdsstaden. Hur dessa faktorer bör utformas för att fungera optimalt är däremot ett ämne för fortsatta studier.

Although research has shown that a green outdoor environment plays an important role in human health and well-being has the green spaces in Swedish cities decreased both in number and in size over the last 30 years (Boverket, 2007). In order to reverse this trend several cities has started to work with some kind of Biotope Area Factor Model. The main goal of the model is to create green spaces, but it is also possible to benefit other functions of the environment. One of these functions is recreation. If recreation is benefitted and how this is done, does however vary between different models.
The aim of this paper is to describe how different models of the Biotope Area factor deals with recreation. The term recreation is in this study defined by eight characters that describes social values in parks and green spaces (Grahn, 2005, Grahn & Stigsdotter, 2010 and others) The three models that are examined are the one that is used in Malmö and Lund according to Miljöbyggprogram SYD (Malmö Stad, Lunds Kommun & Lunds Universitet, 2012), the Biotope Area Factor for Norra Djurgårdsstaden (Exploateringskontoret Stockholm Stad, 2011) and the Biotope Area Factor used in Berlin (Senate Department for Urban Development and the Environment). Two overarching questions are asked in this study:
• How has recreation been included in existing models of the Biotope Area Factor?
• How is the eight characters represented in the Biotope Area Factor in Malmö and Stockholm?
The first question was answered through a literature study which contained the eight characters, recreation in near housing environments, the Biotope Area Factor and its history. The Biotope Area Factor used in Berlin does not include recreation, while Malmö and Stockholm have selected different ways to treat the subject. Malmö’s model assumes that a recreational outdoor environment is a result that can be achieved by guaranteeing a certain amount of green environment. In Stockholm, however, the model uses specific factors for recreational values.
An analysis was made to answer the second question and to further examine which aspects of recreation that is treated by the Biotope Area Factors used in Sweden. The study was based on how the eight characters are represented in the Biotope Area Factors that is used in Malmö and Stockholm. The analysis showed a stronger connection between the characters and the Biotope Area Factor used in Stockholm than the one used in Malmö for all characters except the one called Rich in species. Four of the characters where not at all represented in the Malmö model.
The characters that were missing in the Malmö Biotope Area Factor were above all based on an environment that can be used for any sort of activity, in contrary to an environment that only can be watched from a distance. This study shows that to be able to argue that the Biotope Area Factor contributes to recreation in the outdoor environment it needs to have special recreational factors. The recreational factors used in the Biotope Area Factor for Norra Djurgårdsstaden is an example of how this can be done. How these factors should be designed to function at its best is however a topic for further studies.