Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Orkidéer har länge utgjort en stor del av forskningen om pollinatörsförmedlad selektion på blomegenskaper. En anledning till intresset för just orkidéer är det stora antal arter i familjen som inte ger någon belöning till pollinerande insekter. Syftet med den här litteraturstudien är att få en överblick över vilka bedrägerimekanismer orkidéer använder sig av för att lura insekter att besöka och pollinera blomman samt se vilka blomanpassningar detta lett till och hur bedrägeri har evolverat. Orkidéer har flera belöningssystem utöver nektar som t.ex. vax, pseudopollen och doftoljor. Ungefär en tredjedel av arterna i orkidéfamiljen ger dock inte någon belöning till sina pollinatörer. Litteratursammanställningen visar att orkidéer använder sig av sju olika bedrägerimekanismer och de vanligaste bedrägerierna är genom födobedrägeri och sexuellt bedrägeri. Bedrägeri kan leda till anpassningar hos blomman som t.ex. insektsspecifik feromonproduktion och blomform som liknar insektshonor. Orkidéer som använder sig av bedrägeri har en högre variation av blomegenskaper som färg och form vilket tros hindra insekter från att lära sig känna igen blommor med bedrägeri. Evolutionen av bedrägerimekanismer kan ännu inte förklaras fullständigt men det finns hypoteser om att främjande av utkorsning kan vara en stor del av förklaringen.

Research on pollinator-mediated selection has often focused on orchids. One of the main reasons for this interest in orchids is the large number of deceptive species in the family i.e. species that do not provide rewards to visiting pollinating insects. The purpose of this literature study was to investigate different mechanisms of deception in orchid pollination and how these mechanisms have affected floral adaptation in the orchid flower. Orchids provide different types of reward to their pollinators in addition to nectar e.g. wax, oils and pseudopollen. Seven different deceptive mechanisms are used by orchids to fool pollinating insects and the two most common mechanisms are by food deception and by sexual deception. The literature shows that deception can lead to adaptions on floral traits such as insect specific pheromone production and floral structures mimicking female insects. Orchids that use deception tend to have greater variation in their flower traits, such as color and structure, which is believed to prevent pollinators from learning that they are deceptive. Evolution of deception cannot yet be fully explained. However, there are several hypotheses about the evolution of deception and the main hypothesis is that it can be a mechanism to prevent self-crossing.