Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The WT1 gene is a complex gene originally known to suppress cancer in kidneys. Studies of WT1 knockout mice have confirmed the important role of WT1 in the pathogenesis of Wilms’ tumour, a tumour which counts for 95% of all childhood renal tumours. In that case the WT1 gene acts as a tumour suppressor gene. Subsequent research has shown that the WT1 gene in many other cases acts as an oncogene, e g in leukemia or lung cancer (even though these cancer forms can emerge as a result of many other aetiological factors). Since WT1 acts as an oncogene in so many different organs, it is of great importance to evaluate how and when the WT1 gene and protein acts. This information can then be used to develop immunotherapy (vaccines) to stabilize and treat different tumours and cancer forms. Both phase I and phase II studies have been carried out on candidate vaccines with varying, but overall promising results. The immune response does not always correlate with the clinical response, however, and the efficacy of the treatment is often very low. Additional trials are therefore needed to understand what can be improved in the vaccines and the treatment, so that they later, hopefully, can be used clinically in the future.

WT1 genen är en komplex gen som ursprungligen är känd för att motverka canceruppkomst i njurarna. Studier på WT1 knockoutmöss har konfirmerat genens viktiga roll under sjukdomsutvecklingen av Wilms’ tumör, en tumörtyp som svarar för ungefär 95% av alla njurtumörer hos barn. I det fallet agerar genen som en tumörsuppressorgen. Senare forskning har dock visat att WT1 genen i många andra fall kan agera som onkogen, till exempel vid leukemi eller lungcancer (även om dessa cancerformer kan utvecklas som ett resultat av en lång rad andra etiologiska faktorer också). Eftersom WT1 verkar som onkogen i så många olika organ, är det av stor vikt att undersöka och utvärdera hur och när WT1 genen och dess protein utövar sin verkan. Denna information kan sedan användas för att utveckla immunoterapi (vacciner) för att stabilisera och behandla olika tumörer och cancerformer. Det har gjorts både fas I och fas II studier på detta område med varierande, men generellt lovande resultat. Immunsvaret korrelerar dock inte alltid med det kliniska svaret och effektiviteten av behandlingen är oftast låg. Ytterligare försök kommer därför att vara nödvändiga för att förstå hur vacciner och behandlingar kan förbättras för att sedan, förhoppningsvis, kunna användas kliniskt i framtiden.