Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Islandshästen med en mankhöjd på ca 125-145 cm är en förhållandevis liten hästras jämfört med andra ridhästar som arabiskt fullblod på ca 150 cm, svenska varmblodet på ca 165 cm och engelska fullblodet på ca 155-165 cm. Trots sin mankhöjd rids Islandshästen av vuxna ryttare. I dag finns det kulturella skillnader vad det gäller vilken storlek ridhästen har. På Island har Islandshästen använts som transportmedel och ridits av vuxna ryttare sedan urminnes tider. Problemet som setts är att många stora och även tunga ryttare rider på en förhållandevis liten häst.

Djurskyddslagen idag i Sverige ställer krav på att våra djur inte ska behöva utsättas för onödigt lidande och Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för att upprätthålla och utveckla djurskyddet. Det finns idag mycket få eller inga vetenskapliga studier gjorda på hur mycket en Islandshäst eller någon annan hästras klarar av att bära utan att bli överbelastad och ta skada av det. Syftet med den här studien är att genom ett försök där hästarna fick bära två ryttare med olika ridvikt i tölt öka kunskapen om hur graden av ansträngning påverkas av ryttarens vikt hos Islandshästen i tölt.

Inledningsvis börjar studien med genomgång av relevanta vetenskapliga artiklar. Därefter valdes en passande metod för denna studie efter att ha sett vad som redan gjorts/inte gjorts. Frågeställningen är: hur påverkar ryttarens vikt graden av ansträngning hos Islandshästen i arbete i tölt? Med ett standardiserat uppvärmningsprogram och töltarbete på en travbana på 1000 m, med is som underlag. Graden av ansträngning mättes i form av hjärt- och andningfrekvens-, rektaltemperatur och laktatmätningar (mjölksyra). Före, under och efter arbetet mättes hjärtfrekvens. Andningsfrekvens och rektaltemperatur mättes före samt efter arbete och laktatmätningar (mjölksyra) gjordes enbart efter. Hypotesen var att Islandshästens ansträngningsgrad skulle öka med ökad ridvikt.

I försöket användes fyra Islandshästar, alla är skolhästar på Wången och används i undervisningen på skolan. Ett sto och tre valacker med likvärdig träningsstatus. De reds av två rutinerade ryttare med 35,5 kilos viktskillnad, båda ryttarna red alla fyra hästar. De red en standardiserad uppvärmning i skritt och trav, därefter töltarbetet, hela tiden två och två. Hästarna reds 90 sekunder i fyra olika tempon i tölt bredvid en bil som höll hastigheterna, 10km/h, 12 km/h, 14 km/h och 16 km/h.

Slutsatsen som kan dras av denna studie är att: Denna studie indikerar att ökad ridvikt ökar hjärt- och andningsfrekvens, därmed ansträngningsgraden, men det är svårt att säga en exakt maxridvikt som Islandshästen klarar av att bära. Man kunde se att hästarna ridna med tyngre ridvikt fick högre hjärtfrekvens under arbetet i de olika tempona i tölt och efter avslutat arbete. Andningsfrekvensen direkt efter avslutat töltarbete var högre med den tunga ryttaren.