Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The Swedish boreal forests are limited by nitrogen (N) availability. While biological N2 fixation by cyanobacteria hosted by pleurocarpous feather mosses are important sources of N input to natural boreal forest ecosystems, little is known about the patterns of N2 fixation in silvicultural systems. This study investigates the biological N2 fixation rates of two boreal feather moss species (Pleurozium schreberi and Hylocomium splendens) along a chronosequence from clear-cut to mature forest, as well as the vegetation characteristics along the chronosequence. Measurements and samples were collected from 32 forest sites that were classified into four age classes (clear-cut, pre-commercially thinned, thinned and mature forest). The sites were located near the city of Arvidsjaur in northern Sweden. Moss, dwarf shrub and grass biomass were determined at each forest site and gametophytes of P. schreberi and H. splendens were collected for acetylene reduction analysis. The results showed that the biomass of P. schreberi was significantly higher in pre-commercially thinned and thinned stands than in clear-cuts while H. splendens had a much lower biomass that did not change over time. The total N2 fixation rate varied between 0.1-1.4 kg N2 ha-1 yr-1 and was highest in pre-commercially thinned and thinned stands. The results from this study shows that naturally occurring biological N2 fixation vary manifold across managed forest stands. It also suggests that forest management can be used as a tool to modify biological N2 input to N limited silvicultural systems, although further studies will be needed to determine its impact on soil fertility and effectiveness in supporting tree growth.

De svenska boreala skogarna är kvävebegränsade. Det är känt att biologisk N2 fixering utförd av cyanobakterier med pleurokarpa mossor som värdar, är viktiga källor för kvävetillförsel i boreala skogsekosystem. Men det finns mycket lite kunskap om N2 fixering i brukade skogar. Denna studie undersöker kvävefixeringen hos de två boreala mossarterna Pleurozium schreberi (väggmossa) och Hylocomium splendens (husmossa) längs med en kronosekvens från kalhygge till fullvuxen skog. Utöver kvävefixeringen beskrivs även vegetationskarakteristiska längs kronosekvensen. Vegetationsprover samlades in från 32 lokaler längs kronosekvensen som klassificerats i fyra åldersklasser (hygge, röjningsskog, gallringsskog och fullvuxen skog). Lokalerna var belägna nära Arvidsjaur i norra Sverige. Mängden biomassa hos mossa, bärris och gräs samlades in och bestämdes på varje lokal. Och gametofyter från P. schreberi och H. splendens samlades in för acetylen reduktionsanalys. Resultaten visade att P. schreberi var mer vanligt förekommande i röjnings- och gallringsskog än på hyggen medan H. splendens hade en mycket lägre biomassa som inte förändrades längs med kronosekvensen. Den totala kvävefixeringen varierade mellan 0,1-1,4 kg N2 ha-1 yr-1 och var högst i röjnings- och gallringsskog. Resultaten från denna studie visar att naturligt förekommande N2 fixering varierar mångfaldigt mellan brukade skogsbestånd. De indikerar också att skogsskötsel kan användas som ett verktyg för att modifiera biologisk kvävetillförsel till kvävebegränsade och brukade skogsekosystem. Dock behövs det fortsatta studier för att klargöra dess påverkan på markens bördighet och förmåga att gynna trädens tillväxt.