Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Lateralitet finns både hos hästar och människor, hos människor är det häntheten man avser, att man har bättre motorik i höger- eller vänsterhanden och det är även den handen man väljer att skriva med. Hos hästen identifierar man det lättast genom att det är lättare att böja hästen i hals och bål åt det ena hållet, den sidan kallar man den svaga sidan, medan den starkare är den sida som ryttaren upplever som stelast. Det finns mycket forskning kring hästens lateralitet, men ett flertal metoder har använts. Forskningen är spretig, liksom de resultat som framkommit. En del menar att oliksidigheten är inlärd, andra att den är medfödd och förstärks i och med att hästen växer. Man har dessutom kunnat koppla lateraliteten till vilken kön hästen har.

Genom att använda sig av accelerometrar som tilt-sensorer, har vi mätt bakbenens skenbens respektive vinklar mot horisontalplanet, som beräknades för att kunna fastställa när och om det ena eller andra benet vilades. Det konstaterades att de sju hästar som deltog i mätningarna hade ett ben som de oftast valde att vila mer än det andre per mättillfälle, men att de flesta hästarna faktisk bytte det ben som vilades från gång till gång. Ryttarna till de deltagande hästarna tillfrågades om vilken av hästens sidor den upplevde som starkast och detta jämfördes med resultaten ifrån mätningarna av bakbenens vila. Man kunde inte se ett klart samband mellan mätningarna och ryttarens upplevelse om hästens lateralitet.

På grund av den begränsade mängden material kunde man inte bedöma om bakbenens vilomönster går att använda för att utvärdera art och grad av lateralitet hos hästar. Däremot kunde man samla in tydlig information om hästens rörelsemönster under mättiden. Det gick att se när hästen åt, låg eller stod och vilade. Intressant vore att göra ytterligare mätningar under fler tillfällen, samt under träning för att ytterligare kunna utvärdera hästens lateralitet.