Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige är det vanligt att man separerar ko och kalv redan några timmar efter kalvning. Enligt jordbruksverkets regler måste kalven få i sig råmjölk inom 6 timmar efter att kalven har blivit född för att försäkra att kalven får i sig immunglobiner, antikroppar som är väsentliga för kalvens immunförsvar. Antingen tillåts kalven dia råmjölk på naturlig väg eller ges råmjölk till kalven via en hink eller napphink efter att kalven har blivit flyttad till en ensambox. I ekologiska produktionssystem är det tillåtet att hålla kalven i ensambox i upp till en vecka, sedan flyttas den oftast till en gruppbox med andra kalvar. I konventionella system är det tillåtet att hålla kalven i ensambox i upp till åtta veckor. Men det finns andra typer av produktionssystem där kalven hålls tillsammans med andra kor och kalvar innan avvänjning. Ett exempel är system med amkor, där en ko kan fungerar som adoptivmor till upp till fyra kalvar. Ko och kalv kan även hållas tillsammans under kalvens första tid i livet genom att kalven antingen får dia begränsat ett par gånger per dygn eller tillåts dia obehindrat under några veckor för att sedan allteftersom avvänjas med begränsat diande. Det finns flera fördelar med att låta ko och kalv gå tillsammans. Både ko och kalv slipper den psykologiska stressen kopplad till tidig separation. Kor som tillåts ge di kan få bättre juverhälsa, minskad risk för mastit, högre nivåer av oxytocin samt högre mjölkavkastning. Kalvar som tillåts dia får sitt sugbehov tillfredsställt, högre nivåer av oxytocin, bättre tillväxt och färre stereotypa beteenden. Om lantbrukaren inte finner det möjligt att hålla ko och kalv tillsammans så är det fördelaktigt om kalven separeras efter ett dygn tillsammans med kon. Då hinner den dia råmjölk och bli renslickad av kon, men ko och kalv hinner inte fästa sig lika mycket vid varandra som efter flera dygn och separationen kan därför bli något lindrigare.

It is common in Sweden to separate cow and calf only a few hours after parturition. Colostrum is given to the calf in order to make sure that the calf gets colostral immuno globulins, important antibodies that are vital to the health of the calf. The calf either gets to suckle the dam or colostrum is given to the calf after it has been moved to a single pen. The timing for colostrum ingestion is important; the calf has to drink colostrum within 6 hours after parturition according to Swedish regulations. In artificial rearing systems calves are offered milk or milk substitute in buckets, nipple buckets or automatic milk feeding systems. In organic production it is only permitted to keep calves in single pens until the calves are one week of age. There after calves are often raised in groups. Different systems of management have been introduced in order to accommodate various needs of cows and calves such as social interactions and health. On some farms calves are allowed to suckle the dam freely for a couple of weeks before restricted suckling is practiced until weaning. Sometimes calves are only allowed to suckle restrictedly from the start. Instead of letting the calf suckle the dam, the famer could use foster cows, which may nurse up to four calves. By letting calves suckle, physiological stress caused by separation from the cow and deprivation of the opportunity to suckle might be reduced and stereotypical behaviors could be avoided. The udder health of the cow might be improved and the risk of mastitis will probably be reduced. There are different methods of weaning. Weaning can be implemented in two steps. In the first step the calf is deprived from suckling the dam and in the next step the calf is separated from the dam. The aim of this method is to reduce stress in both cow and calf by allocate the experience of stress. It is beneficial for both cow and calf to be kept together but if it’s not possible to keep mother and young together during the milk period, the calf should be separated from the cow after day or so to avoid too strong attachment between the cow and calf.