Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det råder en urbaniseringstrend i hela världen. När allt fler vill få rum i staden blir utmaningen stor att planera och bygga städer som både är långsiktigt hållbara och utgör en god livsmiljö. Numera förespråkas ofta den täta staden, med motiv som att den minskar behovet av bilåkande, stärker integrationen och sambanden mellan stadsdelar och gör det lättare för människor att mötas. Men i takt med att allt mer av den obebyggda marken exploateras för att uppnå det täta stadsbyggnadsidealet börjar det sneglas även på parker och andra grönområden som möjlig mark för bebyggelse. Då grönytor har signifikanta positiva effekter på människans välmående och på miljön, som förbättrad folkhälsa, renare luft och större biologisk mångfald, är det problematiskt att ersätta alltför mycket av grönskan med byggnader. Man hamnar i en konflikt mellan vad som ska få täcka marken – hus eller vegetation.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur denna konflikt diskuteras i teorin och i praktiken. Målet är att reda ut den trassliga debatten och skapa ett underlag för framtida diskussion i ämnet.

Genom att studera samtida artiklar, rapporter och avhandlingar har jag fått en kunskapsbakgrund till och en inblick i diskussionen kring förtätning och dess påverkan på grönstrukturen. På Årstafältet i Stockholm fullbordas nu ett omstritt stadsbyggnadsprojekt där en ny stadsdel planeras byggas på en stor grönyta som därmed minskas med nära hälften av sin storlek. Projektet har studerats som exempel på ett verkligt fall som är präglat av förtätningsproblematiken. Granskning av handlingar och frågor till stadsbyggnadskontoret har givit en insyn i fallet.

En återkommande strategi som används då ett grönområde minskar i storlek är att istället öka kvaliteten på själva grönytan. Förtätningsivrare argumenterar för att bebyggelse i sig, placerad i anslutning till ett grönområde, kan förbättra grönområdets kvalitet genom att exempelvis utgöra bullerskydd och skapa mer folkliv. Något annat som både propageras för och används i praktiken är att göra parker mer lättillgängliga genom att exempelvis utreda stråk och skapa tydligare entréer. På så sätt kan de bli integrerade i den övergripande stadsstrukturen.

Även om det finns skillnader i åsikter kring hur tät en stad bör bli, råder ändå en viss enighet om att förtätning är vägen att gå. Den forskning som finns har tagit oss en bit på väg, men fortfarande är vi i behov av vidare utredningar av hur vi ska bygga och planera den täta staden och samtidigt värna om det gröna.

There is currently a global movement of urbanisation going on. When more people want to live in town, the challenge rises to plan and build cities that are both sustainable and enables a good quality of life. Nowadays, the compact city is often seen as a model, because it is said to reduce car dependence, strengthen the integration and connection between neighbourhoods, and make it easier for people to meet. But while more and more of the undeveloped ground is developed with the purpose to accomplish the ideal of the compact city, green areas too are seen as possible land for development. As parks and nature have significant positive impacts on human wellbeing and on the environment, like better public health, cleaner air and greater biodiversity, it is problematic to replace too much of the green areas with buildings. Planners end up in a conflict about what should cover the ground – houses or vegetation.

This thesis’ purpose is to investigate how this conflict is discussed in theory and in practice. The aim is to clear up the intricate debate and create material for further discussion.

By reading contemporary articles, reports and theses, I have acquired a general knowledge about and insight in the discussion of densification of cities and its impact on the greenbelts. At Årstafältet in Stockholm, a debatable development project is now implemented – a new neighbourhood is built in a big green area which is thereby cut to half of its original size. The project has been studied as an example of a real case characterized by the problems with densification. Studying documents and asking questions to the urban planning office of Stockholm city have given me an insight in the case.

A common strategy is to compensate in quality what a green area loses in size. Proponents of densification argue that housing per se, when located next to a green area, can improve the quality of the green area by for example constituting noise protection and adding more people to the park. Another thing that is advocated in theory and used in practice is making parks more easily accessible through for instance analysing movement patterns and making entries more apparent. By doing that, parks can become more integrated in the city’s total structure.

Even though opinions differ about how compact a city should become, there is still certain agreement that densification is the way forward. Previous research has taken us ahead, but we are still in need of further investigations about how to build and plan the compact city and preserve the greenbelts at the same time.