Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

”I de ljusa hassellundarna utanför min trädgård, har himlen rasat ner och färgat jorden blå. Tusentals och åter tusentals blåsippor har just slagit ut i en värld som
fyllts av hasselhängen.” (Sarenström, 1999, s. 28)
Den första växtlighet som blommor men även den sista som blommar innan snön kommer är geofyter, lök- och knölväxter. Växtgruppen har en mycket litet del i
landskapsarkitektutbildningen, i litteratur och har heller inget stort utrymme i stadens offentliga rum.

Med denna uppsats undersöks hur geofyter används i Stockholms centrala offentliga rum, både i parker och gaturum, och hur arbetet skiljer sig i olika miljöer. Metoden för att undersöka detta har dels bestått i att göra platsbesök i tjugo olika offentliga rum samt att utföra tre kvalitativa intervjuer med anställda vid Stockholm stad samt en oberoende växtexpert.

Uppsatsens syfte är att ge en fördjupad bild av arbetet med geofyter idag och dess förhoppning att väcka en förståelse och vilja att använda geofyter mer hos landskapsarkitektstudenter, praktiserade landskapsarkitekter samt andra intresserade.

I uppsatsens resultat framkommer det bland annat att geofyter oftare växer i parker än i gaturum och att det växer mer geofyter i de mer naturlika parkerna än i de mer propra parkerna. Det framkommer också att geofyter växer mycket sällan med städsegröna perenner och att geofyter i gaturum framför allt växer med perenner.

Av resultatet framkommer också att geofyter som blommar på sommar- och höst inte används i lika hög grad som vårgeofyter i stadens offentliga rum.

I uppsatsens diskuteras bland annat hur geofyter används idag, till exempel skillnaden i hur geofyter används i olika miljöer. Uppsatsen diskuterar även hur geofyter kan komma att användas i offentliga rum i framtiden.

”In the bright hazel grove outside my garden, the sky has fallen down and colored the earth blue. Thousands upon thousands of liverleaves has just blossomed into a world filled with hazel catkins.” (Free translation of quotation,
Sarenström, 1999, s.28)

The first vegetation that bloom, but also the last to bloom before the snow comes, is geophytes, bulbous plants. The plant group has a very small part of the landscape
architecture program, in literature and nor has it a big part in the city's public spaces.

This paper examines how geophytes are used in the public spaces of central Stockholm, both in the parks and streets, and how the work is different in different environments. The approach to examining this has partly been to make
site visits in twenty different public spaces and to perform three qualitative interviews with employees at the Stockholm city and an independent plant expert.

It is this paper purpose to give a detailed picture of the work of geophytes today and the its expectation of bringing an understanding and willingness to use geophytes more among landscape architecture students, working landscape
architects and other interested parties.

The results of the paper are including that geophytes more often grows in parks than in streets and that it grows more geophytes in the more natural looking parks than in the more neat parks. It also appears that geophytes grows very
rarely with evergreen perennials and geofyter at street level grows foremost with perennials.

From the results it also appears that geophytes that bloom in summer and fall are not used to the same extent as geophytes that spring in spring in the city's
public spaces.

The paper includes a discussion of how geophytes are used today, for example the difference in how geophytes are used in different environments. The paper also discuss how geofyter can be used in public spaces in the future.