Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Målet med denna kandidatexamensuppsats är att undersöka vilka metoder det finns för medborgarinflytande idag samt vilken roll, makt och vilket ansvar planeraren har i en
medborgardialog. Arbetet ämnar besvara följande frågeställningar: Vilka metoder finns för medborgardialog i Sverige idag och hur avspeglas demokratin i dem? Vad har planeraren för roll, makt och ansvar i en medborgardialog? Vad har planeraren för inställning till medborgaren och medborgarinflytande? Vilka möjligheter och begränsningar har planeraren vad det gäller att påverka medborgarens inflytande i planprocessen? Syftet med kandidatexamensarbetet är att öka förståelsen kring planerarens inflytande och möjligheter i planprocessen och medborgardialogen för att hen i framtiden ska kunna axla sin yrkesroll på bästa tänkbara sätt.

För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ litteraturstudie samt semistrukturerade intervjuer med tre yrkesverksamma planerare gjorts. I uppsatsen konstateras att planeraren och andra aktörers makt, roll, och attityd är avgörande för medborgardialogens utveckling, samt att förväntningar, förtroende och förståelse har stor betydelse. Arbetet visar att planeraren idag har en kommunikativ roll i medborgardialogen och ofta fungerar som
samtalsledare, utan att ha någon egentlig utbildning inom området. Planeraren förväntas dessutom att ha tekniska expertkunskaper. Rollen som samtalsledare ifrågasätts såväl av litterära källor som av intervjuade planerare, istället förespråkas en extern moderator. Då planeraren ofta står för val och genomförande av metod för deltagande ges hen en stor informell makt, ett stort inflytande på medborgarens påverkansmöjligheter samt demokratins upprätthållande.

Arbetet visar på en problematik och tydlig skillnad kring medborgarinflytandet i teorin och i verkligheten. Mycket pekar på att den vanligaste formen av det lagstiftade samrådet är stormöte som snarare handlar om informationsspridning än om dialog med medborgarna.

Metoden upplevs inte som representativ och det är svårt för medborgaren att få något verkligt inflytande. Samtidigt lämnar lagstiftningen, framför allt när det gäller översiktlig planering, inte särskilt stort utrymme för andra dialogmetoder. Enligt litteratur- och intervjustudier är planerarens inställning till medborgarinflytandet generellt positiv men något kluven. Det framkommer att planeraren upplever en problematik i medborgarens oförmåga att förstå helheten av planprocessen samt att ha ett långsiktigt perspektiv på planeringsfrågor.

This paper examines which methods for citizen dialogue that are used today and which role, power and responsibility the planner has in the citizen dialogue. By increasing the
understanding for the planner’s influence and opportunities in the planning process this paper aims to facilitate future planners’ work. The questions the paper aims to answer are: What methods are there for citizen dialogue in Sweden today and how can democracy be maintained in them? Which role, power and responsibility has the planner in the citizen dialogue? What is the planner’s attitude to the citizens and the citizen dialogue? What possibilities and limitations are there for the planner regarding the citizens’ influence in the planning process?

To answer these questions has a qualitative literature study and three semi structured interviews with currently working planners been made. According to this study the planner’s, and others involved in the planning process, role, power and attitude are important for how the citizen dialogue will develop, as well as expectations, trust and understanding. The study shows that the planner today has a communicative role in the citizen dialogue and is often
used as a dialogue leader, without any education in the subject. There are also expectations on the planner to have technical expertise which gives him/her a big responsibility. As the planner usually choose what method to use for the citizen dialogue and how to implement the
method it gives the planner a big influence on the possibilities for the citizen’s impact in the planning process. It also gives the planner informal power of the maintenance of democracy in the citizen dialogue.

The paper also shows that there is a big difference between the citizens’ influence in the law and reality. The statutory consultation process often involves dissemination of information where it is difficult for the citizen to have any real impact. At the same time the law,
especially when it comes to strategic planning, doesn’t leave much room for any other dialogue method. The study tells us that the planners generally have a positive attitude to citizen dialogue but that there are some issues. The planners experience difficulties in the
citizen’s disability to understand the whole picture of the planning process and to see planning questions in a bigger and longer perspective.