Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med denna litteraturstudie har varit att gå igenom den litteratur som finns tillgänglig vad gäller förebyggande av sandkolik, för att skapa en sammanställd bild över hur sandkolik hos häst kan förebyggas genom användande av olika fodermedel och utfodringstekniker. Hästar som inte utfodras direkt på marken uppmuntras inte till födosök på marken i lika stor utsträckning som hästar som utfodras direkt på marken. För hästar som vistas på sandrika marker är detta förebyggande för sandkolik, eftersom hästarna konsumerar mindre mängd sand. Marktyp i sig kan dock inte enbart ses som en riskfaktor för sandintag, utan måste sättas i samband med betesmängd eller utfodringsteknik. Däremot är förekomst av sand i marken en förutsättning för eventuell sandkonsumtion. Flertalet artiklar inom området tyder på att fodermedel såsom loppfrö och linfrö kan ha sandbortförande effekt. Både loppfrö och linfrö bildar ett slem vid kontakt med vatten, vilket bildar en bulk i fodergivan. Denna bulk förutsätts bidra till en ökad tarmperistaltik, vilket gör att det snarare är den ökade tarmmotiliteten som transporterar ut sand än fodermedlen i sig. Utfodring av obehandlat linfrö är synnerligen olämpligt givet dess innehåll av cyanogena glykosider, vilka bildar vätecyanid vid kontakt med vätska. Varken biprodukter från linfrö eller loppfrö är giftiga att utfodra, och skulle därför kunna vara ett alternativ till hela linfrö. Hur ska då hästägare agera om risken för sandintag är stor och risken för sandkolik därmed är förhöjd? Grundat på denna litteraturstudie dras slutsatsen att hästägaren först och främst ska undvika att utfodra sin häst direkt på marken. Därefter bör foderstaten kontrolleras så att hästen ges en tillräcklig mängd grovfoder per dygn. I kombination med dessa åtgärder kan fodermedel förebyggande mot sandkolik utfodras om behov finns.

The aim of this study has been to review the literature available regarding prevention of sand colic in horses, and to create a consolidated view of how sand colic in horses can be prevented by the use of different feedstuffs and feeding practices. To avoid feeding off the ground in sandy regions is important in order to prevent the occurrence of sand colic. For horses kept in sandy paddocks and pastures, soil type alone is not considered as a risk factor for consumption of sand. It is rather the combination of sandy soils and pasture quality or feeding practice that represent the risk factor for consumption of sand in an environment with sandy soil. Various articles in the area suggest that feedstuffs such as psyllium and linseed have effect on sand removal from the gastrointestinal tract. Both psyllium seed and linseed form a mucus when soaked in water, increasing the bulk of the feed ration. The bulk of the feedstuff is assumed to contribute to increased intestinal motility. This would mean that it is the increased motility of the intestine that transports the sand rather than the feedstuff itself. Feeding of untreated linseed is quite inappropriate given their content of cyanogenic glycosides, which form hydrogen cyanide in contact with liquid. Neither psyllium seed nor by-products from linseed are toxic. Given this aspect, feeding these products could be recommended when considered necessary. What recommendations can be given to horse owners with horses that are kept on sandy pastures/paddocks and with an increased risk of sand colic? Based on the outcome of this literature study, the best option is to avoid feeding off the ground. Furthermore the owner of the horse should control that the amount of roughage given per day is suitable for the horse. In combination with these precautions feedstuffs associated with prevention of sand colic can be fed.