Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The purpose of this report was to obtain an overview of rabbit meat production in the world, in terms of breeding and feeding. It examines how different feed components contribute to the health of the rabbit as well as the quality of the carcass, and the breeding strategies that are most common in the major producing countries. The production of rabbit meat in Sweden is at present not very large, but it is gaining ground, and that is why this paper mainly deals with the rabbit production abroad. This report also examines the disease Rabbit Viral Haermorrhagic Disease (RVHD) in Sweden, where this disease can cause big problems.

The rabbit (Oryctolagus cuniculus) is very special, both in its reproduction and digestion. There is no specific mating season and the digestive tract is designed to digest forage efficiently. The large cecum ferments fibres and the rabbit utilizes this with a specific behavior consuming stools from the caecum for more efficient protein utilization. The production of rabbit meat is highest in southern Europe and the most common breeding strategy is cross breeding. This has been shown to provide better qualities when it comes to the growth rate of the animals. The breeds used primarily are New Zealand White and California. One of the reasons that they are used is that they fit into the production system, because their furry paws minimize the risk of injuries, when housed on net floors which is common in southern Europe.

The conclusion of my study is that the Swedish production should not take account of the breeds used in the rest of the world in the production of rabbit meat. Feeding can largely affect animal health and meat quality and still more research is needed. An important factor to keep in mind is that it is very important for the rabbit to have a good level of fiber in the feed to avoid disturbances in the intestinal flora.

Syftet med denna litteraturstudie var att få en översikt av kaninköttsproduktionen i världen, med avseende på avel och utfodring. Det undersöks hur olika foderkomponenter bidrar till kaninernas hälsa och kvaliteten på slaktkroppen samt vilka avelsstrategier som är vanligast i de stora produktionsländerna. Produktionen av kaninkött i Sverige är i nuläget inte särskilt stor, men den är på frammarsch, och det är därför arbetet främst behandlar den utländska produktionen. I denna rapport beskrivs även sjukdomsläget av Rabbit Viral Haermorrhagic Disease (RVHD) i Sverige då denna sjukdom kan orsaka stora problem hos eventuella kaninproducenter.

Kaniner (Oryctolagus cuniculus) är väldigt speciella när man ser både till dess digestions- och reproduktionsfysiologi. De har ingen särskild brunstperiod och är utvecklade för att kunna smälta grovfoder effektivt, med hjälp av sin stora blindtarm och sitt särskilda beteende där de förtär blindtarmsavföringen för ett effektivare proteinutnyttjande. Produktionen av kaninkött är som störst i Sydeuropa, med bl a Italien i spetsen. Den vanligaste avelsstrategin är korsningsavel, som har visat sig kunna ge bättre tillväxt hos djuren. De raser som används är främst New Zealand White och California, och en av anledningarna till att de används är att de passar in i det inhysningssystem som tillämpas.

Slutsatsen i min litteraturstudie är att man i den svenska produktionen inte bör ta hänsyn till vilka raser som används i övriga världen när det gäller produktionen av kaninkött, då de förutom för sina slaktkroppsegenskaper är valda för att de passar in i inhysningssystemet. Detta p g a att deras väl beklädda tassar minskar risken för tryckskador. I Sverige är inhysningssystem där djur hålls enbart på nät förbjudet, om inte buren står direkt på marken. Utfodringen kan till stor del påverka djurens hälsa och köttkvalitet, men mer forskning krävs på vissa områden. Vad som är viktigt att tänka på är att kaninen bör ha en hög nivå av fibrer i fodret för att undvika störningar i tarmfloran.