Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The purpose of this trial was to evaluate the possibility to use sampling of faeces, urine and plasma, and measurements of blood pressure as methods of discovering hypomagnesemia in horses, as well as the application handiness of these methods. The most commonly used method of checking the magnesium status of a horse is to analyze samples of serum or plasma. The trial was of a switch-back design, in which the horses were used as their own controls. The animal material was five Swedish warm blooded trotters between six to ten years old, and weighing between 485-620 kg. The trial consisted of three periods that were two months each. In period 1 and period 3, the horses were given a diet that completely covered their daily need for magnesium, and in period 2 they were put in a mild deficit of magnesium through a diet that only covered 50-60% of their daily need of magnesium. The horses were fed a haylage with low magnesium content, and a concentrate that had been made especially for the trial. Samples were taken of the haylage fed to the horses, as well as of the water they drank, to be able to estimate the magnesium intake. The horses were exercised once a week on a track during 30 minutes. The distance was approximately eight kilometers. During the three periods of the trial, samples were taken on a regular basis of the horse’s faeces and urine, and their blood pressure was measured during rest and before training sessions. Blood samples were taken once every period for each horse, three hours after the training sessions.

The results of this trial show that a low intake of magnesium lowers the concentration of magnesium in plasma, but no effect could be observed on the magnesium concentration in spot samples of faeces and urine. The interval for the concentration of magnesium in samples of plasma shows that even though there was a significant difference, the numeric difference was small, and the intervals overlap each other. A low intake of magnesium also seems to affect the circulation (blood pressure and HDO-amplitudes) during the period of deficit, and possibly during some time afterwards as well, even when the intake of magnesium is according to the daily recommendations. The reasons for this are unclear, and the results need to be investigated further.

The trial shows that for individual horses during field like conditions, spot sampling of plasma, faeces and urine does not work as methods of discovering hypomagnesemia in individuals on low magnesium intake (50-60% of recommended intake).

Syftet med studien var att utvärdera provtagning av träck, urin och plasma och blodtrycksmätningar som metoder för att upptäcka magnesiumbrist hos häst, samt att få en uppfattning om vilka metoder som fungerar och är användarvänliga. Analys av plasma eller serum är den mest använda metoden för att undersöka en hästs magnesiumstatus. Försöket var av switch-back design i vilket hästarna var sina egna kontroller. I försöket ingick fem stycken svenska varmblodstravare som vägde 485-620 kg och var i åldrarna sex till tio år. Försöket bestod av tre perioder som var två månader vardera. I period 1 och 3 fick hästarna en diet som helt täckte deras behov av magnesium och i period 2 försattes de i en mild magnesiumbrist genom en diet som innehöll 50-60 % av deras dagliga magnesiumbehov. Hästarna fick ett hösilage med lågt magnesiuminnehåll, samt ett kraftfoder som specialtillverkats för studien. Prover togs på hösilaget och det vatten som hästarna drack, för att kunna räkna ut hur mycket magnesium hästarna fick i sig. Hästarna tränades på bana en gång i veckan. Passet var cirka 30 minuter långt med en distans på cirka åtta kilometer. Under de tre perioderna togs regelbundet prover på hästarnas urin och träck, och blodtrycksmätningar gjordes i vila och före träningspass. Blodprover togs en gång per period för varje häst, tre timmar efter träning.
Resultaten av studien visar att ett lågt magnesiumintag sänker plasmakoncentrationen, men ingen effekt kunde observeras på magnesiumkoncentrationen i stickprov från träck eller urin. Intervallet för plasmaproverna visar att även om det fanns en signifikant skillnad så var den numeriska skillnaden liten och intervallen överlappar varandra. Ett lågt intag av magnesium verkar också påverka cirkulationen (blodtryck och HDO-amplitud) under bristperioden och eventuellt också en tid efteråt, även om magnesiumintaget då motsvarar rekommendationen. Orsaken till detta är oklart och resultaten behöver undersökas vidare.

Studien visar att för individuella hästar under fältmässiga förhållanden fungerar inte stickprovstagning av plasma, träck eller urin som metoder för att upptäcka magnesiumbrist hos individer på ett lågt magnesiumintag (50-60 % av rekommendationen).