Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många djurparker erbjuder närkontakt med djur. Det kan innebära att besökarna tillåts klappa traditionella husdjur eller gå in till mer exotiska djur i anläggningar som försöker efterlikna djurens naturliga habitat och ge besökaren en inblick i djurens liv i frihet. Detta ökar risken för spridning av zoonoser, antingen via direktkontakt eller genom inandning av damm och aerosoler.

I det här kandidatarbetet har jag valt ut fyra sjukdomar som exempel på denna typ av smittspridning. Jag har inte tagit med sjukdomar där smittspridning sker endast av djur som uppvisar tydliga symtom eller beteendeförändringar, då jag förutsätter att de kommer under behandling istället för att förevisas publik.

De fyra zoonoser jag presenterar är ornitos, tuberkulos, salmonellos och EHEC/VTEC. Ornitos orsakas av Chlamydophila psittaci, en hos fåglar mycket vanlig bakterie som de utsöndrar via sekret från näshålan och via feces. Chlamydophila psittaci sprids framför allt via damm och aerosoler som finns i fågarnas fjäderdräkt och omgivning.
Tuberkulos orsakas oftast av Mycobacterium bovis alternativt Mycobacterium tuberculosis. Mykobakterier sprids framför allt via aerosoler och påverkar då främst respirationsorganen. Både ornitos och tuberkulos smittar även via direktkontakt och kan infektera andra organ.

Som exempel på infektioner som är vanliga vid direktkontakt har jag valt EHEC/VTEC och salmonellos. De orsakas av vanligen förekommande tarmpatogener, vilka kan ingå i normalfloran eller finnas subkliniskt hos sina värddjur utan att orsaka sjukdom hos i övrigt friska individer. Båda dessa patogener ingår i stora familjer med olika underarter vilka är mer eller mindre värdspecifika.

I det här kandidatarbetet har jag fokuserat på hur man vid utformningen av djurparkernas anläggningar och deras olika hägn kan underlätta handhygienen för besökarna. Besökarna behöver också informeras om nödvändigheten av att minimera riskerna för smittspridning för att skydda både djur och människor. Jag har inte fokuserat på djurhållningen vilken naturligtvis är oerhört viktig för att minimera smittrycket.
Risk för överföring av smittor förekommer vid kontakt mellan alla individer, oavsett art. De studier jag har tittat på har framför allt inriktat sig på hur zoonoser sprids från djur till människor. För att djurparker ska kunna erbjuda en säker miljö för både besökare och djur behöver vi även vända på frågan och fundera över vilka zoonoser till synes friska besökare tar med sig in till djuren.

Many zoos around the world offer close contact with the animals. These allow visitors to pet traditional domestic animals or enter facilities with exotic animals. These facilities are meant to imitate the natural habitat of the animals and also give the visitor an insight into the animals’ life in freedom. Such behaviour increases the risk of transmitting zoonosis, either by direct contact or by inhaling of dust and aerosols.

In this thesis, I have selected four different diseases that exemplify this type of disease transmission. I have excluded diseases where transmission occur only by animals that show obvious symptoms or signs of behaviour changes, since I assume that these animals would be treated and not displayed in public.

The four zoonosis I present include ornithosis, tuberculosis, salmonellosis, and EHEC/VTEC.
Ornithosis is caused by Chlamydophila psittaci, a bacterium which is very common among birds. Chlamydophila psittaci is secreted from the nasal cavity and via the feces, and spread through dust and aerosols present in the feathers and surrounding of the bird.

Tuberculosis is most often caused by Mycobacterium bovis or Mycobacterium tuberculosis. Mycobacteria are spread via aerosols and affect the respiratory system. Ornithosis and tuberculosis are also transmitted by direct contact and can also infect other organs.

As examples of infections that are commonly transmitted by close contact, I have chosen EHEC/VTEC and salmonellosis. These are both caused by intestinal pathogens that can exist sub-clinically in the host animal without causing disease in an otherwise healthy individual. Another common characteristic is that these pathogens are part of large families with different subspecies which are more or less host specific.

In this thesis, I have focused on how the facilities of the zoos are planned out, and how this can help the visitors keeping a good handhygiene. The visitors also need to be informed about the necessity of minimizing the risk for transmission of infections by animals as well as by humans. Although I am very much aware of the importance of good animal husbandry, I have not focused on this aspect.
Regardless of species, there is always a risk of transmission of infections when individuals interact. The research articles I have looked into have mainly focused on how zoonoses are spread between animal and human. In order for zoos to be able to provide a safe environment for visitors and animals alike, we need to look at the matter at hand also from a different perspective and consider which zoonoses that apparently healthy visitor unknowingly may expose to the animals.