Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Temporär landskapsarkitektur är projekt som har en tydlig start- och slutpunkt där tidsaspekten verkar som en designfaktor. De kan vara från timmar till år och fyller ett specifikt syfte under en begränsad tid. Denna typ av arkitektur kan medföra många fördelar som den permanenta arkitekturen har svårt med. Den kan bland annat skapa utrymme för att testa lösningar i full skala eller inspirera bestående projekt. Den kan erbjuda en kreativ miljö med mötesplatser för befolkningen eller fylla ett rådande behov under en krissituation. Den kan skapa aktivitet i eftersatta områden, men framförallt erbjuder den mycket glädje med sin spontanitet, så kallade levande stadsrum.

Landskapsarkitektur innebär till stor del att göra platser tillgängliga för människor och den processen är ganska lång. Jag skapade temporär landskapsarkitektur på en offentlig plats i centrala Uppsala. Den platsen var otillgänglig och oanvänd av människor men hade god potential till att vara nyttjad. Installationen gick att besöka 2 november till 2 december 2012 och fick namnet Näckrosen – En tillfällig plats i Fyrisån. Bredvid den placerades en kommentarslåda där jag bad folk beskriva vad de upplevde på platsen. Installationen framställdes också i de sociala medierna Facebook och Instagram. Uppsatsen är baserad på empiriska studier om installationen och teoretiska litteraturstudier. Syftet är att beskriva och diskutera vad temporär landskapsarkitektur är och vad den kan tillföra.

Gestaltningsarbetet startade med att jag fann en handfull gamla oanvända trappor i centrala Uppsala som leder ner i ån. Jag valde att tillgängliggöra ån med en av dessa trappor. Det gjordes med hjälp installationen som bestod av en flytbrygga utformad till flera näckrosblad och en tillhörande blomma. Denna utformning förstärkte känslan av närhet till vattnet och gjorde det möjligt att vistas i ån. När besökare klev ut i ån på ett flytande blad och blickade ut över den lysande blomman fanns det chans att uppleva Fyrisån på ett nytt sätt.

Många människor besökte installationen och kommen-tarer från lådan visar att de upplevde nya typer av erfaren-heter. Jag har lärt mig att gestaltningen har stor betydelse för hur man upplever en plats och att människor upplever miljöer på ett väldigt känslomässigt sätt.

Jag kunde följa Näckrosen via sociala medium. Jag tror att användningen av sociala medium i kombination med temporär landskapsarkitektur kan möjliggöra en bredare medborgardialog.

Uppsatsen visar att tillfällig landskapsarkitektur kan skapa en flexibel planering genom att testa lösningar i staden. Jag ville inspirera hur man kan använda å-rummet i framtiden och visa att en temporär plats kan ge kunskap om vad befolkningen tycker, upplever, önskar och behöver. Det kan man ta fasta på i planeringssammanhang och skapa en mer verklighetsanknuten planläggning.