Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie riktar sig främst till länsstyrelsen i Västra Götalands län, som var frågeställare, men också till de andra länsstyrelserna i landet. Syftet var att undersöka hur de personer som på något sätt orsakat lidande hos djur och därför blivit belagda med djurförbud, efterlever dessa förbud, dvs. om de bryter mot sina förbud eller om de följer förbuden. Syftet var också att undersöka om efterlevnaden av förbudet skiljde sig mellan personer som höll sällskapsdjur och personer som höll lantbruksdjur. Om resultatet visade en trovärdig signifikant skillnad mellan dessa hållare, skulle länsstyrelsen kunna utföra kontroller av personer utefter vilken prioritet de har, beroende på om de tillhör den grupp där risken för bristande efterlevnad av förbudet är störst.

Djurförbud innebär att en person har förbud att hålla ett visst slags djur, en djurgrupp eller samtliga djurslag, enligt 29 § Djurskyddslagen (1988:534). Förbudet kan också fattas enligt 26 § Djurskyddslagen (1988:534) och då innebär det i denna studie att en person har förbud att hålla mer än ett visst antal djur, t.ex. max fem katter.

Information om 84 av totalt 307 personer med djurförbud inom Västra Götalands län kunde användas som underlag för studien. Jämförelser gjordes mellan hållare av lantbruksdjur och sällskapsdjur men det fanns även en grupp personer som höll både sällskapsdjur och lantbruksdjur; dessa förekommer i tabeller men har inte räknats med i några jämförelser.

Det var flest hållare av sällskapsdjur som vid tidpunkten och i detta urval var belagda med djurförbud. De var även dessa hållare som oftast hade förbud att hålla djur alls, medan lantbrukshållare oftast hade förbud att hålla enbart en viss typ av djur. Sällskapshållarna var också den grupp som var mest benägna att bryta mot djurförbudet inom olika långa tidsperioder från förbudsbeslutet. Lantbrukshållarna var den grupp som i störst utsträckning efterlevde beslutet och i de fall där någon lantbrukshållare bröt mot förbudet, skedde detta inom en kort tidsperiod mellan förbud och kontroll av förbudet.

Förklaringar till dessa resultat kan vara att det är vanligare att personer håller sällskapsdjur och att de oftare blir anmälda, än hållare av lantbruksdjur. Anledningar till att sällskapshållare var en större riskgrupp kan också vara att det är lättare att skaffa sig en ny katt än ett antal nötkreatur och det kan förklara varför efterlevnaden bland lantbrukshållare var så hög som den var.

En slutsats som kunde dras var att efterlevnaden skiljde sig mellan olika kategorier av hållare. Efterlevnaden var dessutom generellt sett dålig i länet, då 47,6 % av de 84 observerade djurhållarna efterlevde förbudet och hela 52,4 % bröt mot djurförbudet. Arbetet kan vara användbart för länsstyrelsen då det ger en viss uppfattning om hur efterlevnaden ser ut i länet vid denna tidpunkt och i detta urval. Länsstyrelsen kan ha viss användning för denna studie när prioritering av kontroller ska ske.

This study is aimed primarily at the County Administrative Board in the county of Västra Götaland, who initiated the study, but also to the other county administrative boards in Sweden. The aim was to examine how people, who in any way caused suffering to animals and, therefore, were prohibited to keep animals, complied with these prohibitions. The aim was also to investigate whether compliance with the prohibition differed between pet owners and farm animal owners. If the result showed a significant difference between these groups, the county administrative board could carry out inspections on people along what priority they have, depending on whether they belong to the group where the risk of non-compliance with the prohibition is greatest.

Prohibition of keeping animals means that a person is prohibited to keep a certain kind of animal, a group of animals or all animals, according to § 29 Animal Welfare Act (1988:534). The prohibition may also be decided according to § 26 Animal Welfare Act (1988:534) and in this study it meant that a person was prohibited to hold more than a certain number of animals.

Information on 84 of a total of 307 people with prohibition of keeping animals in the county of Västra Götaland could be used in the study. Comparisons were made between holders of pets and farm animals, but there was also a group of people who held both pets and farm animals, they occur in the tables but were not included in any comparisons.

Pet owners were at the time and in this sample the ones who most often were prohibited to keep animals. They were also the ones who usually had a prohibition to keep animals at all, while agricultural holders usually had a prohibition to keep only a certain type of animal. Pet holders were also the group that was most likely to violate the prohibition and farm holders were the group that most complied with the decision. The explanation of these results could be that it is common that people keep pets and that they can more easily be notified, than holders of farm animals. It is also easier to get a new cat than a number of cattle and that may be one of the reasons why compliance among agricultural holders was as high as it was.

One conclusion that could be drawn was that compliance differed between different categories of holders, but compliance was generally low in the county, where only 47.6% of the 84 observed keepers complied with the prohibition. This study can be useful for the County Administrative Board because it gives some idea of how compliance looks like in the county at this time and in this selection. The County Administrative Board may have some use for this study when prioritizing inspections.