Home About Browse Search
Svenska


Mattsson, Camilla, 2013. Brunstvisningsförmåga hos SRB- och Holsteinkvigor. Second cycle, A2E. Uppsala: SLU, Dept. of Animal Breeding and Genetics

[img]
Preview
PDF
1MB

Abstract

Oestrus in dairy cattle has changed over the last decades, the duration has decreased and the intensity of oestrus has declined. A possible explanation can be their high and increasing milk production. Heifers ability to show oestrus is probably not affected to the same extent. The aim of this study was to estimate and compare oestrus duration and strength in heifers of the Swedish Red and Holstein breeds. Standing oestrus has been the primary oestrus sign during many years. It is important to look for other signs than standing oestrus to get a high conception rate, since the standing oestrus length has decreased and some animals does not even show standing oestrus. The material in this study was collected at Jälla Naturbruksgymnasium in Uppsala between 2010-10-11 and 2010-12-13. It consisted of 20 heifers, 9 Swedish Red breed (45%) and 11 Holstein (55%). The data was analyzed by the SAS program and Microsoft Excel. The starting-point of the oestrus was a visual oestrus confirmed by a progesterone sample with a value < 8.0 nmol/L. The heifers had a mean estrous cycle length of 20 days with an SD of 2.4 days, with a variation of 14-25 days. The mean value for SRB was 19.4 days with an SD of 2.5 days and the mean value for Holstein was 20.5 days with an SD of 2.3 days. The mean estrous cycle length is this study corresponds to a study of Holstein heifers by Diskin & Sreenan, (2000) and a study of SRB heifers by Båge et al. (2002). The oestrus length was somewhat shorter than the results for Holstein cows and heifer in Sartori et al. (2004). A total of 70 progesterone oestruses within normal oestrus cycle length was confirmed by a progesterone sample, 65 of those had a notation of a visual oestrus sign in the protocol i.e. 92.8 % detection efficiency. The heifers showed standing oestrus in 49.2 % of the oestruses. In 42 (65%) of the 65 oestrus periods blood discharge from the vulva was discovered. The mean length between standing oestrus and blood discharge was 59 hours with an SD of 27 hours. SRB had a mean oestrus length of 55 hours with a SD of 33 hours and Holstein had a mean length of 65 hours with a SD of 22 hours. The mean oestrus length was 52 hours with a SD of 32 hours. The variation was 24-110 hours. Swedish Red (53 ± 33) and Holstein (55 ± 32) was found to have similar mean oestrus length, Holstein somewhat longer. Our result is comparable to a study by Båge et al. (2002), despite 8 years between the studies. Higher proportion of Swedish Red was estimated to have normal oestrus strength, while a similar share showed strong oestrus strength. Holstein had the highest percentage of very strong oestrus strength. That Holstein showed similar oestrus length and stronger oestrus strength than Swedish Red is an interesting result. Oestrus in cows from these two breeds has been compared in previous studies and SRB seems to have longer and stronger oestrus. This is to our knowledge the first study that compares oestrus in SRB and Holstein heifers in the same study. The number of heifers in this study was relatively low and it would be interesting to see if these differences between breeds would consist in a larger material.

,

Mjölkkornas brunst har förändrats de senaste decennierna, bl.a. har längden förkortats och styrkan avtagit. En orsak kan vara deras allt högre mjölkproduktion. Sannolikt har kvigornas brunstvisningsförmåga inte påverkats i samma utsträckning. Syftet med denna studie var att ta reda på hur lång brunst kvigor har om man inkluderar alla brunsttecken från brunstens första början till dess slut, samt vilken styrka brunsten har. Ståbrunst har länge räknats som det primära brunsttecknet. För att få en hög andel av djuren dräktiga är det viktigt att titta efter andra tecken än ståbrunst, då ståbrunstens längd har förkortats och ibland helt uteblir. Materialet till denna studie samlades in under tiden 2010-10-11 till 2010-12-13 från besättningen på Jälla Naturbruksgymnasium i Uppsala. Det bestod av observationer av 20 kvigor, 9 SRB (45%) och 11 Holstein (55%). Materialet sammanställdes i Microsoft Excel och analyserades med hjälp av SAS. Brunsten definieras med utgång från en visuell brunst som bekräftats av ett progesteronprov med ett värde < 8.0 nmol/L. Medelvärdet för brunstcykellängden för kvigorna var 20 dagar med en SD på 2,4 dagar, och en variation på 14-25 dagar. Medelvärdet för SRB var 19,4 dagar med en SD på 2,5 dagar vilket överensstämmer med en tidigare undersökning av SRB-kvigor av Båge et al. (2002). För Holstein var längden på brunstcykeln 20,5 dagar med en SD på 2,3 dagar. vilket överensstämmer med studierna av Holsteinkvigor av Diskin & Sreenan, (2000). Men den är något kortare än vad Sartori et al. (2004) uppger för Holsteinkor och kvigor. Totalt 70 stycken progesteronbekräftade brunster identifierades, 65 stycken av dem hade någon notering om brunsttecken i brunstprotokollet dvs. 92,8 % upptäckta brunster. Kvigorna uppvisade ståbrunst i 49,2 % av brunsterna. Av de totalt 65 visuellt upptäckta brunsterna följdes 42 av blodflytningar d.v.s. 65 % upptäckta blodflytningar. Genomsnittslängden mellan visuell brunst och blodflytning var 59 timmar med en SD på 27 timmar. SRB hade ett medelvärde på 55 timmar med en SD på 33 timmar och Holstein hade ett medelvärde på 65 timmar med en SD på 22 timmar. Medelvärdet för brunstlängd var 52 timmar med en SD på 32 timmar. Variationsbredden var 24-110 timmar. Medelvärdet för SRB var 53 ± 33 timmar och för Holstein 55 ± 32 timmar, dvs. 2 timmar längre brunstlängd för Holstein. Våra resultat för SRB skiljer sig inte nämnvärt från Båge et al. (2002) trots att det gått 8 år mellan studierna. Högre andel SRB än Holstein bedömdes ha normal brunststyrka, medan ungefär lika stora andelar visade stark brunststyrka. Holstein visade dock högst andel brunster med mycket stark brunststyrka. Att Holsteinkvigor bedömdes ha jämförbar brunstlängd och högre brunststyrka än SRB är ett intressant resultat. Brunsterna hos kor av dessa två raser har jämförts i tidigare studier där SRB redovisade längre och starkare brunster. Så vitt vi vet är detta den första studie som jämför brunsterna hos kvigor av SRB- och Holsteinras i samma försök. Antalet kvigor som ingick i studien var relativt lågt och därför skulle det vara intressant att se om dessa rasskillnader består i ett större material.

Main title:Brunstvisningsförmåga hos SRB- och Holsteinkvigor
Authors:Mattsson, Camilla
Supervisor:Berglund, Britt and Naaeslund, Sandra
Examiner:Lundén, Anne
Series:Examensarbete / SLU, Institutionen för husdjursgenetik
Volume/Sequential designation:398
Year of Publication:2013
Level and depth descriptor:Second cycle, A2E
Student's programme affiliation:VY001 Agricultural Science Programme - Animal Science 270 HEC
Department:(VH) > Dept. of Animal Breeding and Genetics
Keywords:brunstvisningsförmåga, brunststyrka, brunstlängd, ståbrunst, progesteron, östrogen, kvigor
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-2043
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-2043
Subjects:Animal genetics and breeding
Animal physiology - Reproduction
Veterinary science and hygiene - General aspects
Language:Swedish
Deposited On:13 Feb 2013 16:56
Metadata Last Modified:13 Feb 2013 16:56

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits