Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Tillgången på nya djur är avgörande för en framgångsrik mjölkproduktion. Äldre kor
lämnar produktionen av olika anledningar och de tomma platserna som de ger måste
fyllas ut av ett nytt producerande djur. Djurförsörjning handlar därmed om hur effektiva
djurflödena är. För att få en effektiv djurförsörjning krävs det att god fruktsamhet, friska
djur och låga rekryteringskostnader. För att nå dessa mål krävs en bra planering där man
eftersträvar jämn beläggning. Besättningar som har tomma koplatser på grund av en
mindre effektiv djurförsörjning kommer att förlora intäkter.
I studien medverkade fjorton gårdar där hälften tillhör kategorin högeffektiva och
hälften tillhör kategorin lågeffektiva. De fjorton gårdarna valdes ut slumpvis men efter
två kriterier, gårdarna skulle finnas i Småland eller Skåne och skulle antingen tillhöra
kategorin hög eller låg effektivitet. Intervjuerna genomfördes utan kunskap om
besättningarnas effektivitet. Tio av de fjorton gårdarna kunde beskriva ordet
djurförsörjning rätt, de gav svaret att det betyder rekrytering, tillräckligt med kvigor.
Dessa fick vidare frågan om hur effektiva de själva ansåg sig vara i sin djurförsörjning
och nio av de tio gårdarna överskattade sin effektivitet. Sex av sju av de högeffektiva
gårdarna anger att de inte har haft tomma koplatser medan fyra av sju av de med låg
effektivitet anger att de har haft tomma koplatser.
Mer än hälften av gårdarna har som mål att ha en inkalvningsålder på 24 månader,
fördelningen är lika på det hög respektive lågeffektiva gårdarna, det är fler av de
lågeffektiva som anser att de når sitt mål än av de högeffektiva. Men då ska man ta med
i beräkning att de är två av de lågeffektiva som har de högsta inkalvningsåldrarna som
mål och de anger att de når sitt mål. Det är bara en av mjölkproducenterna som har målet
24 månaders inkalvningsålder som anger att de når målet och den gården är högeffektiv.
Den vanligaste orsaken som anges till att man inte når målet är dålig fruktsamhet.
Tre av de fyra högeffektiva gårdarna som har ett mål för kalvningsintervall på 12
månader anger att de når målet. Bara en av de fyra lågeffektiva gårdarna som hade
samma mål, ett kalvningsintervall på 12 anger att de når målet. Dålig fruktsamhet anges
även här som det främsta hindret för att nå målet, men var inte en lika vanlig orsak som
hinder för att nå målet för kvigornas inkalvningsålder som på korna.
Av de lågeffektiva seminerar fyra av sju för få djur per vecka medan fyra av sju av de
högeffektiva seminerar för många djur per vecka, vilket måste innebära att de som
seminerar för många antingen dubbelseminerar eller säljer dräktiga djur. De lågeffektiva
gårdarna seminerar för få djur och borde därmed få för få djur som kalvar, d v s dåligt
inflöde på nya djur. Fem av sex av de mjölkproducenter som säljer djur tillhör kategorin
högeffektiva.
Av de högeffektiva gårdarna svarade tre av sju rätt antal på hur många kor de skickar till
slakt varje år medan det var en av sju av de med låg effektivitet som svarade rätt antal.
En av de sju med hög effektivitet uppskattade att de skickade ett lägre antal djur är vad
de gör medan fem av sju av de lågeffektiva uppskattade att de skickade ett lägre antal
djur än vad de faktiskt gör. I frågan angående hur många djur gårdarna uppskattar blir
kadaver varje år visade det sig att både de hög respektive lågeffektiva hade dålig
4
medvetenhet angående antalet, bara en i vardera gruppen uppskattade rätt antal. Men av
de högeffektiva hade tre av fem av som uppskattade att de hade ett lägre antal kadaver
än de faktiskt hade bara fel med ett kadaver. Dessa svar visar att de högeffektiva har en
större medvetenhet om sina förluster av djur än de lågeffektiva. Ingen av mjölkbönderna
uppskattade sina förluster av djur under uppfödningen rätt, de med låg effektivitet
underskattar sina förluster av rekryteringsdjur mest.
Användningen av egen tjur är vanligast bland de lågeffektiva, fem av de sju använder
sig av egen tjur, främst till kvigorna, men ibland även till kor. Av de högeffektiva
använder två av sju egen tjur.
Studien visar att det är de högeffektiva gårdarna som planerar mest och att det är fler
lågeffektiva gårdar som inte har någon planering. Sex av de åtta som svarar att de har en
prognos för beläggningen är högeffektiva gårdar. Resultaten i studien bekräftar
hypoteserna till exempel att det är de högeffektiva som har bättre koll på sina djurflöden
och som planerar mest. Värt att tillägga är ändå att det är några av de lågeffektiva som
har en god planering.

The supply of new animals is crucial for a successful dairy production. Older cows leave
the production for different reasons and they have to be replaced. Female calves are the
source of the heifers that are raised for the replacement of the culled cows. The
efficiency of raising replacement and meeting the demands for replacing culled cows
could be stated as animal supply efficiency. Herds have to consider fertility, animal
health and heifer raising costs in order to be efficient. Herds that have empty cow places
due to a less efficient animal supply will lose income.
Afield study was carried out involving 14 herds where half of the herds were preselected
as “high-efficient” and the other half was considered to be “low-efficient” in their
animal supply from data from the dairy recording scheme. Interviews were carried out
using a questionnaire. The questioner (the author) did not know to which category the
herd belonged to when the responsible persons in each herd were interviewed.
Ten of the 14 herds could describe the expression “animal supply” correctly as they
answered that it meant the recruitment, including having enough heifers to replace
culled cows. Nine of these ten herds also overestimated their effectiveness. Six of the
seven high-efficient herds believed that they have had no empty cow places while four
of the seven herds with low efficacy believed that they have had empty cow places.
More than half of the herds had the target that heifers should be 24 months of age when
having their first calf. This target was equal to both categories of herds but the lowefficient
herds believed that they reached this aim more than the high-efficient herds.
There was only one herd with a target of a 24 month calving age of the heifers who
thought they reached the target. This herd was high efficient. Three of the four highefficient
herds that targeted a calving interval of 12 months believed that they reached
this target. Only one of the four low efficient herds that targeted a calving interval of 12
months thought that they reached this. The main reason for failing to reach these targets
was low fertility, which was more pronounced with heifers´ age at calving. Four of the
seven low efficient herds inseminate too few animals per week, and should thus have too
few animals to calve and therefore a poor inflow of new animals. Four of the seven
high-efficient herds inseminate too many animals per week. This could result in that
these herds sell pregnant animals. Five of six herds that sell animals were categorized as
high-efficient. Three of the seven high-efficient herds answered correctly on the count of
how many cows they send to slaughter each year while only one of the seven low
efficient herds were aware of the correct number. Awareness of the number of destroyed
animals was low in both categories of herds as only one herd in each group estimated the
correct number. However, high-efficient herds were less wrong in their estimates than
the low-efficient herds reflecting a greater awareness of their losses of animals than the
low efficient herds. Low-efficient herds used bull more frequently, especially to heifers
than high-efficient herds.
The study confirms the hypothesis that it is the high- efficient herds that has a better
control of their animal flows and plans the most. However, there are herds among those
with low-efficiency that has good planning too.