Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många impedimenttyper anses ha varit förskonade från mänsklig påverkan under lång tid
och borde därför uppvisa en lång skoglig kontinuitet. De skulle då innehålla så väl gamla,
grova träd som död ved i form av lågor och stående träd, faktorer som är viktiga för ett
bibehållande av artdiversiteten hos växter och djur. Syftet med denna studie, som
utfördes på uppdrag av AssiDomän Skog & Trä AB, var att analysera impedimentens
potentiella betydelse för biologisk mångfald. Detta gjordes genom en inventering av ett
urval av myrar, hällmarker och rasbranter inom ett geografiskt begränsat och
landskapsplanerat område i Västerbottens län. Ett antal parametrar så som grundyta,
trädslagsfördelning, krontäckningsgrad, mängd död ved och grova träd, samt
kulturpåverkan registrerades.
Det vanligaste trädslaget var tall och lövträd förekom oftare än gran på både myrar och
hällmarker. Virkesförrådet var lågt på myrimpedimenten, 24 m3sk!ha, medan det på
hällmarkerna var relativt högt, 109 m3sk!ha. Träden var klena och volymen grova träd var
därför låg. På hällmarkerna fann
s en högre volym grova träd än på myrarna. Grova
levande lövträd anses vara viktigare för artdiversiteten än grova levande barrträd. De
flesta grova träden på impediment var dock tallar.
Förekomsten av död ved är en faktor som påverkar artdiversiteten hos många växter och
djur. På impedimenten var mängden död ved liten. Det fann
s mer död ved per hektar på
hällmarksimpedimenten än på myrimpedimenten. Ett av de största hoten för de
vedlevande organismerna är att det finns för lite senvuxen och grov död ved. På de
inventerade impedimenten var den döda veden senvuxen, men klen och bestod mest av
tall. All död ved med en diameter över 30 cm var av barrträd. Både på myrar och
hällmarker fanns död ved i olika nedbrytningsstadier. På hällmarksimpedimenten var den
döda veden mer nedbruten än på myrarna. På myrimpedimenten fanns det mer stående än
liggande död ved, medan ett omvänt rorhållande rådde på hällmarkerna. I förhållande till
det totala virkesrorrådet var andelen död ved stor på impediment i jämförelse med
andelen död ved på brukad produktiv skogsmark.
Trots att impedimenten under lång tid anses ha varit rorskonade från skogsbruk hittades
kulturspår på en stor andel av de inventerade provytoma. Stubbar var det vanligaste
kulturspåret och återf
anns på samtliga hällmarker. På myrarna var även diken vanliga. På
hällmark hade 78 procent av provytorna ett eller flera brandljud, medan motsvarande
siffra på myr var 14 procent.
Impedimenten är i allmänhet antropogent påverkade, de domineras av klena barrträd och
har lågt virkesförråd. Mängden död ved är liten, även om andelen död ved är relativt stor
i förhållanden till det totala virkesförrådet. Impedimentens värde för den biologiska
mångfalden är därför begränsad. Genom ekologisk landskapsplanering kan deras
betydelse dock öka om de tillsamm
ans med kantzoner, korridorer, nyckel biotoper,
reservat samt en ökad naturvårdshänsyn på produktionsytorna, tillåts skapa ett mer
mosaikartat skogslandskap.

It is generally be lieved that man
y types of non-productive forest land have not been affected by
mankind for a Iong period oftime and can therefore demonstrate Iong forest continuity. If so, they
may contain old trees as weil as snags and logs, elements that are important for preserving the
diversity of plants and animals. The aim of this study, assigned by AssiDomän Skog & Trä AB,
was to analyse the importance of non-productive forest land for biological diversity. This was
carried out as an inventory ofmires, outcrops of bedrock as weil as steep hillsides, within a
geographically defined and landscape-planned area in the county of Västerbotten. A number of
parameters such as basal area, distribution oftree species, amount of snags, logs and !arge
diameter trees, as weil as traces of human activity were registered.
The most common tree species was Scots pine and broad-leaved trees were more common than
Norway spruce on both mires and outcrops ofbedrock. The timber volume was low on the mires,
24 m3sk/ha, while it was relativelyhigh on the outcrops ofbedrock, 109 m3sk/ha. The trees were
of small diameter and the volume of large diameter trees was low. The volume was higher on the
outcrops of bedrock than on the mires. Old living broad-leaved trees are considered more
im portant than old living conifers. However, the majority of large diameter trees on non­
productive forest land were Scots pines.
The occurrence of dead wood is a facto
r that influences the di
versity of many plants and animals.
The amount of dead wood was small on the non-productive forest land. There was more dead
wood per hectare on the outcrops of bedrock than on the mires. On
e large threat against wood­
inhabiting organisms is that there is too little coarse dead wood from slow-grown trees. On the
non-productive forest land, the dead wood came from slow-grown trees with small diameters and
it was primarily pine. All dead wood with a diameter ofmore than 30 centimetres were
coniferous. Both on the mires and on the outcrops of
bedrock there was dead wood of all degrees
of decomposition. On the outcrops of bedrock the dead wood was decomposed to a higher degree
than on the mires. On the mires there were more snags than logs, while the condition was
reversed on the outcrops ofbedrock. In relation to the timber volume, the amount of dead wood
on non-productive forest land was high campared to studies carr
ied out on productive forest land.
In spi
te of the general opinion that non-productive forest land has been set as
ide from forestry for
a Iong period of time, traces of human activity were found on a high amount of the sample plots.
Stumps were the most common trace and were found on all of the sample plots on the outcrops of
bedrock. Ditches were also common on the mires. Seventy-eight percent of the sample plots on
the outcrops of bedrock had on
e or more fire scars, while the corresponding figure on mires was
fourteen percent.
Humans consequently affect non-productive forest land, conifers of small diameters dominate it
and the timber volume is low. The amount of dead wood is small, even though the amount is
relative ly large in comparison with the total timber volume. The value of non-productive forest
land for biological diversity is therefore limited. By means of ecologicallandscape planning, their
value can increase ifthey, tagether with edge zones, corridors, woodland key-habitats, protected
areas and increased nature conservation on the productian areas, are allowed to form a more
mosaic-like landscape.