Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Arbetet grundar sig på en enkätundersökning genomförd mellan 12-02-01--12-03-05. Under denna tid besvarade 537 informanter enkäten. Författaren ville kartlägga hur nöjda de var med de begravningsplatser som finns i Sverige, om det behövs alternativa begravningsplatser och hur acceptansen är för vilka aktiviteter och platser som kan accepteras på en begravningsplats.
Enkäten lades ut på olika sociala nätverk på internet, den skickades ut via mail till studenterna vid SLU och mailades till författarens vänner och bekanta.
Av svaren kunde man dra slutsatsen att detta är ett ämne som berör många!
På frågan om vilka aktiviteter och platser som accepteras i en minnespark / alternativ begravningsplats så utkristalliserades två olika hållningar. En grupp vill ha det kvar som det är, en mer klassisk kyrkogård, utan aktiviteter och enbart till för de sörjande. Det skulle vara en lugn plats, en plats för att sörja och för kontemplation. En välskött plats. Den andra gruppen välkomnar en begravningsplats som är mer levande. En plats som är till för de levande, oavsett om de är vuxna eller barn. Några av aktiviteterna och platserna som nämndes var växtvandringar, ankdamm, uteservering, lekredskap och motionsspår. En informant skrev att alla sociala rekreationsvarianter är önskvärda, ett umgänge över gränserna! Den andra gruppen mer tolerant för hur platsen används. Någon nämnde att de velat ha träd istället för gravstenar. Man vill att platserna ska vara äkta. Det ska finnas äkta äng, äkta skog, vildvuxet och inte vara så tillrättalagt som det är på en vanlig kyrkogård.
Många informanter önskade att det fanns mer miljövänligare alternativ till kremering som exempelvis promession. Det fanns en önskan hos många att få återgå till kretsloppet på ett mer naturligt sätt. Många nämnde att de vill bli begravda närmare jordytan, så att deras kroppar inte bara får ruttna. De ansåg att det var viktigare med miljötänk än vad som idag anses värdigt. Det fanns också ett stort behov av att få begravas nära gården där man bott hela sitt liv, i skogen bakom huset eller i en specifik glänta, samtidigt som de tillfrågade inte hade tagit sig tid till att ta reda på om detta faktiskt var möjligt. De antog helt enkelt att man inte fick strö sin aska mer än i havet och även detta antogs vara krångligt och svårt.
Det råder ingen tvekan om att det behövs alternativa begravningsplatser, samtidigt som det måste göras bättre reklam för vilket utbud som faktiskt finns. Okunskapen är stor och många av de tillfrågade tycker att det är olustigt att ta tag i frågorna angående sin begravning. Många kopplar fortfarande ihop kyrkan med kyrkogården och anser att de inte har någon plats att bli begravda på.
Det viktigaste för informanterna var önskan att få begravas som man önskar och inte enligt vad som anses värdigt.