Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Since the beginning of the new millennium the world’s population has increased exponentially fast. The majority of this growth has been accommodated for by urbanization of the developing world. This in turn has lead to a wide spread of informal settlements. Thus, areas of urban slums, that have risen illegally on the marginal lands within and at the periphery of the formal city. Informal settlements
vary greatly in size, age and composition, between countries as well as within their cities. The one aspect that they share is that of unacceptable/ inhumane
living conditions. In 2001 almost one billion people of the world’s total urban population were living in slums and if no major actions are taken this will have increased to two billion by 2030.

Informal settlements are evaluated in relation to their surrounding landscape of poor sanitation, insecure housing, hazardous grounds etc. However modern day slum-upgrading programs mainly focus on improving their infrastructure,
such as roads and houses, and in doing so ignoring the potential of public space as an important community value. Finding value in our surrounding landscape as well as working with the public spaces is a key factor in landscape architecture and could therefore be a helpful tool when upgrading these areas.

This thesis aims to investigate the question, if landscape architecture exists within the setting of informal settlements; as a concept of the importance of common space and as a profession, by looking at four different projects where landscape architects have been involved and taken on the role as mediator between government, private investors, NGOs and local communities of developing countries.

Sedan början av det nya årtusendet har världens befolkning ökat osannolikt snabbt. Den största delen av denna ökning har skett genom urbanisering av världens utvecklingsländer. Detta i sin tur har lett till en bred spridning av informella bosättningar. Informella bosättningar är urbana slumområden, som uppkommer olagligt på den formella stadens överblivna marker. De varierar i storlek, ålder och sammansättning, såväl mellan länder som inom deras städer. Dock har de gemensamt att levnadsvillkoren inom dessa bosättningar är oacceptabla. År 2001 levde nästan en miljard människor av världens totala urbana befolkning i slumområden, och om inga större åtgärder vidtas kommer detta att ha ökat till två miljarder år 2030.

Informella bosättningar utvärderas i förhållande till deras omgivande landskap i form av dåliga sanitära förhållanden, dåligt konstruerade hus, hälsofarlig mark och så vidare. Emellertid så fokuserar moderna slum-uppgraderings projekt
främst på att förbättra infrastrukturen så som vägar och hus utan att uppmärksamma det offentliga rummet som en viktig aspekt för att binda samman det lokala samhället. Att se potentialen i vårt kringliggande landskap och att utveckla offentliga miljöer är en huvudpunkt inom landskapsarkitektur och skulle därför kunna vara ett användbart verktyg för slum-uppgraderingsprojekt.

Denna avhandling syftar till att undersöka frågan, om landskapsarkitektur existerar inom informella bosättningar som ett koncept berörande vikten av allmänna ytor och som ett yrke, genom att analysera fyra olika lumuppgraderingsprojekt utförda i utvecklingsländer. I dessa projekt har landskapsarkitekter varit inblandade och tagit på sig rollen som medlare mellan regering,
privata investerare, icke-statliga organisationer och den lokala befolkningen.