Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Jag har undersökt förhållandet mellan plats, skapandeprocess och mig själv som platsskapare. Platsskapande är ett centralt tema inom landskapsarkitekturen och väcker därför mitt intresse och viljan att bättre förstå hur skapandeprocessen går till.

Underlaget till min diskussion om plats, skapandeprocess och mig själv som platsskapare består av tre delar med olika angreppssätt. Genom en dagbok dokumenterar jag en faktisk plats – Karlskronaplan – och gestaltningsarbetet som syftar till att ge denna plats en ny form. Denna del är ytterst personlig och rör i stor utsträckning mina känslor för och upplevelser av såväl plats som skapandeprocess. Genom en klassisk landskapsanalys försöker jag att på ett mer sakligt vis förstå platsens rumsliga sammanhang, dess historia och hur den används. I den tredje delen fördjupar jag mig i teorier kring platsbegreppet.

Platsbegreppet är viktigt att studera eftersom plats inte enbart är ett centralt tema inom landskapsarkitekturen, utan för att plats är en fundamental företeelse i allas vårt vardagliga liv. Gemene man möter ofta platser utan medveten reflektion, då vardagslivet kräver förenklingar i form av schablonmässigt tänkande för att all information som inte kräver vår omedelbara uppmärksamhet skall kunna hanteras. Om lekmannen har ett oreflekterat förhållande till specifika platser, är det emellertid landskapsarkitektens ansvar att aktivt reflektera kring begreppet plats. Utan ett sådant förhållningssätt till plats finns risken att vår föreställning om vad plats är blir förenklad och stereotyp, vilket kan medföra att viktiga aspekter av begreppet förbises.

Utifrån mina undersökningar av plats och skapandeprocess drar jag inga generella slutsatser om hur de påverkar varandra, utan försöker istället så öppet och förutsättningslöst som möjligt redogöra för hur jag uppfattar detta samspel. Då jag ansträngt mig för att gå till botten med mig själv i detta arbete är min förhoppning att jag, det personliga angreppssättet till trots, når en slags allmängiltighet som gör att mina reflektioner kan väcka igenkännande även hos andra.