Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Animaliska biprodukter (ABP) är ett kontrollområde inom livsmedelskontrollen i Stockholms stad. ABP är hela eller delar av djurkroppar och produkter av animaliskt ursprung som inte är avsedda som livsmedel och är indelade i tre kategorier baserat på risk för människors och djurs hälsa. Kontroller har hittills prioriterats för animalieanläggningar där den största risken finns och de utförs av veterinärer anställda på livsmedelskontrollen. Det har nu blivit aktuellt för kommunen att utöka kontrollområdet ABP systematiskt till alla objekt med start i butiker.

Syftet med det här arbetet var att kartlägga butikers ABP-problematik genom kontroller i fält samt att genom kontakter med statliga myndigheter och andra berörda instanser kunna föreslå en lämplig kontrollplan för ABP i Stockholms stad.

En litteratursökning utfördes för att få mer kunskap kring området animaliska biprodukter samt vilken lagstiftning och vilka problem det medförde. Kartläggningen utformades som en fältstudie genom intervjuer med butikschefer följt av en riskvärdering för ABP i butik. Med hjälp av riskvärderingen och Jordbruksverkets vägledningar togs en checklista och en kontrollplan fram.

Butikerna som ingick i undersökningen hade både vegetabiliskt och animaliskt avfall i olika proportioner med omfånget 100-800kg. ABP som hittades i butik var före detta livsmedel, matavfall och fiskrens. Kunskapen om ABP i butiker var liten. Rutiner kring avfall och återkallande var rutinmässiga även om rutinerna inte var helt överensstämmande med ABP-lagstiftningen. Risken för alla tre kategorier bedömdes som mycket låg.

Risken för att människor eller djur skulle bli sjuka med den nuvarande hanteringen av ABP var låg eftersom hanteringen var rutinmässig och de kategorier (2 och 3) som hanterades vid dessa anläggningar var av lägre risk. Vid framtida kontroll av detta område behöver information aktivt förmedlas till verksamhetsutövare om de ska ha en chans att göra rätt innan livsmedelsinspektörer gör anmärkningar. Informationen behöver göras mer lättillgänglig, kanske i form av branschriktlinjer eller broschyrer från kommunen.