Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Flera mjölkgårdar säljer idag sina tjurkalvar. Syftet med detta arbete är att se hur
lönsamheten ser ut för de uppfödningsmodeller på egenproducerade tjurkalvar som
anses vara lämpliga för ett utvalt fallföretag. Det finns olika typer av
uppfödningsmodeller att välja bland, men bäst lämpade till den befintliga gården i
arbetet, anses mellankalv och intensiv ungtjur-uppfödning vara. Det förespråkas att man
skall använda ett bra foder med kvalitet till tjurarna för att på så sätt få ner slaktåldrarna
och därmed en mer lönsam tjur. Båda kalkylerna, en för respektive uppfödningsmodell,
ger dock negativa resultat. De stora kostnaderna i dessa uppfödningsmodeller är
ensilage- och byggkostnad. Dessa kostnader kan variera stort mellan olika gårdar.
Maskinsamverkan och befintliga byggnader lämpliga för djur ger ofta lägre kostnader.
Det finns även stora skillnader om man använder pulvermjölk respektive helmjölk och
då till helmjölkens nackdel. Bäst lönsamhet har man vid försäljning av tjurkalvarna vid
14 dagar eller en uppfödning på pulvermjölk i 2,5 månader och sen försäljning.
Vid besök hos uppfödare kan man se att flertalet använder sig av äldre byggnader för
tjurproduktion. Foderanläggningarna varierar, allt från skottkärror till självgående
mixervagnar. Ensilage som inte kan användas till kor blir ofta tjurfoder, som ändå
resulterar i bra slaktåldrar. Uppfödarna upplever för det mesta en positiv lönsamhet.
Ser man på nötköttproduktionen i Sverige så den sjunkit de senaste åren.
Självförsörjningsgraden är 56 % vilket betyder att det äts en stor del importkött. En av
anledningarna till nedgången tros vara att handjursbidraget tagits bort, det var ett EUstöd
för de som födde upp tjurar.
I Sverige finns det en stor andel outnyttjad mark som skulle vara passande för
nötköttsproduktion. Det finns organisationer som arbetar för att märka det svenska köttet
på ett bättre sätt för att på så sätt göra det lättare för konsumenterna att hitta
ursprungsmärkningen. KLS Ugglarps, som representerar slakterierna, tror på svensk
nötköttsproduktion, men vill bland annat se en jämnare kvalitet ute i köttdisken.

In Sweden many dairy farms sell their new born bulls to extern buyers. These extern
buyers breed the bulls until they have reached meat maturation. The purpose of this
work is to look at a specific farm and see how the profitability is for different kind of
breeding models of young bulls when keeping them on the dairy farm until slaughter.
The study is based on an existing dairy farm with 120 milking cows.
The dairy farm has the best conditions to either breed the bulls up to an age of 8 months
or an age of 14-16 months. These feeding models are very intensive. Longer breeding
time, such as breeding of steer, demands a larger access to pasture.
Calculations show that neither of the alternatives gives a positive result. Instead the most
profitable for the dairy farm is to breed the bulls in 14 days or 2.5 month with calf
nutrient and sell them after that.
Sweden has during the last couple of years reduced their beef production. At the same
time the consumption has gone up, resulting in larger imports. Sweden has much
undeveloped land that would be suitable for beef production. To promote the beef
production in Sweden the consumers has to accept a higher price on the Swedish meat
so that the breeders could raise their profit. At the same time the breeders have to lower
their cost. The dairy farms can even increase their profit on their own, for an example
some farms sell the meat in their own farm shop.