Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta arbete, Tillgängliggörande av fornlämningar, har som mål att diskutera hur aktuella regelverk och rekommendationer kan tillämpas vid tillgängliggörande av fornlämningar. Bak-grunden till arbetet är att det idag finns otillgängliga kulturmiljöer, trots att Sverige ratificera-de FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder år 2008. Samma år stad-gades även en ny Diskrimineringslag i Sverige. Enligt konstitutionerna har människor med funktionshinder rätt till delaktighet i kulturlivet. För att alla ska kunna vara delaktiga behövs det på vissa kulturhistoriska platser därför göras nya anordningar för tillgänglighet. I denna uppsats är det fornlämningar som kulturmiljö som undersöks, om det går att tillgängliggöra dessa och hur det har gjorts. Arbetet är uppdelat i två delar med olika frågeställningar. I den första delen undersöks vad förutsättningarna för tillgängliggörande av fornlämningar är. Den andra delen diskuterar hur fornlämningar kan göras fysiskt tillgängliga med minsta möjliga påverkan av platsens kultur-historiska uttryck. För att svara på frågorna har lagar och förordningar som behandlar till-gänglighet och kulturmiljöer studerats. Intervjuer av representanter från Riksantikvarieämbe-tet (RAÄ), Myndigheten för Handikappolitisk samordning (Handisam) och Länsstyrelsen i Skåne har gett information om hur processen med tillgängliggörande av fornlämningar ser ut och vilka problem som kan uppstå. Det insamlade materialet har därefter kompletterats av studiebesök på två tillgängliggjorda fornlämningar i Skåne. Under besöken har lagar och pro-blematik jämförts med resultat i praktiken. Diskussionen kring vilka förutsättningar som finns för tillgängliggörandet av fornlämning-ar är framförallt fokuserad på huruvida ingrepp som en tillgänglighetsanordning skulle vara skadligt för det kulturhistoriska värdet i en fornlämning, och att Diskrimineringslagen därmed skulle motsäga Lagen om Kulturminnen (KML). Resultaten från arbetet tyder dock att så inte är fallet, eftersom KML inte förbjuder tillgänglighetsanordningar. Intervjuade representanter från Handisam och RAÄ menar till och med att tillgängliggörande bidrar till det framtida kul-turarvet och visar på vår tid som den tid då delaktighet blev en viktig samhällsfråga. Andra diskussionsämnen som dykt upp under arbetets gång är huruvida vilka material som används med olika fördelar vid tillgängliggörande av fornlämningar. Frågan är om olika typer av konstruktioner kan underlätta skötseln, och om det i sådana fall är på bekostnad av esteti-ken. Dessutom har den stora underhållsproblematiken kommit fram i och med förståelsen av bristen på ekonomiska resurser. I tillgängliggörandeprocessen för fornlämningar har resulta-ten av studien framförallt visat att behovet av resurser är stort. Det verkar som att ett problem är att det inte ges tillräckligt med anslag för att räkna med tillgängligheten som en regelbun-den skötselkostnad. Detta leder till att tillgänglighetsanordningarna inte sköts tillräckligt och därefter förfaller, vilket ger en förfulad fornlämning som därtill är otillgänglig. Efter observa-tionerna av Mala stenar och Frännarps hällristningar kan underhållsproblemen bekräftas, då ruttnande plankor och lövfyllda spångar till viss del försvårade framkomligheten. En tillgäng-lighetsanordning går troligen i de flesta fall att göra värdig en kulturhistorisk plats rent este-tisk. Problematiken ligger snarare i att upprätthålla tillgängligheten och de kulturhistoriska värdena genom vård och tillsyn. Slutsatserna som arbetet kommit fram till är att tillgängliggörande av fornlämningar är i enlighet med svensk lag, och för bästa långsiktiga resultat är underhållet av tillgänglighetsan-ordningar en viktig del av fornvården. Tillgänglighet handlar om att någonting ska vara bra och fungera för alla.

This paper is about how to make ancient monuments accessible. It is written within the Land-scape Architecture program at the Swedish University of Agricultural Sciences as a Bachelor degree examination. The background of this essay is that Sweden ratified the United Nations’ Convention on Rights for People with Disabilities, in 2008. Also the same year, a new law against discrimination was founded in Sweden. According to these constitutions, people with disabilities has right to participate in the cultural life. As a result new constructions have to be made in some places of cultural importance, for everyone’s ability of participation. In this essay, ancient monuments have been examined; if it is possible to make them accessible and how it has been done. The study is divided into two parts with different questions. The first part is examining what the conditions for making ancient monuments accessible are. The other part is discuss-ing how ancient monuments can be made physically accessible with as little impact on the cultural expression of the place as possible. To answer the questions, laws and regulations that process accessibility and cultural environment have been studied. Interviews has been made with representatives from Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Myndigheten för Handikappolitisk samordning (Handisam) and Länsstyrelsen i Skåne. The interviews has given information on the process of making ancient monuments accessible, and what issues that might come up. The gathered material has then been supplemented with visits of two ancient monuments in Skåne, Sweden, that has been made accessible. During the visit, laws and stated problems has been compared with actual results. The discussion of what the conditions of making ancient monuments accessible are, is mainly focused on whether something as a construction for accessibility would be harmful for the cultural and historical values of an ancient monument, and if Sweden’s Law against Dis-crimination would be contradictory to the Law of Cultural Memories. The results of the study indicate that the laws do not contradict each other, since the law of cultural memories does not ban constructions for accessibility. Other subjects of discussion that has appeared during the work of this essay is whether what materials that could be used with different advantages, when ancient monuments is be-ing made accessible. The question is if different types of constructions could make the maintenance easier, and in that case, would it be on the behalf of the aesthetics. In addition, maintenance problem has been made clear with the understanding of the shortage of financial recourses. In the process of making ancient monuments accessible, the results have in particu-lar shown that the need for recourses is big. It seems as one of the problems is that there isn’t enough allowance for accessibility to be noticed as a regular part of the maintenance budget. This leads to the decay of accessibility constructions, and leaves the ancient monument unat-tractive. After the observations of the two accessible ancient monuments in Skåne, the maintenance problem was confirmed. Rotten wood and foot-bridges full of leafs was partially making it less accessible. A construction for accessibility is probably able to be worthy its place of cultural history in an aesthetic perspective. The problem is rather in the maintaining of the accessibility and the cultural and historical values through care and supervision. The conclusion of this work is that making ancient monuments accessible is in line with the Swedish law, and for the best long-term result, the maintenance of accessibility construc-tions is an important part of the care. Accessibility is about something to be good, and work for everyone.