Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den här uppsatsen syftar till att redogöra för hur problematiken kring världens
slumområden kan hanteras. Uppsatsens fokus ligger på hur medborgardeltagande
används i slumuppgraderingssammanhang. I undersökningen presenteras teorier
och förhållningssätt inom ämnet och dessa används för att jämföra och diskutera
två slumuppgraderingsprojekt där medborgardeltagande har förekommit.
Uppsatsens resultat erhålls genom litteraturundersökning av två utvalda
projekt samt av generella beskrivningar av medborgardeltagande och
slumuppgradering. De två projekten är valda baserat på hur väl
medborgardeltagandet finns dokumenterat. Projekten jämförs huvudsakligen
utifrån Nabeel Hamdi och Reinhard Goethert teori om medborgardeltagande.
Det ena projektet som presenteras i uppsatsen är ett slumuppgraderingsprojekt
från Medellín i Colombia. Initiativet till detta projekt togs av den lokala
regeringen under mandatperioden 2003- 2007 i Medellín och bygger på en
slumuppgraderingsmodell kallad “Proyecto Urbano Integral – PUI” (Integral
Urban Project). Denna modell sägs ha ett helhetsperspektiv och en hög grad av
medborgardeltagande. I PUI-modellen står förbättring av offentliga miljöer och
anläggningar i fokus.
Det andra projektet som ingår i denna undersökning är ett
slumuppgraderingsprojekt från Pune i Indien. Detta projekt påbörjades 2009 efter
att den lokala regeringen i Pune fått finansiellt stöd från den indiska staten och var
i huvudsak inriktat på att förbättra sluminvånarnas bostadssituation. Förarbetet
som gjorde projektet möjligt utfördes av den icke-statliga organisationen Society
for the Promotion of Area Resource Centers (SPARC) som under en lång period
verkat i Punes slumområden. Det var även SPARC tillsammans med deras
samarbetspartner som utförde arbetet under projektet.
Jämförelsen mellan de två projekten visar att de politiska förutsättningarna
påverkar projektens villkor och ger olika syn på medborgardeltagande.
Undersökningen visar även att varken projektet i Medellín eller i Pune
involverade medborgarna i den utsträckning som rekommenderas under
planeringsfasen. Detta kan ha medfört att projektens resultat inte är tillräckligt
helhetsövergripande. Då båda projekten prioriterade fysiska förbättringar finns det
en risk att de missade andra viktiga aspekter.
Ett viktigt perspektiv som generellt saknas i litteraturen är sluminvånarnas syn
på hur medborgardeltagandet gått till. En undersökning inom detta ämne skulle
bidra till att ge en mer tydlig och objektiv bild av medborgardeltagande som
förhållningsätt. Undersökningen skulle även visa hur förhållningssättet skulle
kunna utvecklas för att fungera på ett mer optimalt sätt.

This thesis aims to present how the problematic situation concerning slums can be
handled. The study focuses on the use of community participation as an approach
in the slum upgrading context. It introduces theories and attitudes commonly
found while dealing with this topic, these are used to compare and discuss two
slum upgrading projects that use community participation.
The results of this thesis are acquired through a literature study of two
selected projects and general descriptions of community participation and slum
upgrading. The projects are chosen based on how well the participation process is
described. Nabeel Hamdi’s and Reinhard Goethert’s theory on community
participation is used to compare the projects.
One of the projects presented in this study is a slum upgrading project in the
city of Medellín in Colombia. The initiative for this project was taken by the local
government during the term of 2003-2007 and is built on a slum upgrading model
called “Proyecto Urbano Integral – PUI” (Integral Urban Project). This model is
said to have a holistic approach with a high level of community participation. The
model focuses on upgrading of public places and facilities.
The second project in the thesis is a slum upgrading project from Pune in
India. This project was initiated in 2009 when the Indian government gave
financial support to the municipality of Pune and the main purpose was to
improve the slum dwellers housing conditions. The preparatory work that made
the project possible was done by the non-governmental organization Society for
the Promotion of Area Reource Centers (SPARC) that has a long history of
involvement in the slum areas of Pune. It was SPARC and their partners who
supplied the work during the project.
By comparing the two projects it is found that the political background has a
large impact on the conditions for the projects and the view on community
participation. The study show that neither one of the projects did involve the
community to the extent that is recommended in the planning stage. This may
have caused the results to less holistic. Both projects were set on prioritizing the
physical improvements of the slums and thereby neglecting other aspects that
needed to be addressed.
One important viewpoint that is generally missing in the literature is that of
the slum dwellers and their perceptions on participation. A survey on this topic
would give more clarified and objective view on community participation as an
approach in planning theory. It would also contribute to improving this approach
and make it more ideal.