Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det här examensarbetet på 30 hp är utfört vid institutionen för stad och
land, SLU Ultuna. Examensarbetet handlar om Oppeby torg i Nyköping
för vilket jag har tagit fram ett program. Ett program innehåller råd och
riktlinjer för hur en miljö kan utvecklas och kan användas som underlag
vid en eventuell upprustning av torget. Syftet med examensarbetet är att ta
fram ett program för Oppeby torg i Nyköping. Utgångspunkten har varit en
förfrågan från Tekniska divisionen, Nyköpings kommun. Arbetets frågeställningar
är: Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades
50-talets stadsdelstorg? Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att
bli ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag?
Oppeby torg ligger i nord-västra utkanten av Nyköping i en stadsdel
huvudsakligen byggd under 1950- och -60-talet. Bakgrunden till arbetet
kommer sig av att jag alltid har fascinerats av torg som offentliga och sociala
rum, hur de används eller inte används och varför det är så. Förutom ett
intresse för torg som sociala och offentliga rum i staden är jag också mycket
intresserad av konsthistoria och äldre arkitektur och formgivning. Därför
tycker jag att det är extra spännande att Oppeby torg är byggt i slutet av
1950-talet och har en utformning som är typisk för tiden. Torget är omgärdat
av gator i alla riktningar. Dess markbeläggning utgörs av ett rutnät av
smågatsten i granit och betongplattor med naturgrus. Torget har en öppen
karaktär med en fontän i mitten som omringas av två låga, vinkelräta murar
samt, under sommarhalvåret, fyra parksoffor. På torgets kortsidor står oxlar
och lönnar samt en bok. I anslutning till träden på var kortsida finns tre
större friväxande buskage med huvudsakligen berberis samt några mindre
ytor med kortklippt gräs. Det finns en yta med 14 bilparkeringsplatser på
torget. Längs med bilparkeringen, som upptar större delen av torgets ena
långsida, löper en klippt oxelhäck. Längs den andra långsidan finns två mindre
rosplanteringar samt sex lika små ytor med klippt gräs.
Arbetet har skett som en kombination av litteraturstudier, fältstudier,
inventering, analys, enkätundersökning och programarbete. Genom
hela arbetets gång har jag kontinuerligt diskuterat mina resultat, eftersom
programarbetet löpt parallellt med litteraturstudier, inventering, enkät och
analys. För att undersöka Oppeby torgs historia och utveckling fram tills
idag har jag studerat äldre kartor, detaljplaner, fotografier och samtalat med
kommuntjänstemän på Nyköpings kommun. Jag har dessutom undersökt
torgets placering och betydelse jämfört med andra torg i staden för att på så
sätt kunna se kopplingar och upptäcka vilka behov som finns. Stort arbete
har lagts på litteraturstudier om svensk stadsbyggnad från 1930- till -60-talet
med ett särskilt fokus på förorterna och dess torg. Min huvudlitteratur
har utgjorts av Olsson, Ohlander & Cruse Sondén Lokala torg: liv, miljö och
verksamheter på förortstorg (2004) samt Larsson & Laurell Tankar om förstadens
framtid (2006), som båda behandlar svenska förorter och deras torg
idag jämfört med vid tillkomsttiden. Jag har dessutom studerat litteratur om
torg och deras betydelse i staden, exempelvis Andersson Vad gör ett bra torg
bra (1983) och Åström Stadens rum: torget - gestalt, upplevelse, användning
(1988).
En viktig del i mitt bakgrundsarbete har utgjorts av den enkätundersökning
bland de boende i stadsdelen Oppeby som jag gjort för att få deras
syn på torget och höra deras önskemål. Enkätundersökningen delades ut till
145 hushåll runt omkring Oppeby torg, dessutom lämnades 5 enkäter hos
Puttes Smörgåsbar som ligger intill torget. Enkäten hanterades i samarbete
med Nyköpings kommun. Till enkäten medföljde ett förfrankerat svarskuvert som var ställt till Tekniska Divisionen på Nyköpings kommun. Svarstiden
var två veckor. Av de totalt 150 utlämnade enkäterna inkom 47 svar.
Ett annat viktigt moment i arbetet har varit inventering av platsen och dess
närmaste omgivningar. Inventering innebär att man på ett objektivt sätt
studerar en plats vad gäller material och utrustning, användning, klimatfaktorer
med mera. Jag har besökt Oppeby torg tre gånger under februari
och mars 2012. Dessutom har ett flertal ”digitala besök” på torget gjorts via
internetkarttjänsten Google Maps. Vid platsbesöken har detaljer noterats,
såsom torgets användning under vintern, växtmaterialens art och kondition,
markmaterial, antal bilparkeringsplatser, omgivande byggnaders höjd och
utformning. Då det fanns snö på marken vid två av besökstillfällena var det
enkelt att genom fotspår i snön se hur människor rör sig över torget. Även
Oppeby stadsdel och dess utbud av service, skolor med mera har undersökts
genom platsbesök i området samt genom kartstudier och samtal med kommuntjänstemän.
Efter inventering vidtar analysarbete, där man vidarebearbeta den
information som framkommit via inventeringen. I detta arbeta har flera
analysmetoder använts, bland annat har torgets styrkor och svagheter
undersökts, hur och varför människor rör sig över torget så som de gör, om
det finns några verksamheter kring torget som kan locka människor. Jag
har även gjort analyser av upplevelsemässiga värden, exempelvis var det
trevligaste soliga läget finns, var torget känns utsatt och var upplevda barriärer
finns. Även analyser av praktisk utrustning som antal sittplatser och
huruvida de är tillräckliga har gjorts. Torgets vegetation har bedömts utifrån
fysisk kondition och estetisk upplevelse.
En av de första frågor som jag ställde mig i arbete var vad är egentligen
ett torg? Författarna Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att ett
torg är, förutom en offentlig öppen yta i staden, effekten av sina funktioner.
De anser att man kan tala om tre principer för hur ett torg fungerar: hur
torget fungerar praktiskt, vad det betyder för det offentliga sociala livet och
huruvida torget genererar känslor hos sina brukare (Olsson,
Ohlander & Cruse Sondén, 2004, s. 15). Även andra faktorer, som torgets
fysiska utformning, dess plats i stadsstrukturen, områdets befolkning,
torgets verksamheter samt vem som äger och sköter torget påverkar hur det
fungerar. Att i förväg bestämma vilken målgrupp torget riktar sig till, vilken
aktivitet som ska ske på det och i vilken utsträckning torget kommer användas
är, om inte omöjligt så åtminstone mycket svårt. För att kunna skapa
rätt förutsättningar krävs en djup förståelse, och varje torg måste betraktas
i sitt unika stadssammanhang genom frågor om vad som finns på platsen,
vad som behövs och varför det behövs (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén,
2004, s. 15). Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson anser att förortstorg
ofta utformas utan att ges någon klar funktion i sig. De gestaltas schabloniserat
med bänkar, blomsterarrangemang och fontän utan någon identifikationsmöjlighet
(1983, s. 45). För att komma till rätta med de funktions- och
identitetslösa torgen krävs att man utforskar vilka funktioner som behövs
och i vilket sammanhang torget befinner sig. Utifrån det kan man ta fram
ett program. Det är ett arbete som kräver lyhördhet. Andersson menar
(1983, s. 42) att programmen måste ha stor flexibilitet och möjlighet att
anpassa sig efter nya förutsättningar, annars riskerar torget att förlora sitt
syfte och därigenom självdö om förutsättningarna ändras. Dessutom, menar
Andersson, är historieförankring viktigt för torgets upplevelse. Vi behöver
bevara olika typer av stadsrum därför att de reflekterar smak och kultur från
olika perioder, och påminner oss om tidigare skeenden (Andersson, 1983, s.
51). Landskapsarkitekt Jan Gehl menar att människor gärna vill delta i
det offentliga sociala stadslivet på ett mer eller mindre aktivt sätt. Vidare
skriver han om att aktiviteter skapar attraktion, att människor lockas dit där
andra människor är. Som exempel nämner han att de flesta av oss helst sätter
sig där andra människor sitter och att vi gärna vill ha utsikt över folklivet
runt omkring. Olsson, Ohlander & Cruse Sondén menar att man kan tala
om staden som en teatermetafor, där gatan är teatern och alla människorna
utgör skådespelare och publik. På uteserveringar är ofta besökarna vända
ut mot gatan för att på så sätt kunna ta del av folklivet (Olsson, Ohlander &
Cruse Sondén, 2004, s. 49). Det är bland annat därför, tror jag, som torgmarknader
har en så stark attraktion – det lockar många människor som vill
handla, men minst lika mycket intresse ägnas åt att kika de andra besökarna
och vad de köper.
Grannskapsplanering var ett bebyggelseideal som framträdde under
1940-talet. Idén var att bostadsområden skulle delas in i mindre enheter,
så kallade grannskap (Rudberg, 1992, s. 64). Det här stadsplaneidealet
hade tydligt socialt fokus och man ville genom stadsplanering skapa förutsättningar
för ett skiftande socialt liv (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén,
2004, s. 32). Mönsterbilden var en småstad eller by i utkanten av den större
staden där demokrati och föreningsliv uppmuntrades. Området skulle ha
ett gemensamt centra som samlade olika sorters kommunal och kommersiell
service såsom affärer, restaurang, post, bibliotek och föreningar. Dessa
områden är vad vi idag ofta refererar till som förort.
Mot slutet av 50-talet förändrades stadsbyggnadsidealet. Den tidigare
småskaligheten byttes mot öppenhet och oändlighetsperspektiv och
det tidigare demokratiska torget förvandlades många gånger till halvprivata
köpcentra. Andra stora förändringar vid slutet av 50-talet var att bilismen
ökade och gjorde service nåbar även långt ifrån hemmet. En viktig samhällsaspekt
som gjort den lokala servicen så oerhört viktig under 1950-talet var
att kvinnors huvudsakliga sysselsättning vid den tiden var som hemmafruar,
vilka dagligen handlade och uträttade ärenden på och kring det lokala torget.
Under 1960-talet började kvinnor yrkesarbeta och sättet att leva förändrades.
Det är i den här viktiga brytningsperioden mellan 50- och 60-tal,
mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet, mellan hemmafruar
och yrkesarbetande kvinnor, som Oppeby torg byggs.
Förortstorgen kan ses som lokalsamhällen, ofta dominerade av de boende
i området till skillnad från mer centrala torg, som bevistas av såväl närboende
som besökande längre bort ifrån (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén,
2004, s. 63). Sedan många av våra förortstorg byggdes under efterkrigstiden
har samhället utvecklats mycket. Det som från början var ett nav i området,
en plats som många människor var beroende av för sina dagliga inköp, har
idag blivit folktomma platser endast utnyttjade som passager mellan husen.
Frågan är om, och i så fall hur, förortstorgen åter kan bli ett använt och omtyckt
gemensamt uterum.
Nyköping har total fem torg, varav tre ligger mycket centralt och
ett ligger halvcentralt. Oppeby torg ligger långt utanför centrum. Torget är
från 1959 och ensamt i sitt slag i Nyköping. Inte mycket har ändrats sedan
tillkomsten av Oppeby torg. Det är kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefullt
i sin tidstypiska utformning. Omkringliggande byggnader är samtida
med torget (flerfamiljshus i tre våningar) vilket ytterligare förstärker torgets
karaktär. I detaljplanebeskrivningen från 1951 (Nyköpings kommun, 1951)
sades det att kring torget skulle biograf, matbutik och föreningslokaler samlas,
men så skedde inte. Torget har inte kommit att bli någon samlingspunkt.
Det är inte en plats som man går till, träffar folk på eller uträttar sina ärenden vid. Trots detta anser jag att Oppeby torg är viktigt att värna om. Det är
en stor, öppen flexibel yta med utvecklingspotential. På plussidan kan som
exempel nämnas att det intill torget finns populära målpunkter i en smörgåsbar
och en pizzeria som gärna vill ha uteserveringar på torget. På minussidan
kan nämnas att torget saknar rumslighet och ofta känns öde. Det
finns i dagsläget ingen dragningskraft och det är otillräckliga sittmöjligheter,
bristande belysning och bristande skötsel.
I programmet föreslås tre olika scenarier för gestaltning av Oppeby
torg: restaurering, omgestaltning och fri förnyelse. Att restaurera innebär att
man återställer de delar av anläggningen som fortfarande finns kvar (Flinck,
2008, s. 37). En omgestaltning innebär att en anläggning görs om, någonting
nytt skapas utan att speciell hänsyn tas åt det som tidigare fanns på platsen
(Flinck, 2008, s. 37). Fri förnyelse innebär att en anläggnings fysiska form
får förändras fritt, så länge som dess konstnärliga kvalitet och upplevelserikedom
bevaras (Mossige-Norheim, 1992, s. 24). För att bevara och restaurera
det nuvarande 50-talets torg bör träden även fortsättningsvis utgöras
av oxel och lönn, och de bör ha en placering som är, om inte exakt samma
som, åtminstone liknar dagens. Syftet är inte att skapa någonting nytt eller
revolutionerande utan att värna om och utveckla det intressanta och värdefulla
som finns idag. För ett omgestaltat torg är tyglarna naturligtvis betydligt
friare, och både placering och val av träd kan bryta helt mot dagens situation.
För ett fritt förnyat torg bör utgångspunkten vara dagens situation,
men utan att formerna behöver bevaras. Det är upplevelsen av platsen som
skall inspirera vid gestaltningen och programmets två principskisser visar
två torg som har nya former men fortfarande är öppet och där fokus ligger
på fontänen i mitten, precis som idag.
Det bör finnas både primära och sekundära sittplatser. Primära sittplatser
är oftast traditionellt utformade parkmöbler som placeras vid viktiga
ställen som intill en lekplats, fontän, planteringar och längs med gångstråk.
Sekundära sittplatser är lite mer fria och självständiga och behöver egentligen
inte vara utformade i syfte att vara sittplatser. Exempel på detta är
trappor, utstickande delar på fasader eller konstobjekt. En plats inbjuder
fler människor att använda den om det finns både primära och sekundära
sittplatser, eftersom man har olika behov vid olika tillfällen.
I programmet presenteras ett aktivitetsschema som på ett enkelt sätt
visar såväl nuvarande som möjliga framtida aktiviteter samt när på året de
skulle kunna äga runt. Genom schemat kan man lätt avläsa alla de möjligheter
som finns och dessutom se att torget kan aktiveras även under höst och
vinter. Bland annat föreslås i programmet ett helt nytt motionslopp (”Nyköping
runt”, kan vara allt från att springa, cykla, åka inlines eller gå stavgång)
som har sitt start och mål på Oppeby torg. Fler nya aktiviteter såsom musikuppträdanden,
loppis och snöskulpturtävling visar hur mångsidigt torget
kan vara. Programmets aktivitetsytor utgår från gjorda analyser: aktivitetsefterfrågan
från såväl de närboende och kommuntjänstemännen, behov,
naturliga gångstråk, klimatfaktorer och trafikutsatthet.
För att kunna spekulera i framtida behov och intressen måste man
både se på platsen idag och titta bakåt i tiden. Hur såg det ut då, hur ser
det ut nu och hur kommer det att se ut sen? Oppeby torg byggdes 1959, i
brytningsperioden mellan grannskapsplaneringen och miljonprogrammet.
Det var en brytningsperiod inte bara vad gäller stadsplaneringsideal: det var
ett samhälle i förändring. Idag är Oppeby torg en plats som används i liten
utsträckning. Det är inget riktigt stadsdelscentrum, det är bara en yta som
består av bilparkering, träd, buskar och en fontän. Många av de tillfrågade
personerna som bor kring torget har uppgett att de inte alls använder torget,
att de går över det eller att de tittar ut över det från sin bostad. I framtiden
kommer vikten av torget som gemensamt vardagsrum öka. Vi umgås allt
mer på offentliga platser, sätter oss på torget och äter lunch eller fikar. En
stad lever tack vare sina invånare, och en levande stad skapas av människor
och avtryck från olika tidsepoker. En stad är aldrig stillastående, men den
får därmed inte radera ut sin egen historia. Varje stad får sin unika charm
och karaktär tack vare den mångfald som den speglar. Oppeby torg är en del
i den mångfalden. Det kan bara göras lite bättre.
Syftet med examensarbetet har varit att ta fram ett program för Oppeby
torg i Nyköping. Det har jag gjort. Programmets mångsidighet besvarar
arbetets frågeställning Hur skulle Oppeby torg kunna omgestaltas för att bli
ett estetiskt tilltalande och välfungerande stadsdelstorg idag? Övriga frågeställningar,
Vilka syften fyller ett stadsdelstorg? I vilka syften skapades 50-talets
stadsdelstorg? besvaras i uppsatsens teoriavsnitt. Min förhoppning med
detta arbete är att den som läst det skall se på Oppeby torg med nya ögon
och att torget ska få en högre status än det har idag. Min önskan är att torget
ska få en värdig ansiktslyftning och en mer omsorgsfull skötsel. Min önskan
är att Oppeby torg ska vara ett torg som Nyköpingsborna är stolta över.

This is a master thesis of 30 points is performed at the Department of Urban
and Rural Development at the Swedish University of Agricultural Sciences.
The thesis is about Oppeby square in Nyköping, Sweden, for which I have
developed a program. The program provides advice and guidance to how
an environment can be developed, and is supposed to work as a basis for a
possible renovation of the square. The purpose of this study is to develop
a program for Oppeby square in Nyköping. The background of this thesis
has been a request from Engineering Division at Nyköping township. The
labour issues of this thesis are: What purposes fills a neighborhood square?
In what purposes was the 50s neighborhood squares created? How could
Oppeby square be redesigned to become an aesthetically pleasing and functional
neighborhood square today?
Oppeby square is located in north-western outskirts of Nyköping
in a neighborhood mostly built in the 1950s - and ’60s. The background to
this thesis is my personal fascination of squares as public and social spaces,
how they are used or not used and why it is so. Besides an interest in the
square as social and public space in the city, I am also very interested in art
history and older architecture and design. Hence I find it especially exciting
working with Oppeby square, as it was built in the late 1950s and has a
typical design of the time. The square is surrounded by streets in all directions.
Its paved surface consists of a grid of setts in granite and concrete
slabs with gravel. The square has an open character with a fountain in the
middle that is surrounded by two low, perpendicular walls, and during the
summer months four park benches. On the short sides of the square grows
whitebeam, maples and a beech. Underneath the trees grows three large
free-standing shrubs with mostly barberry and some small areas with short
grass. There is an area with 14 car parking spaces on the square. Along with
the car park, which occupies most of the square one long side, grows a cut
molar crate. Along the other long side there are two smaller rose plantations
and six equally small areas with shortly cut grass.
This thesis was conducted as a combination of literature studies,
field studies, inventory, analysis, survey and program work. Throughout
the work, I have continuously discussed my results, because the program
is a parallel result of with literature studies, inventory, survey and analysis.
To investigate Oppeby squares history and development until now, I have
studied old maps, plans and photographs plus talked to municipal officials
in Nyköping. I also considered the square location and importance relative
to other squares in the city in order to be able to see connections and to discover
what needs there are. Several literature studies has been made considering
Swedish city planning from 1930 – to 60’s with an extra focus on the
suburbs and its squares. My main literature consisted of Olsson, Ohlander
& Cruse Sondén Local square: life, environment and activities in suburban
squares (2004) and Larsson & Laurell Thoughts on suburban future (2006),
both of which deals with Swedish suburbs and their squares today compared
to the advent of time. I have also studied literature regarding squares
and their significance in the city, for example Andersson What makes a
good square well (1983) and Astrom City’s place: square - character, experience,
usage (1988).
An important part of my background work has been the survey I did
among the residents in Oppeby, to get their view on the square and listen to
their wishes. The survey was distributed to 145 households around Oppeby
square, and five surveys were handed out in Puttes Smörgåsbar, a restaurant adjacent the square. The survey was handled in cooperation with Nyköping
township. The survey came with a postage-paid reply envelope, addressed
to the Technical Division at Nyköping township. The response time was two
weeks. Of the 150 delivered surveys, 47 responses were received.
Another critical aspect of this work has been inventory of the square
and its immediate surroundings. Inventory involves an objective way of
studying a site in terms of materials and equipment, use, climatic factors
and more. I have visited Oppeby square three times during February and
March 2012. Furthermore, several ”digital visits” in the square was made via
internet mapping service Google Maps. During the site visits I have been
recording details such as the square’s use during the winter, plant materials
and their condition, soil material, number of car parking spaces, surrounding
buildings, height and design. As there was snow on the ground at two
visit sessions I could easily notice footprints in the snow and thereby see
how people move across the square. Oppeby district and its range of services,
schools, etc. have been investigated through site visits to the area and by
mapping studies and discussions with city officials.
After inventory follows analysis, which further process the information
obtained through the inventory. In this work, several analytical methods
have been used. For example the square’s strengths and weaknesses
has been examined, how and why people move across the square so that
they do, if there are any activities around the square that can attract people.
I have also made analyzes of experiential values, such where the best sunny
location is, why the square feels vulnerable, and were perceived barriers
there. Also I have made analyzes of practical equipment such as seating capacity.
Square vegetation has been assessed based on physical condition and
aesthetic experience.
One of the first questions I asked myself starting this thesis was
what is a square? The authors Olsson, Ohlander & Cruse Sondén says that a
square is, in addition to a public open space in the city, the impact of their
functions. They say that there are three principles of how a square works:
how the square works in practice, what this means for the public social life,
and whether the square generates feelings of their users (Olsson, Ohlander
& Cruse Sondén, 2004, p 15). Although other factors such as the square’s
physical characteristics, its location in the city structure, the area’s population,
the square’s activities as well as who owns and manages the square
affects the way it works. Trying to decide in advance which target the square
is addressed, what activity is going to happen to it and to what extent the
square will be used, is if not impossible, at least very difficult. Creating the
right conditions requires a deep understanding of the place, and each square
must be seen in its unique urban context, with questions about what is
available on the site, what is needed and why it is needed (Olsson, Ohlander
& Cruse Sondén, 2004, p 15). Landscape architect Thorbjörn Andersson
believes that suburban squares often are designed without given any clear
function in itself. They are designed with benches, flower arrangements and
fountains without any deeper thoughts or identification value (1983, p 45).
The square’s features must be carefully explored and the square is surroundings
must be put in context. Preceding that, you can develop a program.
Andersson says (1983, p 42) that the program must be highly flexible and
able to adapt to new conditions, otherwise the square risk losing its purpose
and thus die if conditions change. In addition, according to Andersson, the
historical roots is important for square’s experience. We need to preserve
different types of urban spaces because they reflect the tastes and culture of
different periods, and reminds us of past events (Andersson, 1983, p 51). Landscape architect Jan Gehl says that people want to participate in
public urban social life in a more or less active way. Furthermore, he writes
that the activities create attraction, and that people wants to be where other
people are. As an example he mentions that most people prefers to sit where
other people sit and that people also likes to have a view over the surroundings.
Olsson, Ohlander & Cruse Sondén calls the town a theatrical metaphor,
where the street is the theater and the people are actors and audience.
In open-air cafes the seats are often turned towards the street so that the
visitors can view the crowds passing by (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén,
2004, p 49). I believe that this is partly one reason why square markets have
such a strong attraction - it attracts people who want to trade, but as much
attention is paid looking at the other visitors and what they are buying.
The Neighbourhood Planning was a community ideal that emerged
in the 1940s. The idea was that residential areas would be divided into smaller
units, called Neighbourhoods (Rudberg, 1992, p 64). This ideal city plan
had clear social focus, and wanted to create the conditions for a variety of
social life through urban design (Olsson, Ohlander & Cruse Sondén, 2004,
p 32). The ideal was a small town or village on the outskirts of the larger city
where democracy and community organizations were encouraged. The area
would have a common center that brought together different kinds of municipal
and commercial services such as shops, restaurant, post office, libraries
and associations. These areas are what we today refer to as the suburbs.
Towards the end of the 50th century the urban ideal changed. The
previous small scale was replaced with openness and infinity perspective
and the former democratic square, advocated during the Neighbourhood
Planning, was transformed into semi-private shopping malls. Other major
changes at the end of the 50th century were the motoring increased and
made service accessible even far from home. An important social aspect
that made the local service as extremely important in the 1950s was that
women’s main occupation was at the time as housewives, who daily traded
and did business in and around the local square. During the 1960s women
started working professional, and way of life was changed. It is in this
important break period between 50 - and 60’s, between the Neighborhood
Planning and housing projects, between housewives and working women,
that Oppeby square is built.
Suburban squares can be seen as local communities, often dominated
by local residents opposed to the more central square, attended by both
local residents and by visitors from further away (Olsson, Ohlander & Cruse
Sondén, 2004, p 63). Since the postwar years, when many of our suburban
squares were built, society has evolved a lot. What initially was a hub of the
area, a place used by many people who depended of the square for their
daily purchases, it is today empty seats only used as passageways between
the houses. The question is whether, and if so how, the suburban squares
can become a used and well liked common outdoor space today.
Nyköping has in all five squares, of which four are located quite citycentered.
Oppeby square though lies far outside the city center. The square
dates from 1959, and is one of a kind in Nyköping. Not much has changed
since the advent of Oppeby squares. It is historically and architecturally valuable
in its contemporary design. Surrounding buildings are also contemporary
with the square, which further strengthens the square character. The
original detailed description from 1951 (Nyköping, 1951) says that along
the square several services would be located, such as cinema, supermarket
and club premises, but this was never done. The square today is a rallying
point. It is not a place you go to, where you meet people or do your errands. Despite this, I think Oppeby square are worth taking care of. It is a large,
flexible open space with high development potential. On the plus side, adjacent
to the square there are popular destinations in a sandwich restaurant
and a pizza place who both wants to have outdoor seating on the square.
On the minus side, the square lacks spatiality and often feels deserted. There
is no certainty attraction and there are insufficient seating facilities, poor
lighting and lack of maintenance.
The program for Oppeby square proposes three different design
scenarios: restoration, transformation and free renewal. Restoration means
restoring the parts of the square still present (Flinck, 2008, p 37). Reconfiguration
means that a new square is created without any special account of
what’s previously existed on the site (Flinck, 2008, p 37). Free renewal means
that the square’s natural shape may change freely, as long as its artistic
quality and experience is being preserved (Mossige-Norheim, 1992, p 24).
To restore the current 50-century square trees should continue to be white
beam and maple, and they should have a placement that is, if not identical,
at least similar to today. The purpose is not to create anything new or revolutionary,
but to safeguard and develop what’s interesting and useful today.
For a reconfiguration the reins of course is much freer, and both the placement
and selection of trees can break entirely with the current situation. For
a free renewed square the starting point should be the current situation, but
without forms needing to be preserved. The experience of the place will inspire
the configuration and the program’s two illustrations show two squares
with new forms, who are still open, and where the focus is on the fountain
in the middle just like today.
The square should have both primary and secondary seating. Primary
seating are traditionally designed outdoor furniture that is placed at
key locations adjacent to a playground, fountains, flower beds and along
walkways. Secondary seating is a bit more free and independent and do not
really need to be designed in order to be seating. For example stairs, protrusions
on facades or art objects. A place invites more people if there are both
primary and secondary seating, because people have different needs at different
times.
The program presents an activity diagram that in an easy way shows
both current and possible future activities, and also time of year they could
happen. The diagram shows all the options available and that the square also
can be activated in autumn and winter. Among other things, the program
proposes an entirely new race (”Nyköping around”, can be anything from
running, biking, inline skating or nordic walking) that will have starting
point and finish at Oppeby square. More new activities such as music performances,
flea market and snow sculpture contest shows how versatile the
square could be. The program’s activity areas are based on analyzes: task demand
from local residents and municipal officials, needs, natural walkways,
climatic factors and traffic exposure.
Speculating about future needs and interests demands both an understanding
of the site today and a look back in time. How did it look then,
how does it look now and how will it look later? Oppeby square was built in
1959, in the break period between neighborhood planning and environmental
program. It was a break period not only in terms of urban design ideals:
it was a society in transition. Today Oppeby square is a place that is used to
a small extent. It is no real town center, it’s just a surface consisting of car
parking, trees, shrubs and a fountain. Many of the people who live around
the square have indicated that they do not use the square at all, possibly as
a shortcut or they look out over it from their residence. In the future, the
importance of the square as a common living room will increase. We spend
more time in public places, we like to sit in the square for lunch or coffee. A
city lives thanks to its inhabitants, and a vibrant city is created by the people
and impressions from different eras. A city is never static, but it should
therefore not erase its own history. Every city has its unique charm and
character, thanks to the diversity. Oppeby square is part of that diversity. It
can only be done a little better.
The aim of this thesis has been to develop a program for Oppeby
square in Nyköping, Sweden. This has been done. The program’s versatility
answers the question of How could Oppeby square be redesigned to become
an aesthetically pleasing and functional neighborhood square today? Other
topics, What purposes fills a neighborhood square? and In what purposes
was the 50s neighborhood squares created? is answered in the thesis’ theoretical
part. My hope with this work is that anyone who reads it will look
at Oppeby square in a new way and that square thereby will have a higher
status than it has today. My desire is that the square will get a decent facelift
and a more careful management. My desire is for Oppeby square to be a
square that Nyköping locals are proud of.