Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sällskapshundar blir allt vanligare i dagens samhälle. Många ser på sina husdjur som familjemedlemmar och spenderar otroliga summor pengar för att de ska ha det bra. Detta gör att hundarna lever allt närmre inpå människorna vilket ger många fördelar för människans psykiska och fysiska hälsa men den kan också leda till fara. Zoonotiska sjukdomar har aldrig tidigare haft så lätt att överföras mellan hund och människa som de har under dessa förhållanden.

En av de vanligaste bakteriefamiljerna som vi ser hos både människa och djur är Staphylococcus. De finns som kommensaler men kan ge upphov till många olika typer av infektioner. En av arterna inom familjen, Staphylococcus aureus, har skapat mycket problem då den tillförskaffat sig resistens mot flera former av antibiotika, och benämns som methicillinresistent Staphylococcus aureus eller MRSA. Den började som en sjukhussmitta men har under senare år visat sig vara ett problem även i samhället (CA-MRSA). Nu ser man också trender i att CA-MRSA börjar röra sig tillbaka in i sjukhusmiljöer.

Det finns många studier som visar på att MRSA även finns bland våra hundar och att överföring mellan hund och människa är möjlig, men hur stor är sannolikheten att detta sker? Är en överföring från hund till människa mer trolig än en överföring från människa till hund? Bör vi som hundägare oroa oss för att smittas av MRSA och hur kan vi undvika smittspridning?

Den nära kontakten mellan hund och människa banar inte bara väg för MRSA, utan även för andra zoonotiska sjukdomar som pest, Chagas sjukdom, rabies, Pasteurellainfektioner och olika typer av parasitinfektioner. För att förstå hur allvarlig MRSA-smittan är, måste man jämföra den med andra smittor som vi utsätts för. Flera av dessa orsakar mer skada än MRSA, då de flesta MRSA-infektioner kan behandlas med någon form av antibiotika. Är det relevant att lägga resurser på att förebygga smittspridning av MRSA när det finns många andra zoonotiska sjukdomar som kan hota människors hälsa?

För att kunna hantera denna svårbehandlade smitta måste läkare och veterinärer arbeta tillsammans med gemensamma mål och bättre utbildning. Antibiotika måste användas mer restriktivt för att undvika vidare resistensutveckling och god hygien måste alltid tillämpas när man hanterar djur.

Companion animals are increasing in numbers in today’s society. Many view their pets as part of the family and spend enormous amounts of money to ensure their wellbeing. Pet dogs live closer to their owners than they have ever done before. This close contact is very beneficial for human health, both psychological and physical, but there is also a danger that comes with this way of life. Zoonotic diseases have never been transmitted between humans and their pet dogs as easily as now.

One of the most common families of bacteria that are seen in both humans and dogs are Staphylococcus. They can cause many different kinds of infections even though they are commensals in both humans and dogs. One species within that family, Staphylococcus aureus, has been the reason for a lot of discussion and worry in recent years because of its acquiring of resistance towards several forms of antibiotics. It is now known as methicillin resistant Staphylococcus aureus or MRSA. It started as a hospital-associated illness (HA-MRSA), but has now emerged into the society and has therefore been renamed as community-associated MRSA (CA-MRSA). A trend is also showing that the new form of MRSA, the CA-MRSA is making its way back into the hospital environment.

There are several studies presenting evidence of the fact that MRSA also exist among dogs, and that transition between dogs and humans are possible. It is not clear how likely this possibility is, or if it is more likely that the transition is from dogs to humans, or the other way around.

The close contact between humans and dogs are not just making it possible for MRSA to be transferred, but other zoonotic diseases will use the same opportunities. To understand the severity of the MRSA bacteria, we need to compare it to other zoonotic illnesses like the plague, Chagas disease, rabies, Pasteurella infections and different kinds of parasitic infections. Several of these cause more distress than MRSA because most MRSA-infections are treatable by some sort of antibiotic.

To be able to cope with this difficult infectious disease, physicians and veterinarians need to work together towards common goals and better education. If we want to avoid further development of resistance to antibiotics we have to be more restrictive with the use of it. The most effective way of avoiding the bacteria all together is good hygiene, especially after contact with animals.