Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Aggression är det näst vanligaste problembeteendet hos katt. Det är förknippat med en
stressreaktion, vilket kan innebära att sympatiska nervsystemet aktiveras. Sympatikuspåslaget
leder i sin tur till en rad fysiologiska reaktioner, bland annat ökat blodtryck och ökad
utsöndring av katekolaminer. Genom att mäta hur stressad katten är går det att få ett indirekt
mått på kattens aggressiva benägenhet. Etologiskt mäts stress med hjälp av Cat-Stress-Score
och fysiologiskt kan halten kortisol i kroppen användas som mått.

Katter kommunicerar med varandra genom att använda kroppsspråk. Några av de klassiska
tecknen på aggression är stelare kroppshållning, ändrad position av öronen och böjd eller
piskande svans. Ofta vokaliserar även katten genom ett lågt morrande. Det finns flera typer av
aggression och indelningen baseras ofta på kattens beteende. Aggression delas dock in på
olika sätt av olika författare och aggressionstyper kan ibland definieras på samma sätt trots att
namnen skiljer sig åt.

Det är viktigt att hitta den ursprungliga orsaken till varför katten uppvisar ett aggressivt
beteende. Därefter finns det sedan ett flertal olika metoder för att hantera aggression. Det allra
bästa är dock om aggression aldrig behöver uppstå. Genom kunskap om kattens
grundläggande etologi kan aggression förebyggas. Mycket av det som anses vara aggression
bottnar ofta i bristande möjlighet att utföra ett naturligt beteende och det är därför av största
vikt att katten kan få utlopp för dessa beteenden, till exempel instinkten att jaga. Det är också
viktigt att ägaren har en förståelse för detta och låter katten vara just en katt.