Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det här är ett examensarbete på 30 hp utfört vid
institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Bakgrunden
till arbetet kommer sig av att allt fler människor idag
bor i tätorter (Boverket 2011a; WHO 2008a) samtidigt
som antalet personer med oro, ångest och stress ökar
(Socialdepartementet, 2002). Enligt WHO (2008b)
förväntas mental ohälsa vara en av de största orsakerna
till sjukdom i hela världen år 2020, oavsett kön och
ålder. När städer växer sker det ofta på bekostnad
av den urbana naturen (Borgström 2011) och de
ekonomiska och ekologiska aspekterna väger ofta
tyngre än de sociala i stadsbyggnadssammanhang
och i hållbarhetsdiskussioner (Granvik 2011).
Syftet med arbetet är därför att diskutera sambanden
mellan fysisk miljö, mental hälsa och stress. Syftet är
också att belysa vikten av dels de sociala aspekterna
i ett hållbart stadsbyggande, dels vikten av gröna
miljöer i staden som platser för återhämtning samt att
visa hur en verklig plats kan utformas för att bidra till
återhämtning. Målet är att undersöka vilka egenskaper
i en miljö som bidrar till återhämtning. Genom ett
gestaltningsförslag på en befintlig park undersöks
hur sådana eventuella egenskaper kan användas i en
verklig situation. På så sätt visas hur en restorativ miljö
skulle kunna se ut.
Frågorna som arbetet ska besvara är följande: Vilka
egenskaper i en miljö bidrar till dess restorativa verkan?
och Hur kan dessa egenskaper användas i utformning
av en plats för att den i största utsträckning ska bidra till återhämtning?
Tematiskt avgränsas arbetet till gröna miljöer som
bidrar till återhämtning, mindre stress och oro. Det
är vad miljöerna består av och hur de är uppbyggda
som undersöks. Återhämtning handlar både om fysiologiska och emotionella effekter (Ulrich,
Simons, Losito, Fioritio, Miles & Zelson 1991; Grahn
& Stigsdotter 2003). Fokus är de fysiologiska och
emotionella effekterna som restorativa miljöer ger
och som i förlängningen bidrar till mental hälsa. Därav
arbetets titel Återhämtning i staden - en undersökning
av egenskaper i utemiljöer som bidrar till mental hälsa. Genom en litteraturstudie har kunskaper inhämtats
kring vad som orsakar stress och vilka egenskaper i
en miljö som bidrar till återhämtning. Stephen Kaplan,
Rachel Kaplan och Robert L. Ryan (1998) skriver i sin
bok With People in Mind. Design and management with
everyday nature att en utomhusmiljö vars syfte är att
bidra till återhämtning ska ha ett antal kvaliteter. Först
och främst ska miljön vara förenlig med återhämtning,
vilket innebär att den som vill ska kunna finna lugna
och avslappande ytor att vistas på. Miljön ska ge
en känsla av att vara i en annan värld. Man ska vara
borta från stresskällan, antingen fysiskt eller mentalt.
Dessutom ska det finnas ett omfång, en känsla av att
miljön är utbredd och stor. Detta kan uppnås även
på en liten yta, med hjälp av hur platsens innehåll
organiseras. Slutligen ska miljön ge möjlighet till fascination. Sådant som fascinerar avleder tankarna och sker utan ansträngning. På så vis kan hjärnan vila och återhämtning tillåts. Fascinationen kan väckas av både miljön i sig och genom olika aktiviteter. Grahn och Stigsdotter (2010) har kommit fram till att det finns några speciella dimensioner i en utomhusmiljö som vi människor uppskattar. De har upptäckt att de dimensioner som mest korrelerar
med stress är natur och skydd. Natur innebär att miljön
ska vara designad på naturens egna villkor och att
naturen visar sin växtkraft. Skydd står för att miljön
ska upplevas som trygg och omsluten samt att man kommer riktigt nära naturen. En miljö som ska vara så
restorativ som möjligt bör bestå av en kombination av
natur, skydd och artrik samt ingen eller liten närvaro
av social. En artrik miljö ger möjlighet att upptäcka
en mängd arter, både växter och djur. Den sociala
dimensionen står för att miljön ger utrymme åt sociala
aktiviteter.Andra egenskaper som påverkar möjligheten till
återhämtning är buller, materialval och hur trygg
platsen upplevs. Allt detta är sådant som genom
stadsplanering och gestaltning går att påverka.
Husens placering och trafikregleringen i ett område
påverkar exempelvis den faktiska bullernivån, medan
plank och visuella avskärmare kan hjälpa till att ta
fokus från trafiken och därmed sänka den upplevda
bullernivån (Berglund, Kihlman, Kropp & Öhrström
2004). Materialen bör så långt som möjligt harmoniera
med platsen. Grus, gräs, bark och sand är material som
har en positiv effekt på återhämtningen (Kaplan et al
1998). En grusad gång knastrar och gör att fotgängare
sänker farten, vilket bidrar till en lugnare karaktär
på platsen (Hedfors 2004). En helt rak gångväg kan
upplevas som väldigt lång. Om den slingrar sig fram
upplevs sträckan i sekvenser och nya saker framträder
efter varje krök, detta triggar fascinationen och
därmed återhämtningen. Vägens sträckning måste
dock följa platsens naturliga förutsättningar (Gehl
2010; Kaplan et al 1998).I en större skala påverkar även stadsplanering
möjligheten till återhämtning. Närheten har stor
betydelse. Ju kortare avståndet är mellan bostad
och grönområde, desto oftare besöker man
det (Grahn & Stigsdotter 2003; Boverket 2007a).
Tillgänglighet är en annan aspekt som påverkar hur
grönområden används, liksom tiden. Ju längre tid man vistas i ett grönområde desto mer avslappnad
blir man (Ulrich et al 1991). Dock visar det sig att även
korta vistelser i urbana grönområden har en restorativ
effekt (Kaplan et al 1998).
Gestaltningsförslaget har haft som syfte att undersöka
hur kunskaperna från litteraturstudien kan översättas
till verkligheten och därigenom konkret visa hur
en restorativ miljö kan se ut. Parken som valts är
Österplan i Uppsala, en central och långsmal park
utmed järnvägen. Många människor bor och rör sig i
området kring parken, men idag finns få möjligheter
att vistas där. Det saknas uppehållande aktiviteter och
dessutom upptas halva parkytan av parkeringsplatser.
De analyser som jag genomfört visar att parken har
potential att bli en restorativ plats genom att befintliga
kvaliteter tas till vara och nya adderas. Genom att
koppla parken till befintliga gång- och cykelstråk mot
norr och söder ökar tillgängligheten till parken.
Den nya utformningen av Österplan tar utgångspunkt
från de kvaliteter som Kaplan et al (1998) hävdade
var nödvändiga för återhämtning samt Grahn och
Stigsdotters dimensioner (2010). Som övergripnade
ledord använder jag fascinerande upplevelser och
det genomsyrar därför alla de övriga begreppen.
Konceptet för gestaltningen är hela väven, vilket syftar
till att läka samman parken med de omkringliggande
gång- och cykelstråken, utnyttja hela parkytan för
vistelse samt göra det till en restorativ miljö. För att
trigga fascinationen delas parken upp i flera rum med
olika karaktärer och mindre hållplatser att stanna
till på. Rummens placering utgår från den befintliga
vegetationen på platsen samt soliga respektive
skuggiga områden. Det gör att man måste röra sig för
att uppleva parkens alla delar. Det går även att röra
sig på olika nivåer, vilket ger ytterligare en möjlighet
till fascination. Entréerna till parken är anonym och enkla för att öka känslan av att gå in i en annan
värld. Parken ska upplevas som trygg och skyddad
från den bullriga staden som finns runt omkring.
Därför omgärdas parken av en skärm mot järnvägen
och klippta avenbokshäckar mot husfasaderna på
motsatta sidan. Litteraturstudien och gestaltningen har visat att det
med relativt enkla medel går att förändra en befintlig
miljö i staden så att den blir mer restorativ. Österplan
ger med den nya utformningen fler möjligheter till
återhämtning genom att innehållet är mer varierat och
att den nu är mer attraktiv att vistas i. Därmed är platsen
mer restorativ än tidigare. Gestaltningsförslaget är
ett alternativ till hur Österplan kan utformas för att
bidra till återhämtning och det finns naturligtvis fler
lösningar. Kaplan et al (1998) ger konkreta exempel på hur
omfång och en annan värld uppnås och vad som
kan fascinera. Författarna har gett kvaliteterna en
fysisk form, vilket gör att de blir enkla att använda i
gestaltningen av en plats. Grahn och Stigsdotter (2010)
hävdar att mer forskning krävs för att dimensionerna
ska kunna användas i gestaltningssituationer.
Dimensionerna beskrivs inte lika konkret och vilket
gjort att det är jag själv som fått ge dem en fysisk form.
Trots detta har både kvaliteterna och dimensionerna
varit en stor hjälp under gestaltningen, eftersom de
bidragit till att miljön är varierad och rymmer en stor
mängd olika egenskaper. Detta talar för att miljön
vid ett verkligt genomförande tilltalar en stor grupp
människor. En fara som jag ser det med att använda kvaliteterna
och dimensionerna i en gestaltning är dock att det lätt
blir en checklista som prickas av. Men bara för att det
finns något som fascinerar och en stor artrikedom är det inte säkert att miljön är restorativ. För att undvika
detta är det viktigt att se miljön som en helhet.
Landskapsarkitektens uppgift är att väva ihop allt
innehåll och alla aspekter som framkommer under
arbetsprocessen så att de sammantaget bildar en
attraktiv miljö som människor vill vistas i. Blnad det viktigaste när en restorativ miljö ska skapas
är att planeraren eller gestaltaren har kunskap om vad
som bidrar till återhämtning och en medvetenhet om
platsens förutsättningar. Vad är bra och vad är dåligt?
Finns grunden för en restorativ plats alls eller är det
bättre att satsa på en annan miljö? Vad är de största
hoten mot återhämtning och hur kan de motverkas?
Här kan kvaliteterna och dimensionerna vara en
bra vägledning och fungera som ett verktyg för att
utvärdera situationen på platsen idag. För att framtidens städer ska vara bra livsmiljöer för
människor måste de gröna miljöerna inne i städerna
värnas. Planering av våra städer lägger grunden för
de enskilda platsernas möjligheter att vara restorativa
miljöer. Beroende på en plats geografiska läge och
omgivning är förutsättningarna för återhämtning
olika. En plats som ligger i en bullerutsatt miljö har
exempelvis andra förutsättningar är en plats som
ligger mer avskild och långt från bullerkällor. Båda
platser kan dock med en genomtänkt utformning bli
viktiga för människor som bor i närheten. Det måste
alltså tas medvetna beslut angående hur våra städer
byggs, för det är i slutändan vi själva som ska bo och
leva våra liv där. Min förhoppning med detta arbete är att den som
läser det ska få mer kunskaper kring gröna miljöers
betydelse för människors hälsa och att de sociala
aspekterna av stadsbyggnad därmed får en högre
status än de har idag.

This is a master thesis of 30 points performed at the
Department of Urban and Rural Development at
the Swedish University of Agricultural Sciences. The
background of this thesis is because more and more
people today live in urban areas (Boverket 2011a; WHO
2008a) while at the same time the number of people
with anxiety and stress increases (Socialstyrelsen
2002). According to the World Health Organization
(WHO 2008b) mental illness is expected to be one
of the biggest causes of disease worldwide by 2020,
regardless of gender and age. As cities grow, the
urban nature often decreases (Borgström 2011)
and economic and ecological aspects often weighs
heavier than the social aspects of urban planning and
in sustainability discussions (Granvik 2011).
The purpose of this thesis is to discuss the relationship
between physical environment, mental health and
stress. It also aims to highlight the importance of both
the social aspects of sustainable urban development,
and green setting in the city as places for restoration
and to show how an existing green urban area can be
designed to contribute to restoration. The goal is to
investigate if there are any specific characteristics of
an environment that is related to restoration. To show
how such characteristics can be used in a real situation
a design proposal is made on an existing park. The
two major questions that this thesis is supposed to
answer are, 1: What characteristics in an environment
contributes to its restorative effect? and 2: How can these
characteristics be used in the design of a place so that it
contributes to restoration?
This thesis is thematically limited to green
environments that contribute to restoration, a
concept that involves relaxation, mental and
physical recovery, less stress and anxiety. It is what
the environments consists of and how they are
structured that is investigated. Restoration involves
both physiological and emotional effects (Ulrich,
Simons, Losito, Fioritio, Miles & Zelson 1991; Grahn &
Stigsdotter 2003). The focus is the physiological and
emotional effects of restorative environments, and
which therefor contribute to mental health. Hence
the title: Restoration in the city - an examination of the
characteristics in outdoor environments that contribute
to mental health.
Through a literature study information has been
gathered about what causes stress and what
characteristics of an environment that is related to
restoration. In the book With People in Mind. Design and
management with everyday nature Stephen Kaplan,
Rachel Kaplan och Robert L. Ryan (1998) claims that
an outdoor environment which aims to contribute to
restoration must have a number of qualities. First and
foremost, the environment needs to be compatible
with restoration, which means that anyone who
wants to can find peaceful and relaxing space. The
environment should provide a feeling of being in
another world, being away. You should be away from
the all stress sources, either physically or mentally.
In addition, there should be an extent, a feeling that
the environment is widespread and large. This can be
achieved even in a small area, depending on how the
site is organized. Finally, the environment should
provide opportunities for fascination. Things
that fascinate can distract ones thoughts and
takes place without any effort. This allows
the brain to rest and restoration can take
place. Fascination can be brought by both the
environment itself and through various activities.
Grahn and Stigsdotter (2010) have concluded that
outdoor environments have special dimensions
that we humans appreciate. They have discovered
that the dimensions that correlates most with
stress is nature and refuge. Nature means that the
environment should be designed on nature’s own
terms and that nature is showing its growing power.
Refuge aims to the environment to be perceived as
safe and enclosed and to come close to nature. The
most restorative environment seams to consist of a
combination of nature, refuge and rich in species and
little or no presence of social. An environment that is
rich in species provides the ability to detect a variety
of species, both plants and animals. Social means that
the environment gives room for social activities.
Other characteristics that influence the possibility
of restoration is noise, choice of materials and the
perceived safety of a place. These are all things that
can be influenced through urban planning and
design. The placement of buildings and traffic-
restrictions in specifik area affects the actual noise
level, while fences and other vertical structures helps
to focus on the immediate area and thus reduce the
perceived noise level (Berglund, Kihlman, Kropp &
Öhrström 2004). The materials should as far as possible
harmonise with the environment. Gravel, grass, wood
and sand are materials that have a positive effect
on restoration (Kaplan et al 1998). A gravel path
crunches and makes pedestrians to slow down, which
contributes to a calmer and more quiet character on
the site (Hedfors 2004). A straight walkway may seem
very long, but if it winds the distance is perceived in
sequences and new things appears after every turn.
This triggers fascination and thus the restoration (Gehl
2010; Kaplan et al 1998).
Urban planning is also affecting the possibilities for
restoration. The distance between peoples homes
and a green area determines how often people visit
them. A shoter distance means more visits and vice
versa (Grahn & Stigsdotter 2003; Boverket 2007a).
Accessibility is another aspect that affects how green
spaces are used, as well as time. The longer you stay in
a green area, the more relaxed you become (Ulrich et
al 1991). However, it appears that even short visits in
urban green spaces have a restorative effect (Kaplan
et al 1998).
The intention of the design proposal has been to
demonstrate how the gathered knowledge can be
translated into reality. The park that has been chosen
is Österplan in Uppsala, wich is a central and narrow
park along the railroad. Many people live and move
around in the area close to the park. Today there are
no opportunities for a longer visit in the park. The lack
of supporting activities and the fact that half of the
area is occupied by parking lots are not making it a
good place for restoration. Analyses carried out shows
that the park has the potential to become a restorative
place by using existing qualities and adding new
ones. By connecting the park to the nearby existing
pedestrian and cycle routes the accessibility to the
park increases.
The new design of Österplan is based on the qualities
that Kaplan et al (1998) claimed was necessary
for restoration and the dimension of Grahn and
Stigdotter (2010). Fascinating experiences is used as
an overlying keyword and therefore permeates all
the other concepts. The new design aims to relink
the park with the surrounding pedestrian and
cycleroutes, to use the whole area for park and to
make it a more restorative environment. In order to
trigger the fascination the park is divided into several
rooms with different characters and smaller reststops
to make the visit longer. The placement of the rooms
is based on the existing vegetation on the site as well
as sunny and shady areas. This means that you have
to move around in order to experience all parts of the
park. Movement is also possible at different levels,
providing another opportunity to fascination. The
entrances to the park is anonymous to increase the
feeling of walking into another world. The park should
be perceived as a safe environment, protected from
the noisy city that surrounds it. Therefore, the park
is surrounded by a screen against the railroad and
clipped hedges against the buildings.
The undertaken literature study and design proposal
has shown that with relatively simple means it is
possible to change an existing urban environment
so that it becomes more restorative. The new design
of Österplan gives more opportunities for restoration
through a more varied content and a possibility to stay
in the park, wich not was possible before. Together
this makes the site more restorative than before. The
design proposal is one way to design Österplan and
obviously there are many more solutions.
Kaplan et al (1998) provides concrete examples of how
extent and being away is achieved and what can
fascinate in an outdoor environment. The authors
have given the qualities of a physical form, which
makes the qualities easy to use in the design of a
place. Grahn and Stigsdotter (2010) argue that more
research is needed before the dimensions can be
used in design situations. The dimensions are not
described as concrete as the qualities. Therefor I had
to interpret them and give them a physical form.
Despite this, both the quality and the dimensions has
been a great help during the design. They contributed
to the varied rooms and to make the park into a
diverse environment. This should help to increase the
attractiveness of the environment if it was to be built
and to appeal to a large group of people.
A threat with using the qualities and dimensions
in a design proposal is that it easily becomes a
checklist. But it is not certain that the environment
is restorative just because it containes something
that fascinates and a large variety of species. To avoid
this, it is important to see the environment as a whole.
A landscapearchitect’s job is to weave together all
the content and all aspects that emerge during
the work process so that an attractive environment
that people want to live in is created.
The most important thing when a restorative
environment is to be created is that the planner or
designer have an understanding of what contributes
to restoration and an awareness of the site. What is
good and what is bad? What are the biggest threats
to restoration and how can they be tackled? Here, the
qualities and dimensions can be a good guidance and
serve as a tool to evaluate the situation on the site.
If cities of the future will be good habitats for humans,
the green environment must be taken care of. The
planning of our cities is the foundation for each
individual site to be a restorative environment.
Depending on a site’s location and surroundings the
conditions for recovery are different. A place in a noisy
environment, for example, has other possibilities
than a place that is more secluded and far from noise
sources. Both sites, however, can with an awareness
of the need for restoration and a good design be
important for people living nearby. We must therefore
take conscious decisions about how our cities are
built, because in the end it is we ourself who will live
our lives there. My hope with this thesis is that anyone
who reads it will gain more knowledge about green
environments importance for human health and thus
to give the social aspects of urban planning a higher
status than they have today.