Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The incidence of many of the most common diseases in dairy cattle has been proven to be highest during the time closest to calving. It is possible that the current breeding strategy with 12 month calving intervals increases the risk for disease in dairy cattle, which is problematic concerning both animal welfare and for economic reasons. The economic incentives behind a calving interval of 12 to 13 months have mainly been based on milk- and feed- costs and no costs due to diseases or fertility disturbances have been included.

The aim of this study was to see if a lengthening of the calving interval would result in lower disease frequency. The hypothesis is that cows with a planned calving interval of 15 months have a lower disease incidence than cows with a calving interval of 12 months due to less number of calvings. Therefore the difference in disease frequency should be larger when compared over a long period of time, such as over lifetime, since cows with a longer calving interval experience fewer calvings.

The study was performed between August 17th, 1994, and January 24th, 2007. The material was collected from Jälla where the Department for Animal Breeding and Genetics until recently had a research herd with approximately 90 dairy cows of the SRB (Swedish Red) and SLB (Swedish Holstein) breeds. The cows were randomly assigned to planned calving intervals of 12 or 15 months with first inseminations 50 and 140 days after calving, respectively. The given calving interval was followed until the cow was culled or till the end of the study. Concern was taken to distribute the breeds equally between the groups. The study included 508 cows in total; 273 with a calving interval of 12 months and 235 cows with a calving interval of 15 months. The study included 1160 lactations and a total of 1523 diagnoses. All diagnoses performed by veterinarians were included. This lead to a diagnose frequency somewhat higher than the disease incidence owing to the fact that a veterinarian may treat the same cow several times during the same period of disease. The most common diagnoses were described separately while the diagnoses with lower frequency were grouped. In total eleven groups of diagnosis were formed.

The frequency of diagnoses per year in the study was 1.34 in the group with a calving interval of 12 months and 1.17 in the group with a 15 month calving interval. No difference was seen between the different calving intervals in number of diagnoses per lactation. The main reasons for culling were clinical and subclinical mastitis and decreased fertility; together they accounted for 50 % of the culling. Culling caused by decreased fertility was higher in the shorter calving interval (23% vs 16 %; p < 0.08). The SLB cows in the 15 month calving interval had shorter survival than those in the 12 month calving interval, the reason for this is yet to be investigated. Cows with 12 month calving interval tended to be culled because of decreased fertility more often than cows with longer calving intervals. A tendency towards higher disease frequency in the 12 month group was observed for the tree most common diagnoses; mastitis, paresis and leg- and hoof disease. The results from this study suggest that a longer calving interval may reduce the disease incidence which would entail less animal suffering and decrease the need for treatments using antibiotics and hormones.

Sjukdomsfrekvensen för många av de vanligaste sjukdomarna hos mjölkkor har i ett flertal studier visat sig vara som högst vid tiden runt kalvning. Det är möjligt att dagens praxis med ett kalvningsintervall (KI) på 12 månader gör att mjölkkorna drabbas av sjukdom oftare än de som kalvar med ett planerat längre intervall. Detta vore problematiskt ur både ekonomisk synvinkel och ur djurskyddssynpunkt. Bakgrunden till dagens 12-13 månaders KI är grundat på ekonomiska beräkningar om vad som är mest lönsamt. Stor vikt lades framför allt på mjölk- och foderpriser i beräkningarna och inga kostnader för sjukdomar och nedsatt fruktsamhet inkluderades i beräkningarna.

Syftet med denna studie var att undersöka om ett planerat förlängt KI på 15 månader ger lägre sjukdomsfrekvens. Hypotesen är att kor med 15 månaders KI har en lägre sjukdomsfrekvens än kor med 12 månaders KI. Skillnaden i sjukdomsfrekvens bör vara som störst om man mäter över en längre period, såsom över livstid, eftersom att kor med längre KI då är med om färre kalvningar.
Studien pågick mellan den 17:e augusti 1994 och den 24:e januari 2007. Materialet är insamlat från Jälla gård där institutionen för husdjursgenetik har haft en försöksbesättning med ca 90 mjölkkor av raserna SRB och SLB. Korna blev slumpvis utvalda till två olika KI, hälften till 12 respektive 15 månaders KI, med första tillåtna insemineringar 50 respektive 140 dagar efter kalvning. Korna fortsatte sedan med samma givna KI fram till utslagning eller försökets slut. Man strävade efter en jämn rasfördelning mellan grupperna. Totalt ingick 508 kor i studien, 273 med 12 månaders kalvningsintervall och 235 med 15 månaders KI. Sammanlagt 1160 laktationer och 1523 diagnoser registrerades under försökstiden. Alla diagnoser ställda av veterinär är inkluderade i studien. Antalet diagnoser antas vara fler än antalet sjukdomsfall, eftersom samma ko kan ha behandlats flera gånger under samma sjukdomsperiod. De diagnoser som förekommit i högst frekvens redovisas separat och de med lägre frekvens har sammanförts i diagnosgrupper. Elva diagnosgrupper bildades.

I gruppen med 12 månaders KI var antalet diagnoser per ko och år i försök i medeltal 1,34, i 15-månadersgruppen var antalet 1,17. Sammanlagt stod klinisk och subklinisk mastit samt nedsatt fruktsamhet för ca 50 % av utslagningsorsakerna. Utslagningen för fruktsamhet var högre i gruppen med 12 månaders KI än i gruppen med 15 månaders KI (23% vs 16%; p < 0,08). SLB tenderade att ha en kortare medellivslängd i försök jämfört med SRB.

Resultaten antyder att ett förlängt kalvningsintervall kan bidra till att minska antalet sjukdomstillfällen vilket leder till minskat djurlidande samt minskad antibiotika- och hormonanvändning. Ingen skillnad mellan grupperna kunde påvisas när man jämförde antalet diagnoser per laktation. SLB korna med 15 månaders KI tenderade att ha kortare livslängd än övriga kor, orsaken till detta återstår att utreda. Kor med 12 månaders KI tenderade att i högre grad slås ut på grund av fruktsamhetsproblem än kor med 15 månaders KI. Det fanns en tendens till att de tre vanligaste diagnoserna; mastit, kalvningsförlamning och ben/klövsjukdomar var vanligare i 12-månadersgruppen.