Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Low stumps represent on their own up to 80% of the dead wood remaining on clear cuts and therefore supply suitable habitat for saproxylic insects i.e. insects depending on dead wood for their survival. Recent stump harvesting activities threaten this substrate of ecological importance and increase the anthropogenic negative impacts on these species. Because of technical and environmental reasons (nutrient leakage, erosion) guidelines for stump harvesting recommend to retain stumps standing in wet parts of clear cuts. However, stumps in wet positions might not be a satisfactory substrate for saproxylic insects and therefore might not be as much used as stumps in dry positions. To test this hypothesis, a total of 100 stumps (50 spruces and 50 birches) were collected on four clear cuts between 5 and 7 years old near Uppsala, Sweden. Stump samples were paired to get a balanced dataset, each pair containing two stumps of the same tree species, diameter and sun-exposure, one dry and one wet. Each sample was placed in a rearing box for 2 months. All emerging insects were sorted out down to order, family, genus or species level according to their importance in the project. Species richness, abundance and composition in each type of stumps were analyzed. Proportion of stumps inhabited, density and Shannon’s diversity and evenness were calculated for each insect order. A canonical correspondence analysis was performed to investigate the possible connections existing between insect species and the tree species and dryness of the stumps. In total, 17065 insects were collected representing 114 species out of which 96 were considered as saproxylic. An overall of 76 and 55 saproxylic species were collected on birch and spruce stumps respectively. Species richness was higher in birch stumps with 11 species in average per sample and only 4 in spruce ones .The results show that the tree species was the only factor significantly affecting both the species richness and the species abundance of a stump. The variable “Dryness” had significant effect on the samples’ species diversity with dry samples harboring a higher number of species. The proportion of stump types used by different orders clearly shows that the tree species was again the main factor influencing the species abundance of a stump. More insects were found in birch stumps, regardless of their dryness, than spruce. Wet spruce and dry birch stumps were respectively the least (7.9%) and the most used (34.1%) substrates. Coleoptera beetles were more numerous in birch stumps but did not show any preference concerning the moisture level of the stumps. The other orders showed a similar pattern with Hymenoptera, Lepidoptera insects however favoring dry birch stumps and Dipterans wet ones. Arhopalus rusticus and Curtimorda maculosa were the only species to show a significant correspondence to a substrate and were associated to spruce stumps.

The results show that both birch and spruce support the life cycle of many different insect species and not only saproxylic. As wet spruce stumps presented the lowest biodiversity, it could be thus advised, in a context of biodiversity conservation, to set aside in priority birch and more generally broadleaves stumps.

Avverkningsstubbar svarar för upp till 80 % av den döda ved som lämnas kvar vid
slutavverkning. De förser många vedlevande insekter (insekter som är beroende av död ved
för att överleva) med lämpliga habitat att försöka sig i. Stubbrytning, som i ökande takt görs
efter slutavverkningar för att utvinna bioenergi, minskar därför deras livsutrymme. De
vedlevande insekterna har sedan tidigare identifierats som en grupp som hotas av intensivt
skogsbruk och stubbrytning riskerar att ökar denna negativa påverkan.
På grund av tekniska svårigheter och miljöhänsyn, till näringsurlakning och erosion, är
skogsstyrelsens riktlinjer för stubbrytning att man bör lämna stubbar i blötare partier på
hyggena. Det finns dock anledning att tro att stubbar i dessa partier inte är lämpliga substrat
för vedlevande insekter. Målet med detta projekt var därför att testa om de blött stående
stubbarna är fattigare på vedlevande skalbaggsarter än stubbar på torrare mark. Jag testade
även om mönstret var detsamma för gran- och björkstubbar.
Skalbaggsfaunan provtogs genom att kläcka fram dem ur vedprover. Prover från 100 stubbar
sågades ut och samlades in (50 gran och 50 björk) från fyra slutavverkningsbestånd, 5 till 7 år
gamla, utanför Uppsala i Mellansverige. Stubbarna provtogs i par, med en blött och en torrt
placerad stubbe. Inom paren var trädslag, diameter och solexponering desamma. Varje prov
placerades i två månader i en låda för att skalbaggarna skulle kläcka fram. Vedlevande
skalbaggar och fjärilar artbestämdes, andra grupper bestämdes till ordning eller familj.
Totalt hittades 17065 insekter från 114 arter, varav 97 ansågs vara vedlevande. Totalt
samlades 76 respektive 55 vedlevande arter in från björk- respektive granstubbar.
Artrikedomen per stubbe var också högre i björk (genomsnitt 11 arter) än i gran (4 arter).
För granstubbarna var det signifikant fler arter i de torra stubbarna än i de blöta, medan det för
björk inte fanns någon skillnad. En analys av artsammansättningen (ordination) kunde dock
inte detektera någon skillnad mellan torra och blöta stubbar.
Slutsatsen av studien är att de granstubbar som lämnas i blöta lägen på hyggena är ett sämre
habitat för vedlevande skalbaggar än stubbar i torra lägen. Att enbart lämna stubbar i blöta
lägen är sålunda ingen fullvärdig miljöhänsyn för den vedlevande mångfalden.