Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This paper researches how the palimpsest concept is used in relation to landscape, and how it can function as a tool within landscape architecture. Palimpsest originally refers to old parchment handwritings, where new text has been applied on top of effaced, but still discernable, earlier writing. Superimposition of information is the core of the palimpsest concept, used within a range of scientific as well as cultural fields. The purpose of this paper is to find how a landscape palimpsest can be distinguished among the many different layers of landscape, such as historical or cultural, and to examine the potential use of the concept in theory and practice of the landscape architecture field. The study is conducted as a literature survey, examining the use of the palimpsest concept within academic works related to landscape. Examples of use of the palimpsest concept within archaeology, urban morphology, cultural geography, architecture and landscape architecture are analyzed in their respective context, based on their relation to landscape layers and potential use for landscape architects. The results indicate a range of uses within different disciplines. For landscape architects, the concept is concluded useful primarily as a method of landscape analysis and as a design approach. Using the palimpsest concept as a means to both verbalize in theory and implement in practice the diverse layers of landscape, has potential to enhance the inherent values of a site in analysis and design.

I denna uppsats undersöks hur begreppet palimpsest används i förhållande till landskap, samt hur det kan användas som ett verktyg inom landskapsarkitekturen. Palimpsest syftar ursprungligen på antika handskrifter på pergament, där gammal text som skrapats bort och skrivits över fortfarande går att utläsa. Överlagring av information är kärnan i palimpsestbegreppet, som idag används inom såväl en rad vetenskapliga discipliner som kulturfältet. Syftet med uppsatsen är att utröna vad som utskiljer en landskapspalimpsest bland landskapets olika lager, såsom historiska och kulturella, samt att utreda hur palimpsestbegreppet kan fungera som ett verktyg inom landskapsarkitekturens teori och praktik. Genom litteraturstudier undersöks användningen av palimpsestbegreppet i en rad discipliner kopplade till landskap, såsom arkeologi, stadsmorfologi, kulturgeografi, arkitektur och landskapsarkitektur. Exempel på användning av palimpsestbegreppet analyseras i respektive kontext utifrån sin förhållning till olika landskapslager och sin potentiella nytta för landskapsarkitekturen. Undersökningen visar på en bredd av användningar inom olika discipliner. För landskapsarkitekturen framträder två huvudsakliga användningssätt; dels som en metod för att analysera landskap med hänsyn till dess olika lager; dels som ett förhållningssätt till gestaltning, där landskapets befintliga lager blir en utgångspunkt för förändringar och tillägg. Användning av palimpsestbegreppet som ett sätt att verbalisera landskapets lager i teori och konkretisera dem i praktik har potential att framhäva och förstärka platsers inneboende värde i analys och gestaltning.