Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sitka spruce (Picea sitchensis (Bong.) Carr) is just like Norway spruce (Picea abies) a species in the
genus picea. The natural range of Sitka spruce is a narrow strip along the west coast of North America. It
is the most coastal of all picea species, and very dependent on the mild and humid climate along the
pacific coast.
Sitka spruce has been grown a long time in the countries around the North Sea, particularly in Great
Britain where it currently is the most important species in British forestry. Sitka spruce has not been
planted in Swedish forests to any large extent before the storm Gudrun in 2005. Several studies indicate
that the production of wood biomass is higher for Sitka spruce compared to Norway spruce. The factors
that most likely limits the use of Sitka spruce in Sweden is primarily frost, but also drought.
An inventory was carried out at 32 sites 4-5 years after planting in the counties of Halland and
Kronoberg. In circular plots, general site characteristics were registered and total height and length of the
leading shoot were measured on all Sitka plants. In addition, an estimation of damages was done. The
sites were divided into two groups, one eastern and one western. An interview was performed with the
forest owners in connection with the inventory or by phone. Most of the forest owners responded that a
general interest and a willingness to try something new was their motivation to plant Sitka spruce. In
addition, a better economy and higher growth were common arguments. About half of the forest owners
were satisfied with their plantation and might consider planting Sitka spruce again in the future.
The result of the inventory shows that there are big differences in how well the plantations have
performed, about both survival and growth. Many plantations in the eastern group have developed poorly,
with high mortality and surviving plants gave a stunted impression, with lots of damages. In the western
group, plantations looked better. Survival was higher and there were stands with good growth that had
been thinned or were in need of thinning. The inventory of damages show that frost was the main cause of
damage in the eastern group, whereas competing vegetation was the main cause in the western group.
It was difficult to determine the specific cause for higher mortality in the eastern group. Sitka spruce is
sensitive to both frost and drought and it is possible that these damages were the actual causes of death.
Both frost and drought hit the interior parts harder, above that the soils are often coarse and thereby have
a lower water holding capacity. The inventory shows that a lot of plants in the eastern group have been hit
by frost damages. Some forest owners mention that drought have caused big damages, especially in the
early summer of 2007.

Sitkagran (Picea sitchensis (Bong.) Carr). tillhör precis som vår vanliga svenska gran (Picea
abies) picea-släktet. Dess naturliga utbredningsområde är ett smalt bälte längs den
nordamerikanska västkusten. Det är den mest kustnära av alla picea-arter och starkt beroende av
det milda nederbördsrika klimatet längs stillahavskusten. Markkraven är inte lika utpräglade, den
kan växa på de flesta typer av jordar, men utvecklas bäst på djupa väldränerade jordar. Sitkagran
är en av de största och mest snabbväxande av alla picea-arterna.
I länderna kring nordsjön har sitkagran odlats i större skala en längre tid, i synnerhet i
Storbritannien har stora arealer planterats med sitkagran, som nu är det viktigaste trädslaget i
brittiskt skogsbruk. Även i Danmark är sitkagranen ett viktigt inslag, framförallt i läbälten längs
Jyllands västkust. I Sverige har Sitkagran inte planterats i större omfattning förrän efter stormen
Gudrun 2005.
Vedmassaproduktionen har i flera studier visat sig vara högre för sitkagran än för vanlig gran.
Diametertillväxten är hög och bestånden skiktar sig lätt och får stor spridning i diameter.
Skötselrekommendationerna är lika de för vanlig gran, eventuellt kan man hålla omloppstiderna
kortare, eller prova gallringsfritt. Det som begränsar vilken utsträckning odlingen av sitka får i
Sverige är troligen i första hand frost, men även torka.
Trettiotvå lokaler i Hallands och Kronobergs län inventerades genom provyteutläggning och
allmänna ståndortsuppgifter insamlades. På alla sitkaplantor mättes höjd och toppskottslängd,
dessutom uppskattades andelen skador. Lokalerna delades upp i en östlig och en västlig grupp.
Skogsägarna intervjuades i samband med inventeringen eller per telefon. De flesta av de
intervjuade skogsägarna uppger att rent intresse och vilja att prova något nytt varit anledningen
till att plantera sitka. Även bättre ekonomi och högre tillväxt är stående argument. Ungefär
hälften av markägarna är nöjda med satsningen och kan tänka sig att plantera mer sitka i
framtiden.
Resultatet av inventeringen visar att det finns stora skillnader i hur väl planteringarna har
etablerats, både när det gäller överlevnad och tillväxt. I den östra gruppen har många planteringar
utvecklats dåligt, en stor del av plantorna har dött och de överlevande plantorna ger ett oväxtligt
intryck, med mycket skador. I den västra gruppen är många planteringar finare. Överlevnaden är
högre och det finns bestånd med hög tillväxt som i många fall redan är röjda eller i behov av
röjning. Skadeinventeringen visar att östgruppen främst drabbats av frostskador medan
plantornas utveckling i västgruppen har hämmats av konkurrerande vegetation.
Vad som orsakat de stora avgångarna framförallt i den östra gruppen är svårt att avgöra.
Sitkagran är känslig för såväl frost som torka och det ligger nära tillhands att tro att det har varit viktiga avgångsorsaker. Både frost och torka drabbar i högre grad inlandet och jordarna här är
dessutom oftast grövre och har sämre vattenhållande förmåga. En del skogsägare anger också att
torka orsakat stora skador, i synnerhet då under försommaren 2007.