Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med litteraturstudien var att undersöka orsaker till spensugning hos kvigor, hur beteendet påverkar den diade individens mjölkkörtel samt åtgärder till problemet. Spensugning innebär att en kviga eller ko diar på en annan individs spenar och det är ett beteende som ofta utvecklas i tidig ålder. I dagens mjölkproduktion föds kalvar ofta upp i system där de inte har möjlighet att dia kon. Utfodring av mjölk sker med en hink, hink med napp eller med kalvamma. Om kalven inte fått utlopp för sitt sugbehov vid utfodringen eller inte blivit avvand från att dricka mjölk på ett naturligt sätt kan problem som spensugning uppstå. Spensugningen påverkar utvecklingen av mjölkkörteln hos den diade individen med bland annat överföring av mastitpatogener till juvret som följd. Spensugningen är ett tidskrävande och ekonomiskt problem inom mjölkproduktionen då det ökar risken för mastit samt arbetsbördan för mjölkproducenten.

Orsaker till beteendet är kopplade till kalvens utfodring då kalvens behov av att dia stimuleras av mjölkintaget i munhålan. Mjölken utfodras ofta under kort tid och kalven ges ej möjlighet att dia mjölk från kon och ingen naturlig avvänjning sker. Ofta används tillfälliga lösningar som inte påverkar orsaken till spensugningens uppkomst som exempelvis nosring med taggar eller att den spensugande individen hålls uppbunden. De tillfälliga lösningarna leder till sänkt välfärd hos den spensugande individen. Om spensugningen inte kan hanteras återstår utslagning av det spensugande djuret. För att reducera problemet med spensugning bör kalvar få utlopp för sitt sugbehov samt ett förlängt mjölkintag. Det kan ske genom uppfödning med amko eller via ett sänkt mjölkflöde genom den artificiella spenen i hinken eller kalvamman. Då kalvens avvänjning från mjölk innebär att mjölken tas bort bör det finnas fri tillgång på grovfoder som ger en längre ättid samt underlättar övergången från att dricka mjölk till att vara idisslare.

The aim of this literature study was to investigate the reasons behind the problem with intersucking in heifers, its effect on the mammary gland and how to prevent the problem. A weaned heifer sucking the teats of another heifer or cow is called intersucking. Systems for calf rearing often do not allow the calf to suckle the cow. The behavioural problem with intersucking in heifers often develops during the early rearing of the calfes. The intersucking affects the development of the mammary gland and increases the risk that mastitis pathogens invade the udder in the intersucked heifer. Intersucking leads to time-consuming and economic problems in dairy production since it increases the work and costs for the dairy farmer.

Milk intake in the oral cavity stimulates the sucking behaviour. Research has proposed that restricted milk feeding time, without allowance to suck on a teat, inadequate weaning from milk and lack of roughage can contribute to the occurrence of intersucking. The solutions to the problem are often temporary, for example using a nose-tag with sharp edges which hurt the intersucked animal and fasten or culling the animal. These ways of handling the problem often leads to reduced welfare and do not solve the underlying problem. To minimize the frequency of intersucking, raising the calves with a foster cow, ad libitum access to roughage or lower the milk flow in the artificial teat seems to be the most important management tools.