Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Genom att skriva den här uppsatsen vill jag uppmärksamma behovet av planering i städer i tredje världen, då urbaniseringen bidrar till att öka befolkningstrycket på dessa platser varje dag. Genom att beskriva två genomförda projekt – där planeringen har skett för, med eller av brukare – försöker jag visa på hur planeringsinsatser kan bidra till en ökad livskvalité för invånare i en fattig stad. Uppsatsen undersöker vilken planeringsstrategi som använts i respektive fall, vem eller vilka som agerat planerare, var initiativet kom ifrån, vilka åtgärder som genomförts samt vilka effekter som planeringsinsatserna gav.
Det är viktigt att förstå att man ofta inte kan välja att använda sig av en viss planeringsstrategi utan att den uppstår beroende på vilket fall det handlar om. De strategier som uppsatsen beskriver, med sina styrkor och svagheter, är därför alla lika viktiga eftersom de uppstår och behövs i olika situationer.
Design- och planeringsuppgifter handlar om att adressera och definiera problem och därefter hitta den lösning, bland miljoner andra möjliga, som lämpar sig bäst för situationen. Det finns således inget recept att följa för att uppnå förändring i tredje världens storstäder, men det finns många goda exempel att studera och lära av. Dessa exempel har visat att det går att skapa en stad som fokuserar mer på människor än på bilar i Bogotá i Colombia och att sluminvånare kan inkorporeras i redevelopment-planer av slumområden i Mumbai i Indien.
Den här uppsatsen försöker uppmärksamma både det bra och det dåliga som planeringen inneburit i två genomförda projekt – det ena från Bogotá och det andra från Mumbai – i hopp om att på det viset kunna föra utvecklingen av stadsplanering i tredje världen framåt. Till min hjälp har jag använt mig av litteratur, främst i form av vetenskapliga artiklar, som handlar om projekten som jag har koncentrerat mig på samt en muntlig källa som har anknytning till ett av fallen.