Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ruins and derelict places have since long fascinated and attracted humans. With my starting point in the wild vegetation and the spontaneous activities taking place on derelict land and in industrial ruins, I explore with help from the theoretical sociology, what creates not only this fascination but also fear. The purpose of the thesis is to explore and exemplify how the industrial ruin as a place outside the restrictions and control as well as design intentions of modern society can be used as an inspiration in a landscape architecture context.
The modern city consists of areas and places with a well defined purpose. A piece of derelict land or a disused building is instead ambiguous, undefined and open for new purposes. However described in negative terms, these places
are often perceived as places of mystery and magic. Spaces with structures and systems of order which differ from the conventional systems challenge our perception of reality. They question an order we take for granted, suggesting that there might be other possibilities. This might be unsettling, but also creates a place free from conventions and social rules. The vegetation is an important symbol of the new or alternative order prevailing on derelict land, which contributes to the chaos that invites the spontaneous
use of these spaces. This chaos is also the key to the activities that take place here. The lack of order and control invites physical challenges and play without thought of consequences. The derelict space is a setting for adventurous play, flea markets and privacy, but also for parties and other activities beyond the law. The industrial ruins symbolise places where civilisation has failed, which is the reason to the attraction, but also to a feeling of danger. Introducing design features that encourage more conventional outdoor activities, without restraining the existing ones, can be a way of including the industrial ruin in the park structure of the city.

Förfallna byggnader och ödemark har länge fascinerat och attraherat människor. Med utgångspunkt i den vilda vegetationen och de spontana aktiviteter som övergiven industrimark hyser, undersöker jag med hjälp av den teoretiska sociologin vad denna fascination beror på och vilken funktion dessa platser fyller i det moderna västerländska samhället. Målet med uppsatsen är att ge argument för och exempel på hur industriruinens oplanerade karaktär kan användas som inspiration in ett landskapsarkitektoniskt sammanhang. Medan staden i övrigt består av områden och platser med ett väldefinierat
syfte, är en byggnad eller en yta som övergetts ambivalent, odefinierad och öppen för nya användningar. Den beskrivs ofta i negativa termer, men upplevs ändå ofta som full av mystik, spänning och möjligheter.
Platser med innehåll och struktur som skiljer sig från gängse konventioner och omgivningar är beskrivna med olika termer, till exempel liminala platser, heterotopia och representationella platser. Sådana förhållanden utmanar vårt
sätt att organisera vår värld, och upplevs därför som fria från konventioner och regler.
Vegetationen är en viktig symbol för den nya ordning som råder på övergiven mark och bidrar till det kaos som inbjuder till den spontana användningen av dessa platser. Detta kaos är också nyckeln till de aktiviteter som uppstår,
eftersom bristen på ordning och kontroll inbjuder till lek och fysiska utmaningar utan tanke på konsekvenser. Den övergivna platsen är en plats för äventyrslek, marknader och ostörd ensamhet, men också för fester och andra aktiviteter som gränsar till det illegala. Industriruiner symboliserar platser där civilisationen har fallerat, och däri ligger attraktionen men också rädslan för dessa platser. Att tillföra design som främjar en mer konventionell användning utan att begränsa den befintliga
karaktären och användningen kan vara ett sätt att återföra industriruinen till samhället som en del av grönstrukturen.