Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Älgar och myskoxar återfinns idag i Sverige både i det vilda samt i viltparker. I en viltpark är populationstätheten högre till följd av den mer begränsade levnadsytan i jämförelse med naturliga förhållanden, detta kan leda till ett ökat parasittryck. Det finns få publicerade studier som undersökt förekomsten av rundmaskar i viltparker och hur de hanterar inälvsparasiter hos de nämnda djurslagen.
Ett av studiens huvudsyften var att undersöka hur svenska viltparker hanterar inälvsparasiter hos myskoxar och älgar, med fokus på rundmaskar i magtarmkanalen. Detta undersöktes med hjälp av en enkät som besvarades av viltparkerna. Resultaten visade att alla deltagande viltparker avmaskar
sina djur i varierande frekvens och majoriteten, men inte alla parker utför träckprovsundersökningar för att kontrollera parasitförekomst hos djuren. Fenbendazol följt av ivermektin är de vanligaste avmaskningssubstanserna som används. Enkäten skapade en överblick över hanteringen av
inälvsparasiter i svenska viltparker och hur detta förhåller sig till tillgänglig litteratur.
Ett ytterligare syfte i studien var att undersöka förekomsten av rundmaskar hos individerna. De viltparker som besvarat enkäten erbjöds möjlighet att skicka in träckprov som analyserades med en modifierad McMaster metod och en kompletterande flotations metod. Förekomsten av H. contortusDNA undersöktes med hjälp av PCR. Totalt erhölls 36 träckprover från älg respektive sju från myskoxe. Resultaten visade en total prevalens för rundmaskar på 58 % hos älgar respektive 57 % hos myskoxar. Detta är generellt en lägre förekomst av rundmaskar i magtarmkanalen jämfört med
tidigare studier hos djurslagen. En potentiell förklaring till detta kan vara att jämförande studier är utförda på vilda myskoxar och älgar som inte avmaskas regelbundet. Flertalet älgar utsöndrade ≥ 2800 EPG av Trichuris spp., vilket är högre värden än vad som tidigare noterats i europeiska studier. Detta är värt att uppmärksamma då Trichuris spp. beskrivits erhålla potential att ge upphov
till kronisk diarré och avmagring hos älgar. Hos två myskoxar påvisades H. contortus-DNA vid PCR analys, H. contortus är en känd patogen hos främst får, men sjukdomsfall finns även beskrivet hos
myskoxe. Förekomsten av H. contortus hos myskoxarna är värd att belysa, med tanke på den ringa svenska myskoxpopulationen.
Ett delsyfte med studien var även att kartlägga antalet individer i svenska viltparker, under sommarhalvåret år 2025 återfanns omkring 155 älgar respektive 13 myskoxar i de parker som besvarat enkäten.
Denna studie är den första kända studien av sitt slag, som undersökt förekomst och hantering av inälvsparasiter hos älgar och myskoxar i viltparker under svenska förhållanden. Studien är inte heltäckande, men utgör en betydelsefull grund inför fortsatt forskning inom området. Att studera
effektiviteten av dagens parasitära kontrollprogram inkluderat förebyggande åtgärder anses betydelsefullt. Detta för att skapa evidensbaserade riktlinjer för parasitär kontroll hos myskoxe och älg, vilket anses väsentligt för både djurens hälsa och viltparkerna.

Today in Sweden, moose and muskox are found both as free-living animals in the wild and in wildlife parks. In a wildlife park the population density is higher as a result of the more limited living space compared to the natural conditions, which can lead to an increased parasitic pressure.
There are few published studies that have investigated the prevalence of roundworms and how wildlife parks manage intestinal parasites in the aforementioned animal species.
One of the main aims in this study was to investigate how Swedish wildlife park manage gastrointestinal parasites in muskox and moose, with a focus on roundworms. This was investigated by using a questionnaire survey, that was sent out to the wildlife parks. The results showed that all the
wildlife parks were using anthelmintic treatment with varying frequency. The majority, but not all parks perform faecal examinations to check parasite presence. Fenbendazole followed by ivermectin are the most commonly used anthelmintics. The questionnaire survey provided an overview of the management of gastrointestinal parasites in Swedish wildlife parks and how this relates to the available literature.
Another aim in this study was to investigate the prevalence of roundworms in muskoxen and moose.
The wildlife parks that responded to the survey were offered the opportunity to submit faecal samples that were analysed by using a modified McMaster method and a complementary flotation method. The prevalence of H. contortus DNA in the samples were examined by using PCR. A total of 36 faecal samples were obtained from moose and seven from muskox. The results showed an overall prevalence of gastrointestinal roundworms of 58% in moose and 57% in muskox. This is
generally a lower prevalence of gastrointestinal roundworms compared to previous studies in this species. A potential explanation is that the comparative studies were performed on wild muskox and moose, which are not subjected to routine anthelmintic treatment. Several moose excreted ≥ 2800
EPG of Trichuris spp., which is higher than values reported in previous European studies. This is worth noting, because Trichuris spp. has been described as having the potential to cause chronic diarrhoea and progressive wasting. DNA from H. controtus was detected by PCR analysis in two muskoxen. H.contortus is a known pathogen mainly in sheep, but a case of disease has also been described in muskox. The detection of H. contortus in muskox is worth noting, especially
considering the limited size of the Swedish musk ox population.
A sub-aim in this study was to map the population size in Swedish wildlife parks, approximately 155 moose and 13 muskoxen were reported from the parks that responded to the questionnaire survey.
This study is the first known of its kind, where the prevalence and management of gastrointestinal parasites in moose and muskox in wildlife park under Swedish conditions were investigated. This study is not comprehensive but provides an important basis for continued research in the area.
Investigating the effectiveness of current parasite control programs, including preventive measures, is considered important. In this way, evidence-based guidelines for parasitic control in muskox and moose can be created, which is essential for both animal health and the wildlife parks.