Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Meningoencefalit (ME) är ett samlingsbegrepp för inflammatoriska tillstånd i hjärna och hjärnhinnor, vilka kan ha infektiös eller immunmedierad orsak. Diagnostiken är ofta komplex och kräver avancerade diagnostiska metoder som magnetresonanstomografi (MR) och analys av cerebrospinalvätska (CSF). Syftet med denna studie var att genom en enkätstudie kartlägga vilka kliniska tecken, diagnostiska hjälpmedel och andra parametrar som används av svenska veterinärer vid diagnostisering av ME, samt att samtidigt undersöka de svarandes veterinärmedicinska bakgrund, inkluderande vidareutbildning inom neurologi samt den geografiska spridningen för diagnosen. En webbaserad enkät besvarades av 67 veterinärer verksamma inom smådjursmedicin. Klinisk bild var den mest centrala parametern för att ställa diagnos och motorisk påverkan, smärta och beteendeförändringar var de mest vägledande kliniska tecknen. Det fanns betydande variationer i tillgång till diagnostiska verktyg mellan regioner och i många regioner fanns begränsad tillgång till MR och CSF-analys även om dessa metoder var att föredra för att ställa diagnosen. Överlag angav respondenterna att de velat använda diagnostiska metoder som i tidigare studier visats ha betydelse för diagnostisering av ME, men att fynd från densamma inte nödvändigtvis behövde finnas för att ställa diagnosen. Möjligheten att diagnostisera ME begränsades mer av tillgång på diagnosiska hjälpmedel än av veterinärens utbildning. Veterinärer med neurologisk vidareutbildning angav fler neurologiska tecken som vägledande för ME än övriga veterinärer. Fallen av ME var spridda över landet men var främst rapporterade av respondenter i södra och mellersta Sverige, regioner där också antalet respondenter var fler. Studien visar ett behov av ökad tillgång till
avancerad diagnostik och tydligare riktlinjer för handläggning av hundar med misstänkt ME.

Meningoencephalitis (ME) comprise inflammatory diseases of the brain and meninges, which can be of either infectious or immune-mediated etiology. The diagnostic process is often complex, requiring advanced tools such as magnetic resonance imaging (MR) and cerebrospinal fluid (CSF) analysis. The aim of this study was to investigate, through a questionnaire survey, which clinical signs, diagnostic tools, and other parameters are used by Swedish veterinarians when diagnosing ME in dogs. Additionally, the study examined the respondents’ veterinary background, including postgraduate training in neurology, and the geographical distribution of ME cases. A web-based questionnaire was completed by 67 veterinarians working in small animal practice. The clinical presentation was reported to be the most central parameter for a diagnosis om ME. The most frequently reported guiding clinical signs were motor impairment, pain, and behavioral changes. Regional differences in access to diagnostic tools were observed and, in many regions, access to MR and CSF analysis was limited, despite these being considered preferred diagnostic methods. Respondents reported a wish to use diagnostic methods previously shown to be important for ME diagnosis, although absence of findings were not considered essential for establishing the diagnosis. Diagnostic possibility was more limited by access to diagnostic resources than by the veterinarian’s level of education. Veterinarians with postgraduate training in neurology identified a greater number of neurological signs as indicative of ME. Cases were geographically widespread but were predominantly reported from respondents in southern and central Sweden, regions where respondent density also was higher. The study highlights a need for improved access to advanced diagnostic methods and clearer clinical guidelines for the management of dogs with suspected ME.