Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Lantbruket har under senare år blivit mer beroende av uppkopplade och datadrivna system. Teknik som GPS-styrning, sensorer, stallautomation och fjärrsupport skapar möjligheter till ökad effektivitet, bättre beslutsunderlag och förbättrad arbetsmiljö. Samtidigt innebär denna utveckling ett beroende av fungerande nätverk, leverantörssystem och grundläggande cybersäkerhetsrutiner. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning svenska lantbrukare använder de digitala systemen, hur deras arbete med cybersäkerhet ser ut, hur de uppfattar risker och vilket stöd de efterfrågar för att minska sårbarheten. Studien bygger på en kombination av litteraturöversikt och en kvantitativ enkät.
Resultatet visar att de studerade gårdarna i hög grad är digitaliserade, men att de grundläggande cybersäkerhetsåtgärderna inte tillämpas tillräckligt. Regelbunden säkerhetskopiering är begränsad, användning av unika lösenord och tvåfaktorautentisering är låg, få har separata nätverk och de flesta saknar en plan för hur IT-relaterade incidenter ska hanteras. Samtidigt är phishing och driftstörningar i leverantörstjänster relativt vanligt förekommande. Respondenterna uppvisar en förhållandevis låg riskuppfattning gällande den egna gården som potentiellt mål för cyberangrepp, trots att många bedömer att konsekvenserna av ett större systemavbrott skulle kunna bli allvarliga. Ett tydligt stödbehov identifieras, särskilt kring rutiner vid en incident, säkerhetskopiering, kontoskydd och nätverkssäkerhet. Checklista, rådgivning och kortare utbildningsinsatser efterfrågas mer än andra stöd och utbildningsformer.
Cybersäkerhet i lantbruket bör ses som en socioteknisk fråga. Sårbarheten uppstår inte enbart på grund av tekniken, utan genom samspelet mellan teknik, användarbeteende, organisatoriska rutiner och externa beroenden till leverantörer och support. Lantbrukets digitalisering har gått snabbare än utvecklingen av dess grundläggande cybersäkerhetsrutiner. För att minska sårbarheten behövs verksamhetsnära, målgruppsanpassat och praktiskt stöd som gör det lättare för lantbrukare att genomföra enkla men effektiva säkerhetsåtgärder.

Agriculture has in recent years become increasingly dependent on connected and data-driven systems. Technologies such as GPS guidance, sensors, barn automation, and remote support create opportunities for increased efficiency, better decision-making, and improved working conditions. At the same time, this development entails a growing dependence on functioning networks, supplier systems, and basic cybersecurity routines. The purpose of this study is to investigate the extent to which Swedish farmers use digital systems, how they work with cybersecurity, how they perceive risks, and what kind of support they request to reduce vulnerability. The study is based on a combination of a literature review and a quantitative survey.
The result show that the farms studied are highly digitalized, but that basic cybersecurity measures are not applied sufficiently. Regular backups are limited, the use of unique passwords and two-factor authentication is low, few farms have separate networks, and most lack a plan for handling IT-related incidents. At the same time, phishing and service disruptions in supplier systems are relatively common. Respondents demonstrate a relatively low perception of risk regarding their own farms as potential targets of cyberattacks, despite many assessing that the consequences of a major system outage could be severe. A clear need for support is identified, particularly regarding incident response routines, backups, account protection and network security. Checklists, advisory services, and shorter training initiatives are requested more often than other forms of support and education.
Cybersecurity in agriculture should be viewed as a sociotechnical issue. Vulnerability does not arise solely because of the technology itself, but through the interaction between technology, user behavior, organizational routines, and external dependencies on suppliers and support services. The digitalization of agriculture has progressed faster than the development of its basic cybersecurity routines. To reduce vulnerability, there is a need for practical, target-group-adapted, and operational support that makes it easier for farmers to implement simple but effective security measures.