Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Överhull är ett vanligt problem hos hästar och är associerat med ökad risk för metabola sjukdomar, såsom ”Equine Metabolic Syndrome” (EMS). Hullbedömning sker vanligtvis med ”Body Condition Score” (BCS), en semisubjektiv metod som kan variera mellan olika bedömare. Det finns därför behov av mer objektiva och reproducerbara metoder som komplement till traditionell hullbedömning. Mätning av hudveckstjocklek (ST) med skjutmått används inom humanmedicin för att uppskatta subkutant fett (SAT). Metoden har även nyligen undersökts hos hund med lovande resultat, men till vår vetskap saknas studier av djurslaget häst.
Syftet med detta examensarbete var att utvärdera ST mätt med skjutmått hos häst avseende praktisk genomförbarhet och reliabilitet samt att undersöka dess samband med BCS. Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med blindad avläsning på 15 undervisningshästar vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Studiepopulationen bestod av svenska varmblodiga travare (n = 14) och svenskt halvblod (n = 1). Ingen häst (0 %) klassificerades som extremt utmärglad/mager (BCS 1–3), 2 hästar (13 %) som slank (BCS 4), ingen häst (0 %) som måttlig (BCS 5), 8 hästar (53 %) som måttligt fet (BCS 6), en häst (7 %) som fet (BCS 7), 4 hästar (27 %) som mycket feta (BCS 8) och ingen häst (0 %) som extremt fet (BCS 9). Hudveckstjocklek mättes av två observatörer (studentparet) i triplikat med skjutmåttet ”Harpenden® Skinfold Caliper” vid fyra anatomiska mätpunkter: bröstbensspetsen, proximalt om det laterala kollaterala armbågsledsligamentet, kaudalt om axillen samt kranialt om scapulas kraniala kant. Hullbedömning utfördes enligt den niogradiga BCS–skalan av två observatörer och en handledare, vars bedömning användes som referens i analyserna. Data analyserades med deskriptiv statistik, ”intraclass correlation coefficient” (ICC) för att bedöma intra- och interbedömarreliabilitet samt ”Spearmans” rangkorrelation för att undersöka samband mellan ST och BCS.
Resultaten visade att ST–mätningarna var praktiskt genomförbara i stallmiljö och tolererades väl av hästarna. Mätningarna uppvisade mycket hög intrabedömarreliabilitet (ICC 0,90–0,97) och hög till mycket hög interbedömarreliabilitet (ICC 0,76–0,93) vid samtliga mätpunkter. Korrelationsanalyserna visade inga signifikanta samband mellan ST och BCS. Den högsta korrelationskoefficienten observerades vid bröstbensspetsen, medan övriga mätpunkter låg nära noll.
Sammantaget visar resultaten att mätning av ST med skjutmått är en praktiskt genomförbar metod med god reproducerbarhet hos häst. Något tydligt samband mellan ST och hullpoäng (BCS) kunde dock inte påvisas vid de valda mätpunkterna. Hudveckstjocklek kan ha påverkats av biologiska faktorer som inte undersöktes i studien, exempelvis ålder, kön, individuella variationer samt hudens och pälsens egenskaper. Även hästens histologiska vävnadsuppbyggnad, med begränsad förekomst av SAT jämfört med andra arter, kan ha påverkat metodens förmåga att spegla kroppens fettansättning. Även faktorer kopplade till studiens upplägg och metod, såsom val av mätpunkter, referensmetod och systematiska mätfel, kan ha påverkat resultaten. Utifrån resultaten i denna studie kan metoden ännu inte rekommenderas som ett kliniskt komplement till traditionell hullbedömning. Framtida studier bör inkludera större populationer med stor variation i hullgrad, samtidigt som hästarna är relativt biologiskt homogena avseende exempelvis ras, kön och ålder för att minska risken för confounding-faktorer. Framtida studier bör även utvärdera alternativa mätpunkter och jämföra metoden med mer objektiva referensmetoder för att klargöra metodens validitet och möjliga användningsområden.

Overconditioning is a common problem in horses and is associated with an increased risk of metabolic diseases, such as Equine Metabolic Syndrome (EMS). Body condition is commonly assessed using the Body Condition Score (BCS), a semi–subjective method that may vary between assessors. There is therefore a need for more objective and reproducible methods that can complement traditional body condition assessment. Skinfold thickness (ST) measurement using calipers is well established in human medicine for estimating subcutaneous fat (SAT). The method has also recently been investigated in dogs with promising results, but to our knowledge studies in horses are lacking.
The aim of this thesis was to evaluate caliper–based ST measurement in horses regarding practical feasibility and reliability, and to investigate its association with BCS. The study was conducted as a cross–sectional study with blinded assessment including 15 teaching horses at the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU). The population consisted of Swedish Standardbred trotters (n = 14) and Swedish Warmblood (n = 1). No horse (0%) was classified as poor (BCS 1–3), two horses (13%) as moderately thin (BCS 4), no horse (0%) as moderate (BCS 5), eight horses (53%) as moderately overweight (BCS 6), one horse (7%) as overweight (BCS 7), 4 horses (27%) as fat (BCS 8) and no horse (0%) as extremely fat (BCS 9). Skinfold thickness was measured in triplicate by two observers (the two students) using a Harpenden® Skinfold Caliper at four anatomical measurement sites: sternum, proximal to the lateral collateral ligament of the elbow joint, caudal to the axilla and cranial to the cranial border of the scapula. Body condition scoring (BCS) was performed according to the nine–point BCS scale by two observers and a supervisor, whose assessment was used as the reference in the analyses. Data were analysed using descriptive statistics, intraclass correlation coefficient (ICC) to assess intra- and inter–observer reliability and Spearman’s rank correlation to examine the association between ST and BCS.
The results showed that ST measurements were practically feasible in a stable environment and were well tolerated by the horses. The method demonstrated very high intra–observer reliability (ICC 0.90–0.97) and high to very high inter–observer reliability (ICC 0.76–0.93) at all measurement sites. Correlation analyses showed no statistically significant associations between ST and BCS. The highest correlation coefficient was observed at the sternum, whereas the remaining measurement sites showed values close to zero.
In conclusion, the results show that measurement of ST using calipers is a practically feasible method with good reproducibility in horses. However, no clear association between ST and BCS could be demonstrated at the selected measurement sites. Skinfold thickness may have been influenced by biological factors that were not investigated in the study, such as age, sex, individual variation, and characteristics of the skin and coat. The histological tissue structure of horses, with a limited occurrence of SAT compared with other species, may also have influenced the method’s ability to reflect body fatness. Factors related to the study design and methodology, including the selection of measurement sites, the reference method and potential systematic measurement errors may also have influenced the results. Based on the results of this study, the method cannot yet be recommended as a clinical complement to traditional body condition assessment. Future studies should include larger populations with a wide variation in body condition while maintaining relative biological homogeneity regarding factors such as breed, sex and age, to reduce the risk of confounding factors. Future studies should also evaluate alternative measurement sites and compare the method with more objective reference methods to clarify its validity and potential areas of application.