Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Övervikt hos hundar är ett vanligt problem som kan leda till negativa hälsoeffekter. Det har även setts samband mellan övervikt och minskad muskelmassa och det kan i sin tur ha en negativ påverkan på immunförsvar, sårläkning samt mortalitet. Det finns många hälsovinster med att få den överviktiga hunden att gå ner i vikt. Det finns dock studier som visar att överviktiga hundar som minskar i vikt även kan förlora muskelmassa. Viktminskning i kombination med träning kan däremot göra att muskelmassa bibehålls eller till och med ökar, men detta går inte att avgöra genom att enbart mäta kroppsvikt. Därför är det viktigt att kunna utvärdera hundars kroppssammansättning i viktminsknings- och träningssammanhang med enkla och tillförlitliga metoder. För hullbedömning av hund används ofta ”Body Condition Score” (BCS) som idag är väletablerad inom djursjukvård. Ett motsvarande system finns för bedömning av muskelmassa, ”Muscle Condition Score” (MCS), men skalan kan enbart bedöma om en hund har normal eller minskad muskelmassa. Därav finns ett behov av en muskelskala som innefattar även ökad muskelmassa. Morfometriska mått är ett annat sätt att bedöma muskelmassa och kan vara användbart för att följa muskelutveckling över tid.
Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka hur olika kvoter av omfångsmätning av extremiteter hos hundar med olika hull, överensstämmer med skattning av muskelmassa med MCS-skalor (den traditionella MCS-skalan samt en nyskapad MCS-skala som även innefattar ökad muskelmassa). Samt undersöka förhållandet mellan skattning av MCS och skattning av hullstatus med BCS, med det långsiktiga målet att optimera kliniska utvärderingsmetoder av muskelmassa hos hund.
Studiepopulationen bestod av 20 avlivade hundar från vilka data samlades in inom två timmar efter avlivning. Data bestod av muskelbedömning med traditionell MCS-skala och nyskapad MCS-skala, hullbedömning med BCS, samt omkretsmått av överarm, underarm, lår och skank samt längdmått av överarmsben och lårben. Fyra olika morfometriska kvoter räknades ut för att korrigera för hundarnas olika storlekar. Statistisk analys med Spearman korrelation utfördes för att undersöka samband mellan kvoterna och de två muskelskalorna (traditionell och nyskapad MCS) samt mellan samtliga bedömningsskalor (traditionell MCS, nyskapad MCS och BCS).
Resultatet visade att nyskapad MCS hade signifikant samband med tre av fyra morfometriska kvoter. Starkast samband med nyskapad MCS uppvisade kvoterna av omkrets överarm/längd överarmsben (r=0,57, p=0,009) och omkrets lår/längd lårben (r=0,56, p=0,009). Traditionell MCS hade enbart signifikant samband med kvoten omkrets lår/längd lårben (r=-0,48, p=0,042). Därtill sågs signifikanta samband mellan samtliga skalor (traditionell MCS, nyskapad MCS och BCS).
Den kliniska användbarheten av de morfometriska kvoterna och den nyskapade MCS-skalan är inte klarlagd då validering mot en ”gold standard” fortfarande saknas. Det kan finnas potential för morfometriska mått av extremiteter samt den nyskapade MCS-skalan att, tillsammans med BCS och kroppsvikt, fungera som hjälpmedel vid utvärdering av muskelmassa hos hundar, men detta behöver bekräftas i framtida studier innan det går att avgöra. Det aktuella arbetet kan ses som ett första steg i att försöka optimera kliniska metoder för utvärdering av muskelmassa hos hund, men fortsatt forskning behövs för att fastställa validiteten av kvoterna och den nyskapade MCS-skalan genom att jämföra dessa mot en objektiv ”gold standard”.

Overweight in dogs is a common problem and can have negative effects on health. A correlation between excess weight and a decrease in muscle mass has been observed, which in turn can have negative effects on the immune system, wound healing, and mortality. Losing excess weight has many health benefits, but studies have shown that doing so can also cause a loss of muscle mass. Weight loss in combination with exercise, however, can maintain or even increase muscle mass, but this cannot be measured with bodyweight alone. Therefore, it is important to be able to evaluate dogs’ body compositions during weight loss and exercise with simple and reliable methods. To assess a dog’s body condition, ”Body Condition Score” (BCS) is often used, which is well established within animal healthcare. There is a corresponding scale for muscle mass assessment, “Muscle Condition Score” (MCS), but it can only assess if a dog has normal or decreased muscle mass. As a result, there is a need for a muscle scale that includes increased muscle mass. Morphometric measurements are another way to evaluate muscle mass, and can be useful in tracking muscle development over time.
The aim of this study was to investigate how different ratios of circumference measurement of extremities in dogs of various body conditions agree with assessment of muscle mass with MCS scales (traditional MCS and a newly created MCS that includes increased muscle mass), and to investigate the relationship between assessment with MCS and assessment of body condition with BCS, with a long-term goal of optimizing clinical methods for evaluation of muscle mass in dogs.
The cohort consisted of 20 newly euthanized dogs with data collected within two hours of time of death. The data included muscle assessment with traditional and new MCS, assessment of body condition with BCS, and circumference measurements of upper arm, forearm, thigh, shank, and length measurements of humerus and femur. Four morphometrical ratios were calculated to account for differences in dog size. Statistical analysis with Spearman’s correlation was used to investigate correlation between the morphometric ratios and the two MCS scales (traditional MCS and new MCS), and between all three scales of assessment (traditional MCS, new MCS, and BCS).
The results showed significant correlation between new MCS and three of four morphometric ratios. The ratios that showed the strongest correlation with new MCS were circumference upper arm/length of humerus (r=0,57, p=0,009) and circumference thigh/length of femur (r=0,56, p=0,009). Traditional MCS only had significant correlation with circumference thigh/length of femur (r=-0,48, p=0,042). There was also significant correlation between all three scales (traditional MCS, new MCS, and BCS).
The clinical application of the morphometric measurements of extremities and the new MCS scale is still not clarified because the lack of a gold standard as a reference in this paper. Morphometric measurements of extremities and the new MCS scale, together with BCS and body weight, could have potential as a supplementary tool when evaluating muscle mass in dogs, but this needs to be confirmed by future research. This paper can be seen as a first step in trying to optimize clinical methods to evaluate muscle mass in dogs, but further research is needed to verify the validity of morphometric ratios and the new MCS scale by comparing them to an objective gold standard.