Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inappetens hos katter under inskrivning på djursjukhus är vanligt förekommande. Till följd av deras integritet och känslighet för stress kan det uppkomma svårigheter kring att få katterna att äta. Dessutom kan grundorsaken till inskrivningen ha stor inverkan på hur mycket katten äter då sjukdom och illamående påverkar aptiten. På grund av en unik proteinmetabolism och ett stort behov av protein, kräver katter ett regelbundet födointag för att tillgodose proteinbehovet, vilket ofta hindras på klinik. Konsekvenserna av inappetens kan i vissa fall bli allvarliga, där bland annat immunförsvar, sårläkning och återhämtning påverkas negativt. Det finns begränsat med litteratur kring hur katters aptit kan stimuleras i en vårdmiljö, samtidigt som området domineras av översiktsartiklar och expertutlåtanden. Syftet med denna intervjustudie är att undersöka vilka utfodringsmetoder som används av djursjukvårdspersonal samt hur dessa upplevs fungera.
Totalt intervjuades sex respondenter från djursjukhus i Sverige, varav fyra legitimerade djursjukskötare och två djurvårdare på nivå tre. Intervjuerna hölls via mötestjänsten Zoom Video Communications, Inc.© och spelades in för att sedan transkriberas och anonymiseras. Respondenternas svar färgkodades enligt gemensamma teman och sammanställdes därefter inom sex olika kategorier.
Resultatet visade att de vanligaste utfodringsmetoderna som användes av djursjukvårdspersonal var trugning, läkemedel och miljöanpassningar. Dessa metoder ansågs även fungera bäst, medan den metod som ansågs fungera sämst var tvångsmatning. Trugning omnämndes ofta, dock med varierande definition mellan respondenterna. Överlag ansåg respondenterna att trugning endast fungerar under särskilda premisser. Att dutta foder på nosen användes av flera respondenter som en del av trugningen och ansågs ha god effekt för att få katter att börja äta. Vid användning av läkemedel ansågs effekten vara svår att utvärdera men att metoden blev effektiv i kombination med annat. En metod kallad kattmusik användes av en respondent som en typ av stressreducering vilket ansågs kunna stimulera aptiten.
Majoriteten av utfodringsmetoderna som användes av respondenterna överensstämde med befintliga översiktsartiklar och guidelines. Enligt djursjukvårdspersonalen ansågs metoderna trugning, läkemedel och miljöanpassningar som mest effektiva, medan tvångsmatning ansågs som minst effektiv. Samtidigt användes tvångsmatning av ett fåtal respondenter, där brist på orginalstudier kring metodens effekter kan vara orsaken. Vidare upplevdes aptitstimulerande och antiemetika fungera väl i kombination med andra utfodringsmetoder, vilket indikerar att det kan finnas ett värde i att kombinera olika metoder för att stimulera katternas aptit. Inom metoden miljöanpassningar användes kattmusik som en typ av stressreducering vilket kan tänkas utgöra en grund för framtida forskning. Resultatet från detta kandidatarbete är svårt att applicera i ett större sammanhang, men ger en inblick i djursjukvårdspersonalens upplevelser och ger en indikation på hur vidare forskning inom ämnet kan utföras.

Inappetence in hospitalised cats is highly prevalent. As a result of their personal integrity and sensitivity towards stress, difficulty arises when attempting to ensure that the cats eat enough. Additionally, the primary cause of hospitalisation can influence food intake, considering that sickness and nausea impact the appetite. Cats have a unique protein metabolism requiring increased protein intake from their diet. Thus, regular food intake is necessary, which is often difficult to achieve in a clinical setting. The consequences of inappetence negatively affects the immune system, wound healing and recovery. The current available literature regarding how to increase cats’ appetite during hospitalisation is limited, even though it encompasses both review articles and expert opinions. Therefore, the aim of this interview study is to explore which feeding methods are used by animal health care workers, as well as how effective the methods are considered.
A total of six respondents were interviewed, whereof four certified veterinary nurses and two veterinary assistants, working in animal hospitals in Sweden. The interviews were held and recorded through the online meeting service Zoom Video Communications, Inc.©, these were then transcribed and anonymized. The replies were colour coded within similar themes and arranged in six different categories.
The result showed that the most frequently used feeding methods among the animal health care workers were encouragement, pharmaceuticals and environmental adaptations. These methods were also considered to be the most effective, whilst the least effective method was considered force-feeding. A recurrent feeding method was encouragement; however the definition varied between respondents. In general, encouragement was deemed effective only during certain circumstances. Putting a small amount of food on the nose was used by several respondents, as a part of encouragement, which was considered effective to stimulate the cats’ appetite. Within use of pharmaceuticals, the effect was considered difficult to evaluate, but the method was considered successful in combination with others. A method called “cat music” was used by one respondent as a type of stress reduction, which was explained to stimulate the appetite.
The majority of the methods used by respondents were consistent with the currently avaliable review articles and guidelines. According to animal health care workers, the most effective methods were encouragement, pharmaceuticals and environmental adaptations, whilst force feeding was deemed the least effective. However, force feeding was used by some respondents, where lack of research on its effects may be a possible cause. Pharmaceuticals were considered effective, but in combination with other methods, which indicates a value in combining different methods to stimulate the cats’ appetite. Cat music was used as a form of environmental adaptation, which could be a basis for future studies. The results of this bachelor’s thesis is difficult to apply in a bigger context but gives an insight into animal health care workers views on feeding methods and creates an indication on how further research may be applied.