Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbanisering innebär att en stad ständigt förändras. Ett av de stadsbyggnadselement som hotas av exploatering och en ökande befolkning är stadsnära historiska parker. Besökstryck är en alltmer aktuell fråga, och flera parkförvaltningar i Europa har vidtagit åtgärder för att minimera risken att skada kulturhistoriska värden – som respons till bland annat UNESCO och ICOMOS-chartern för historiska urbana parker. I Sverige är Kungliga Nationalstadsparken i Stockholm en av de miljöer som fått sina höga natur- och kulturhistoriska värden förvanskade. Trots att den sammanhängande miljön, som inbegriper Haga, Ulriksdal och Djurgården, är skyddad sedan 1995, hotas parken alltjämt av ingrepp som hör urbanisering till. Dessa frågor har nu ställts på sin spets i Hagaparken, då en ny stadsdel, Hagastaden, uppförs i parkens direkta närhet. Hagaparken är ett statligt byggnadsminne som skapades på 1700-talet, som präglas av upplysningstidens poeter, av Gustav III:s storartade visioner och av Fredrik Magnus Pipers skolning inom den engelska trädgårdskonsten. Sedan parken realiserades har parken varit föremål för flera omvälvande och irreversibla förändringar, såsom sänkningen av Brunnsviken och breddningen av Uppsalavägen. Hagastaden är den senaste i raden av karaktärsstörande ingrepp. Arbetet undersöker hur åtgärder för att hantera det tilltagande besökstrycket i Hagaparken kan vidtas, som samtidigt stärker 1700-talsparkens kulturhistoriska upplevelsevärden. Fri förnyelse föreslås som restaureringsmetod, sedan en regelrätt rekonstruktion dels inte längre är möjlig, dels inte tar hänsyn till parkens nuvarande förutsättningar och upplevelsevärden som en Fri förnyelse har möjlighet att göra. Resultatet presenteras i form av ett visionsförslag på 5 A1-planscher, där två områden – Slottsgrunden och Tingshusslätten – identifieras som lämpliga för restaurering. Det vägledande konceptet syftar till att levandegöra dessa platser utifrån utgångspunkten att Haga är en scen för en teater som till viss del fallit i glömska. Konceptet är en referens till Gustav III:s stora teaterintresse, där Gustav agerade dramatiker och Piper landskapsscenograf. Förslaget implementerar två moderna tekniker – Baubotanik och Flytande holmar – som låter parkens historiska scenerier framträda på ett hållbart och uthålligt sätt. Förslaget innebär vidare att besökare sprids över anläggningen, samtidigt som fler upplevelser av rofylldhet, förväntan och storslagenhet, som präglade 1700-talets park, främjas. Projektets syfte är att bidra till den övergripande diskussionen om hur urbana historiska parker kan bevaras när komplexa förändringar i staden äger rum.

Urbanization implies a city is under constant change. One of the areas that are threatened by exploitation and an increasing population are urban historic parks. Solving issues related to visitor pressure are becoming increasingly relevant, and several park administrations in Europe have taken measures for minimizing the risk of damaging cultural-historical values – as a response to among others UNESCO and the ICOMOS charter for urban historic parks. In Sweden, the Royal national park in Stockholm is one of the environments whose natural and cultural-historical values have been degraded. Despite the fact that the area, consisting of Haga, Ulriksdal and Djurgarden, is protected since 1995, the park is still threatened by interventions related to urbanization. These questions have been brought to a critical point in the Haga park, since a new city district, the Haga city, is being constructed in its immediate surroundings. The Haga park is a state-owned listed national monument with origins dating back to the 18th century, which were shaped by the Enlightenment poets, by king Gustav III’s great visions and by Fredrik Magnus Piper’s education within the English landscape garden style. Ever since the park was brought to life, it has also been subject to irreversible changes, such as by the lowering of lake Brunnsviken and the Uppsala road expansion. The Haga city is thus only the latest in a series of character-altering interventions. The thesis investigates how to take measures which solves issues related to the increased visitor pressure, which at the same time strengthens the experience of the cultural-historical values of the 18th century. Free renewal is proposed as the conservation method, partly since reconstruction to a large degree is no longer possible, partly because reconstruction does not take into account the current conditions and experience the way Free renewal can do. The result is presented as a vision proposal on five A1 posters, where two areas – the Haga Palace Ruins and the Tinghus plain – are identified as being suitable for conservation. The guiding concept aims at bringing these places to life, based on the premise that Haga is a scene for a theatre, which to some degree has been forgotten. The concept is a reference to Gustav III’s interest in theatre, where in Haga Gustav was the playwright and Piper was the scenographer. The proposal implements two modern techniques – Baubotanik and floating islands – which let the historical scenes appear in a sustainable and resource-efficent manner. The proposal is also aimed at spreading the visitors across the park, while at the same time enriching the experience of calmness, of expectation and magnificence – all of which were parts of the 18th century park. The project aims to be a contribution to the overall discussion on how urban historic parks can be preserved when complex changes in the city take place.