Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Postanestetiska frakturer och luxationer hos häst är allvarliga komplikationer som kan uppstå under uppvakningsfasen efter generell anestesi och medför betydande risker för djurvälfärd och patientsäkerhet. Dessa komplikationer är ofta förenade med hög mortalitet och leder i många fall till avlivning, vilket understryker deras kliniska betydelse. Syftet med detta arbete var att beskriva patientrelaterade, anestesirelaterade och uppvakningsrelaterade faktorer hos hästar som drabbats av postanestetiska frakturer eller luxationer, samt beskriva uppvakningsförlopp och uppvakningskvalitet i dessa fall och ställa dem i relation till tidigare litteratur. Studien genomfördes som en retrospektiv journalstudie omfattande fem hästar som utvecklade postanestetiska frakturer eller luxationer i samband med uppvaknande från generell anestesi. Journaldata sammanställdes och analyserades deskriptivt avseende patientrelaterade, anestesirelaterade och uppvakningsrelaterade variabler.
Observationerna i fallserien visade att frakturer eller luxationer ofta inträffade i anslutning till resningsförsök under uppvakningsfasen (4/5 fall). Uppvakningsförloppet präglades av varierande grad av instabilitet, nedsatt koordination och i flera fall upprepade resningsförsök (3/5). Intraoperativa avvikelser såsom cirkulatorisk och respiratorisk påverkan samt förlängd anestesiduration (>2 timmar i 3/5 fall, varav ytterligare 1 fall var nära denna duration) förekom i flera fall, medan ingen enskild faktor kunde urskiljas som dominerande i samtliga fall. Hypotension (3/5) och hypoxemi (2/5) var de vanligast förekommande intraoperativa komplikationerna. Resultaten tyder på att postanestetiska frakturer och luxationer hos häst sannolikt uppstår genom ett multifaktoriellt samspel mellan anestesirelaterade fysiologiska avvikelser, uppvakningskvalitet och biomekanisk belastning under resningsförsök.
Uppvakningsfasen identifierades som en kritisk period associerad med allvarliga ortopediska komplikationer. Nedsatt koordination och upprepade resningsförsök var återkommande fynd hos de drabbade hästarna. Studien begränsas av det lilla urvalet, den retrospektiva designen och avsaknaden av kontrollgrupp, vilket innebär att resultaten bör tolkas som hypotesgenererande. Trots detta belyser resultaten vikten av att optimera uppvakningshanteringen för att minska risken för postanestetiska komplikationer hos häst.

Post-anesthetic fractures and luxations in horses are rare but severe complications that typically occur during the recovery phase following general anesthesia and pose substantial risks to animal welfare and patient safety. These complications are associated with high mortality and frequently necessitate euthanasia, underscoring their clinical relevance. The aim of this study was to describe patient-, anesthesia-, and recovery-related factors in horses sustaining post-anesthetic fractures or luxations, to characterize the recovery process and quality in these cases, and to relate the findings to literature.
A retrospective case series was conducted including five horses that developed fractures or luxations during recovery from general anesthesia. Clinical records were systematically reviewed, and data were descriptively analyzed with regard to patient characteristics, anesthetic variables, and recovery-related factors. A complementary literature review was performed to support interpretation of the findings.
Observations in the case series indicated that fractures and luxations often occurred, with injuries observed in direct association with standing attempts in 4/5 cases. The recovery period was characterized by ataxia, impaired coordination, and, in most cases, repeated attempts to stand (3/5). Perioperative disturbances, including circulatory and respiratory compromise, as well as prolonged anesthesia duration (>2 hours in 3/5 cases, with one additional case close to this duration) were observed in several cases, but no single risk factor could be identified. Hypotension (3/5) and hypoxemia (2/5) were the most frequently recorded intraoperative complications.
These findings suggest that post-anesthetic fractures and luxations in horses are likely multifactoral in origin, resulting from interactions between anesthesia-related physiological disturbances, recovery quality, and biomechanical loading during standing attempts. The recovery phase was identified as a critical period associated with severe orthopedic complications, with impaired coordination and repeated standing attempts being common feautures among affected horses.
The study is limited by the small sample size, retrospective design, and absence of a control group, and should therefore be considered hypothesis-generating. Nevertheless, the results emphasize the importance of optimizing recovery management to reduce the risk of post-anesthetic complications in horses.